Hår, ra(”)kning, mus och kallt utan h*lvete.

Igår var det fotografering av min huvudsvål igen.. och när jag skulle lägga upp bilden på bloggen så fick jag inte det till att fungera…och jag slet mitt hår så jag höll på att bli flintis igen…

Duschade igår.. och jag fick för första gången på väldig länge använda schampoo.. ni ska bara veta hur lycklig man blir på en sådan här sak.. som andra tar för givet… för det är ju så.. att det man tycker är vardagsmat plötsligt försvinner när man får cancer.. och en så simpel sak som att tvätta håret med schampoo som man tycker är helt normalt.. försvinner… Då blir man glad när man åter igen kan använda schampoo typ.. eller kunna äta vad man vill utan att få andra smakförnimmelser.. Jag har inte vågat ge mig på köttfärssås än.. för det är det som smakat sämst.. och jag får ta det sakta men säkert… och jag har ju tiden på mig…

Det kommer en sjukhusrapport senare idag eller kanske i morgon.. för jag ska iväg i eftermiddag och träffa ”tuttdoktorn”.. och inför detta besök har jag inga förhoppningar om att det ska gå bra.. för det är lika bra att jag gör så… för då blir det inte lika hemskt ifall de säger att jag inte kan få en expanderprotes heller…

Nu när jag ändå pratar om det här med plastiken så måste jag tala om att jag fick en räkning på 80 kronor av Plastiken på Sahlgrenska.. men den ska jag bestrida.. för jag vägrar betala en räkning som jag inte känner att jag ska betala.. för det blev en mycket dyr lunch då.. och som jag knappt åt av.. eftersom jag mådde som jag gjorde… för någon vård fick jag inte.. och varför ska jag då betala 80 kronor.. det kan regionen glömma..

Måste också tala om att jag numera är vänstermusad istället för högermusad… och det har inte med den musen att göra.. utan datormusen.. jag har såna jätteproblem med min högerhand nu… neuropatin är värre än vad jag kunde tro.. jag har känselbortfall så jag kan helt enkelt inte klicka med fingret.. så jag har helt enkelt fått byta från höger till vänster hand.. och det går sakta men säkert att lära sig.. och tid har jag ju.. och detta är bara för att det ska fungera för mig… fast det tar lite tid att lära sig att köra musen med vänster.. men jag vägrar att skriva med vänster.. för det är också svårt… och det blir inte vackert med vilken hand jag än skriver med… fast jag ger inte upp.. jag målar så mycket jag kan för att hålla igång handen.. men så mycket jag har tappat..

var det ju bilden… Håret nio veckor efter avslutad cytostatika behandling…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Nu kommer det

Läser man i media under den här månaden så är det den ena berättelsen efter den andra om kvinnor som fått bröstcancer.. och det är bra..
Läser man dem så ser man att alla har en röd tråd.. alla artiklarna är så lika varandra…

Alla berättelserna är snarlika.. och media skriver på samma sätt.. men de använder ju det där ordet som jag inte gillar.. Fast det lär aldrig media sluta med.. för det ordet låter så hemskt…och det är väl därför de gillar det…

Artikeln jag länkar till är bra.. fast där är en del saker som jag kan haka upp mig på.. men det är alltid så.. media får inte HELA bilden.. och det lär de aldrig få..
Det är Evas tankar.. mina är lite annorlunda.. som det där med döden.. hon visste att hon hade cancer när hon mådde dåligt.. och det var under två dagar….

Redan efter två dagar fick jag en operationstid. Dagarna fram till operationen var nog de värsta på hela tiden. Jag kunde inte sova, tankarna bara snurrade. Jag var rädd för att dö och för hur det skulle kännas att inte ha något bröst.

..

Mina dödstankar om att jag nu kommer att dö.. och att jag inte sov vissa nätter för jag trodde inte att jag skulle vakna.. var kom och gick från den 25 april till den 8 juni.. då jag fick reda på att jag hade cancer.. och då var det som om en stor mörk och mycket tung skugga lyftes från mina axlar och jag kunde börja andas igen.. Denna tid i mitt liv.. var avgörande.. för det var då jag började att blogga.. för att känna att jag inte är ensam.. jag kommer inte att dö.. för det vet man att som cancer patient så lägger man sig inte bara ner och dör.. utan man försvinner sakta men säkert..

