Smärta

Smärta är något som vi alla någon gång kommer att möta.. både kroppslig och mental..

Den mentala smärtan.. är när någon man har kär går över regnbågen till andra sidan… här kan det bli medicinering med psykofarmaka.. och samtal med kunnig expertis..

Den kroppsliga är när vi har ont någonstans.. Den smärtan kan hållas i schack med värkmediciner… här är det läkare som behandlar.. men de vet inte egentligen hur ont man har.. de finns den så kallade VAS skalan.. som går mellan 1-10.. där 10 är sån smärta att du inte står ut…

Jag ligger mellan 4-9 på den… jag står ut.. men det är inte mycket mer…
4 är under den timmen då faktiskt medicinen hjälper.. men ändå har jag ont… och resten av tiden har jag ungefär 9.. speciellt när jag är uppe och går.. då är det rena tortyren..

Och idag måste jag ut… jag måste hämta medicin på apoteket och det kan inte maken göra.. för det är min medicin… även om jag har ont så måste jag iväg.. ska passa på att handla mat då också.. det är ändå på hemväg..

Smärtan får jag lägga undan.. det är bara att trotsa skiten och ge sig ut… fast det tar emot något otroligt.. så har jag ingen som faktiskt kan hjälpa mig.. det är bara jag själv.. så det är att ta tjuren vid hornen och ge sig iväg.. när affären/apoteket har öppnat.. för jag tänker inte vara som pensionärerna som står utanför och väntar på att affären ska öppna… det kan ni glömma..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Tortyren

Det som är tufft i allt det här är att jag vet att nu väntar det ytterligare undersökningar.. tiden tills kallelsen kommer.. iväg och göra den.. och så tiden fram tills man VET…

Det är en tid full av ångest.. döden som man ser i ögonvrån.. och den där ovissheten.. det är rena terrorn.. detta är tortyr när den är som allra allra värst…

Det är omänskligt… faktiskt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,