Så var vi där igen…

Det börja bli lite tjatigt känner jag.. men jag ska fortsätta om jag så ska hålla på hela livet….

Det heter CYTOSTATIKA eller CELLHÄMMARE

Jag blir så trött.. varför envisas med att skriva Cell**** för… Det är fortfarande behandling.. och jag undrar hur många som faktiskt har avsagt sig sin behandling eftersom de inte vill ha detta otyg in i sin kropp…

Det är tufft..
Just nu har jag ödem i mina ben.. så jag måste ta urindrivande… jag har konstant näsblod (inte så att det rinner, men det blir rött när jag snyter mig).. jag har inget hår kvar på huvudet.. ögonbryn och ögonfransar börjar också trilla…. jag har inte mycket hår kvar på det där heliga berget heller…
Jag har smaksensationer.. så vissa saker smakar inte alls så som de ska göra… coka-cola smakar inte cola… och öl smakar inte öl.. *snyft*..
Viss mat smakar konstigt…
Jag är trött….

Men ändå kan jag inte ta det som gift… det går inte.. för det är ju min livräddare… och när kan man säga att en livräddare är giftig…

Så snälla media… skriv inte ut det där förhatliga ordet…

Man måste börja någonstans för att förändra samhället.. och deras attityd till olika saker.. jag strider för det här och det kommer jag att fortsätta med.. tills ni i media har lärt er…

Till Lotta vill jag bara säga: Heja tjejen.. och grattis…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

Blod, svett och tårar (eller historien om en som gav upp)

Jag ska enligt Folkhälsoinstitutet gå 11000 steg om dagen..

Jag ska vara glad om jag kommer upp i 1000 steg per dag.. för det är nog det jag kommer upp i om jag går upp till affären.. Fast det gör jag inte varje dag..

Allt detta för att jag har så djävulskt ont i mina höfter.. biverkningen är mer än jag står ut med.. så igår ringde jag till Bröstsjuksköterskan på KSS och vi hade ett litet prat om smärta, skelett och medicinering… Så nu är det bestämt…

Jag ska byta från Aromasin tillbaka till Tamoxifen.. för Tamoxifenen gav mig inte lika mycket biverkningar.. då kunde jag i alla fall gå.. Utan att ha ont.. och de där andra biverkningarna som Cancer får jag ta med mig då… för jag vill ju kunna och röra på mig.. för det kan jag inte nu.. jag går som om jag var 90… jag har så ont att jag knappt kan hämta och lämna sonen vid skolbussen…

Dessutom sätter sig smärtan på humöret… och det är tufft.. det är jättetufft att försöka hålla emot hela tiden när jag bara vill explodera för varenda liten småsak….

Ibland går det inte.. utan det rinner över.. som en vulkan… som får världens utbrott..

Fy att vara klimakterihäxa med smärta….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,