Två dagar är ingenting i ett helt liv.. och det är inte 1½ månad heller.. men ångesten som jag hade har inverkat på mitt liv.. jag hade varit fruktansvärt glad om jag hade detta bara i två dagar… för den tiden då jag inte visste.. då var livet ett helvete… och jag menar det..

Här har ni ju slående exempel på hur cancervården fungerar i Sverige… vi får alla vänta… vänta på besked.. kallelser.. undersökningar och återbesök..
Återbesöket som jag ska göra på fredag.. flyttades faktiskt fram.. och det med 17 dagar… om de har tänkt till.. eller om det är så att min tid är utsatt vet jag inte.. men om det skulle vara det sista så kommer jag att skrika mig till behandling… allt som finnas kan.. allt.. för hoppet om att överleva är inte slut… mitt jävlar anamma är inte heller slut.. fast det sista går lite på sparlåga… men det ligger så till… att det bara är att plocka fram det på ett par sekunder…

Sen har jag faktiskt fått en annan sak på posten.. jag har inte hunnit läsa allt.. men pappret ligger här… och jag ska blogga om det så fort jag har varit hos doktorn.. när jag vet hur mitt liv i framtiden ska se ut.. så nu mina kära bloggläsare får ni vänta… vänta på att jag ska tala om det vita kuvertet som låg i brevlådan som jag blev både fruktansvärt glad för.. men också så där härligt nervös.. när man vet att något ska hända.. något som man längtat efter.. och som nu.. nu äntligen ska ske…

Nu ska jag fylla dosetter….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tid

Mymlanbloggvärldsbloggen… tycker att vi ska skriva om tid… och jag ska skriva om tid.. den där tiden som är fruktansvärd…

Tid
Jag som cancerpatient har en massa tid.. tid över till att reflektera över mitt liv och min framtid..
Jag har också tid att vänta.. för vänta får man.. och nu tänker jag ta och skriva om det här två… och jag börjar med mina reflektioner…

Tiden jag har kvar på jorden vet jag inte.. jag vet inte hur länge jag stannar här.. och om jag får bli gammal och grå… eller om jag inte lever vid den här tiden nästa år.. för det bestämmer inte jag.. det bestämmer cancern.. känns det som..

Jag har fått ultimatum av cancern.. för den är inte bara den där elaka jäveln som satt i bröstet.. utan den var faktiskt en elak liten jävel som spred sig.. när ingen anade att den faktiskt skulle det… Den fixade tre små vänner i kotorna i ryggen.. och en liten vän i bäckenet på mig.. där satt de och avvaktade.. tills de fick fnatt och satte igång att växa.. hur fan de nu kunde överleva den tuffa behandling som de måste ha utsatts för… för om man såg hur alla andra celler i min kropp tog stryk.. men inte de inte… nädå.. de har legat där och bidat sin tid… för att plötsligt få för sig att nu.. nu är hon fokuserad på annat.. nu börjar vi ta över hennes kropp igen.. och hon går redan som en anka.. och lär tro att de är det som gör att hon får ont i ryggen.. och så har de fnittrat hejdlöst..

Jag måste beundrar dem.. konstigt nog.. för att det tog den tid det tog för att sätta igång att utvecklas.. och att de gav mig smärta relativt fort.. så vi hittade dem i tid
Tiden för mig att kunna reflektera är mer påtaglig denna gången.. jag kan sitta och fundera på livet och hur det ska bli.. jag kan tillåta mig att låta cancern komma in.. men bara ibland.. den hålls oftast utestängd från min hjärna.. för denna gången vet jag så mycket mer.. och jag är glad att inte behandlingen denna gången har fått mig till att faktiskt leva.. även om det tar tid att åka till sjukhuset och få min behandling.. och sen är det bra tills det är dags nästa gång… för det är faktiskt så att man vet inte hur länge jag kommer att vandra omkring på denna sidan om grinden.. och därför så lever jag nu.. det gjorde jag inte på samma sätt när jag hade ursprungscancern… då var det bara cancer.. det är det inte nu… det är mer om jag har ont.. men inte vad det är som gör att jag har ont.. och jag har för det flesta mycket bra dagar…. roliga dagar..
Ändå lever jag inte som om varje dag var den sista.. för om det nu är så att det inte går att komma av stigen som leder till grinden… så kommer jag inte att falla död ner.. jag kommer sakta att försvinna genom att jag sover mer och mer och inte vill äta… för just nu äter jag så att maken faktiskt blir glad.. för han säger att jag har fått tillbaka matlusten som var helt borta ett tag.. då i början av behandlingen.. då jag inte visste om jag kunde äta det eller det.. och nu mera vet jag.. vilket gör att det oftast lagas sådant som jag kan få i mig… ni ser.. när jag reflektera över tiden så blir det så mycket som kommer.. och allt har med tid att göra.. man måste ha tålamod.. men orden kommer… och nu har jag så ont i mina fingertoppar att jag snart skriker….

