Så var den beställd och bävan inför ”kistan”

Idag har maken beställt vår resa.. så nu bär det av till Tossa de Mar i höst igen.. Jag älskar Tossa.. Det är lugnt och skönt där.. och inte alls som grannstaden där discoteken ligger på rad.. Jag vill ha lugn och ro om jag åker på semester och åker inte för att gå ut och roa mig.. Tossa har ett disco.. men det är stängt sedan långt tid tillbaka.. och det är så skönt så att åka dit.. och samla kraft och ladda batterierna som behövs i höst när det blåser och regnar och man kan sätta sitt och minnas tillbaka… Till dagarna i Spanien… och vi bor på ett riktigt mysigt familjehotell.. förutom sängarna som är lite hårda.. men man kan inte få allt…

är det de där med ”Kistan”.. Jag hatar den.. och den där helvetes apparaten ska man in i dagen efter det att man har fyllt år.. hade jag fått födelsedagen hade jag vägrat att kliva in i skiten… Jag hatar korset man ser… och jag hatar kanterna man känner… jag hatar hela skiten… att man sen är bunden till sjukhuset i tre timmar är heller inte kul.. Jag hatar kistan.. och sen ska jag tillbaka för att få veta resultatet av tiden i kistan.. och bara de tankarna kan få mig att nästan krypa ut ur skinnet.. för det blir jobbiga dagar från den 12 till den 20 då återbesöket är inplanerat… Det är då jag kommer att få veta hur mina små vänner har det.. och jag vet hur stor en metastas kan bli bara genom att man tänker på den… för är den en centimeter och man tänker på den i fem minuter så är den plötsligt stor som en normal kastanj.. och efter ytterligare tankar så är den som en golfboll.. och sen dröjer det inte länge förrän den blir en tennisboll, handboll, fotboll, medicinboll.. för att sluta som en pilatesboll.. och de är inte fyra (4).. utan fyrtiofyra (44).. nej, just de.. de är ju fyrahundrafyrtiofyra (444)… små vänner jag har.. och de är döda… nä.. halvdöda.. de är livsdugliga.. nej, vakna… Nä.. tror inte det.. de är pigga… nä, de är jätteaktiva och skickar ut x antal små nya vänner var 10 dels sekund… så många blir det.. jag kommer snart att se ut som en stor metastas….

Nä.. nu måste jag göra annat för att tankarna ska inte få ta överhand..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Holá Espania..

Det var så underbart.. jag har ätit gott.. och mycket.. utom en dag.. då det blev en riktig tabbe.. och då kunde jag inte skratta åt det.. men det kan jag idag…
Jag beställde Calamares och man kunde välja om man ville ha en stor portion á 8, någonting.. eller en liten för 4, någonting.. jag valde den lilla.. för jag är ju liten i maten.. men inte så liten… så kom då maten.. sonens hamburgare var jättegod.. och makens mat såg också god ut.. men mina 5 (fem) små ringar såg också goda ut.. men inte för det priset… och det var vad jag fick.. fem små ringar… *hejdlöst fnitter*

Vi har gått lite hand i hand.. med händerna på rollatorn.. jag har kommit upp till toppen av borgen.. jag har förälskat mig i Tossa.. hela familjen har förälskat sig i denna lilla ljuvliga spanska by.. och nu har vi satt igång det stora sparandet.. för vi ska dit igen… vi ska åka.. vi bara måste.. vi har så mycket kvar att upptäcka… vi reser så fort vi har tillräckligt i plånboken.. vi vill resa NU

Har bara råkat ut för en fadäs.. eller om man ska vara petnoga så är det två… Fadäserna är på ett sätt sånt man får räkna med lite grann.. men hade folk bara tänkt innan de öppnade käften så hade många människor sluppit bli sårade…
Fadäs nummer ett hände på anslutningsbussen till Varberg.. Det kom på ett gäng på fyra personer i Skövde.. två par.. varvid det ena paret var det jobbigaste jag har varit med om sen jag fick min cancer.. förutom att glo så ögonen stod ut i från sina hålor.. (men tro inte att de vågade sig fram och fråga efter det de sa på vägen ner).. de började att kröka nästan direkt.. de var högljudda och brydde sig inte om att folk försökte sova… men det som fick bägaren att rinna över var när det jobbiga parets manliga del tar en påse med ”rosa rattar” och skickar över till det andra paret med frågan:
”-Ska det vara lite bröstcancer?”
Fadäs nummer två.. var samma man som skickade över påsen med rattarna.. som låg och bredde ut sig över mittgången sista natten på bussen.. och jag kunde inte få liv i honom.. och jag var så kissnödig och var bara tvungen att få kissa.. så jag fick gå bort och väcka bussvärdinnan och be henne om hjälp.. och även hon hade svårt att väcka honom.. det blir så när man sitter och dricker whisky och rödvin hela vägen genom Frankrike.. men tillslut fick hon liv i honom och han fick en rejäl skopa med tillsägelser dagen efter.. för man får inte blockera mittgången ifall det händer någon.. och det är de sista de säger innan man kryper ner under filten.. jag frågade honom lite ironiskt dagen efter om han hade sovit gott.. och det hade han sa han.. det roliga var att han var så bakis att han inte ville ha någon frukost dagen efter… 🙂

Medelhavet är så tjusigt.. borgen ligger och vaktar Tossa.. språket går efter någon dag.. men bara de där vanliga fraserna… och Sonen vann kramdjur till förbannelse.. han vann fyra stycken.. och två av dessa på samma dag… Vi har shoppat (outfitarna kommer i ett senare inlägg).. och vi har mått bra.. och vi har laddat våra batterier så till den grad att jag missade att jag skulle ta stick i fingret igår.. men det löste sig ändå..

Jag vill åka igen.. jag vill bo på översta våningen på Esmeraldas.. jag vill känna den spanska vinden på min kind.. och jag vill förbättra min solbränna… för solbränd har jag blivit.. så där härligt pepparkaksfärgad som jag blir…

Avslutar med ett kort.. ett kort på mig i Tossa…
Tossa de Mar 175

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,