Tid är ofta väntan för mig.. det är väntan på kallelse.. när kallelsen kommer får man vänta x antal veckor innan man ska göra det som kallelsen talar om.. och så gör man det… och sen är det ytterligare väntan.. innan man får en kallelse för att träffa doktorn.. och så.. äntligen efter x antal veckor får man så träffa sin läkare/doktor… och då får man beskedet på vad kallelsen visade för resultat… och det är bara att ställa sig så fint i kön och vänta.. men man vänjer sig inte.. och jag tror aldrig att jag kommer att göra det heller… För den där väntan kan få en till att bli ett nervvrak innan man vet ordet av.. för man vet aldrig vad det är för besked man får.. och ofta sover man knappt natten innan man ska till doktorn.. och så kommer det att vara resten av livet… livet som cancerpatient är väntan, kallelser, väntan, nya kallelse.. träffa doktor/läkare/sjuksköterska… det är behandlingar.. det är undersökningar.. det är återbesök… och så rullar det på.. man ska vara frisk för att orka vara sjuk var det någon vis person som sa…

Min tid är dyrbar… man vet aldrig när det tar slut.. och jag är väl närmare döden än många andra.. genom att jag känner andedräkten av honom ibland.. (ja, för mig är döden en han)…

jag säger.. ta vara på er tid på jorden.. man vet aldrig vad som händer i morgon.. krama om era barn en extra gång.. hur stora de än är… och tala om att du älskar dem.. den dagen man går ut genom grinden finns det ingen återvändo att gå tillbaka och tala om det…
Den älskade maken och jag bråkar ibland.. men vi lägger oss aldrig innan vi har rett ut vårt problem… för då lär ingen av oss kunna sova… och sover vi så sover vi inte gott…
Jag vill också påminna alla om att känna igenom brösten ett par minuter en gång i månaden.. för den tiden ni lägger på det är en billig livförsäkring… och det gäller kvinnor (ca 7000 får bröstcancer varje år) och även männen (ca 50 får bröstcancer varje år)… ni män är inte förskonade… för ni ka också få bröstcancer..

Tiden är något människan har uppfunnit… för att vi ska märka att varje minut vi har levt är vi lite klokare än vi var när vi klev upp ur sängen i morse…

Ta vara på din tid!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ringt sjukhuset

Pallar inte smärtan längre..

Fick ju tiparol/tramadol utskrivet och fick veta att jag skulle ta en tablettx4, alltså 4 tabletter om dagen.. Detta gick bra första dan.. men sen har jag successivt ökat dosen till max.. alltså 2 tabletterx4.. det är 8 tabletter om dagen… och inte fan hjälper det…

Så idag ringde jag till sjukhuset och pratade med syster H.. så nu ska jag få morfin utskrivet.. för det hoppas vi hjälper på min metastassmärta…

För det gör ont…

Och jag ska ju klara mig fram tills dess att jag ska få behandling…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Tiden är som en snigel

Den släpar sig sakta framåt…

För jag vill att det blir den 20 och då gärna imorgon.. men nädå… jag får så snällt vänta på att få komma dit… och det är så långt till på fredag….

Så jag måste ju göra något…
Ha något annat att se framemot..

Så nu ska vi åka till min födelseort och hälsa på lite…
Vi åker den 26 och kommer hem den 29 och på något sätt så ska det bli rätt så skönt…

Dessutom har jag beställt biljetter till det här:
Walking with dinosaurs som kommer till Scandinavium i höst.

Så sonen vill att tiden går jättefort…

Sen är det ju melodifestival ikväll… och vi satt och pratade om den igår… Det lutar mellan två här… och det är Malena och Caroline Af Ugglas..

Sonen har beställt bakad potatis till festivalen..

Så här är faktiskt rätt så lugnt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Fredagen den 20 mars kl. 11.40

Då kommer domen..

Sen vet jag..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,