Jag ska inte ropa hej riktigt än..

Igår var jag för entusiastisk för att blogga.. det hade bara blivit en massa blaj som ingen utom jag hade förstått.. och då är det bättre att lugna sig en dag och sen skriva något vettigt.. och därför skriver jag idag istället och jag vet lite mer..

För det blir inte till att ligga i kistan på måndag.. utan kistliggningen är flyttad till onsdagen (14 april)… varför nu detta.. för det är ju en viktig grej att göra.. Men jag är upptagen på ett annat ställe på sjukhuset som börjar på o…

Jag ska ta det i kronologiskt ordning så ni hänger med..
Då jag sist var på avd 73 så fick jag reda på att jag skulle ringa sekreteraren A på Pebb-teamet.. för det är hon som har hand om operationstider och dylikt.. för att se om vi kunde få in mig någon dag.. När jag ringde hon var hon ledig för påsken… och skulle återkomma som på onsdag… varvid jag skulle ringa henne denna dag.. Fast jag hann inte… hon ringde mig i går.. och det var då så att jag ska bli opererad på måndag den 12 april.. men då är jag uppbokad på sjukhuset.. men det fixar jag.. säger hon.. ja.. för jag ska göra scinten då.. och hade jag ringt så hade jag inte fått en så vettig tid som jag fick nu.. för jag var tvungen att göra den relativt tidigt eftersom jag ska på återbesök till onken (mannen som jag inte har något förtroende för) den 20 april.. och läkarna måste hinna analysera mina bilder innan dess.. men genom att hon jobbar inom sjukhuset så har hon större chans att få en vettig tid.. än jag som privatperson hade fått.. för så är det.. så hon sa att hon ringer upp mig.. och efter ca en halvtimme ringer hon igen och talar om att scinten är flyttad till kl. 08.00 den 14 april.. och nu var det jag som fick ringa och söka efter folk..

Jag fick ju ringa cytotjejerna för att fråga hur jag skulle göra med xelodan.. om de trodde att den skulle stå i vägen för operationen.. men genom att jag har haft uppehåll denna vecka.. så trodde de att det inte var någon fara.. för det är en vecka 14 dar som man inte ska ta xeloda innan operation.. och jag har sådan tur att jag skulle börja med xeloda på måndag.. och då har det gått en vecka…

Sekreteraren A sa också att jag skulle på inskrivning i morgon (läs idag) och att jag skulle vara på avd. 41 klockan 09.20 och att jag först skulle anmäla mig i centralreceptionen.. så det var bara att börja förbereda mig för detta.. och ringa sjukresor.. hade tur och hamnade hos en kille som var hur trevlig som helst.. och jag slapp att hamna i Moldavien.. tydligen går vart tionde samtal till Sverige.. de andra 9 till Moldavien.. men det där med sjukresor och Moldavien är en annan historia som jag med tiden kommer att blogga om.. jag behöver bara lite mer stoft för detta.. så det kan bli ett helt inlägg.. nog om detta.. och så packa med mig det jag behövde för en dag på sjukhuset.. tyvärr glömde jag mina glasögon.. men det gick alldeles utmärkt ändå.. för jag har ju armar som räcker till än så länge…

Nu Kommer vi till dagens lilla äventyr som varade från kl. 09.20 till 15.30.. så en lång dag var det..
Det började med en taxifärd som gick i rasande fart.. och nedsänkning av farten vid fartkamerorna.. och det såg ut att bli en fin dag.. till mitt stora förtret.. för jag måste ut på balkongen och klippa bort mina gamla växter så de som kommer får plats… fast det var inte växter vi skulle prata om… utan inskrivningen..

Väl på sjukhuset så anmälde jag mig som brukligt är och gav mig av till avd. 41.. Som tur är så har vi ett sjukhus som det inte går att gå fel i.. för det är tydligt markerat vart man ska gå.. och det står också på kallelsen hur man ska gå.. men denna gången hade jag ingen kallelse.. men man har snart varit på varenda avdelning känns det som..
Jag fick träffa syster E som verkligen kunde sina saker.. en mycket kompetent kvinna… så jag fick veta lite om hur dagen skulle förlöpa.. och det var de vanliga frågorna om allergier och andra sjukdomar och annat som kan vara relevant inför en operation.. Så fick jag en säng och ett gäng med Hemmets Journal.. så nu kunde jag ligga och läsa om ond bråd död.. medan jag väntade.. så kom syster E in och tog prover på mig.. glad att hon kunde det där med att sticka i port-a-cathen.. Det är så smidigt så.. både för henne och för mig.. så fick jag vänta igen.. och så kom Syster E in igen och bad mig knalla till fotografen.. så det var bara att ta vrålåket och ge mig ut på dagens första lilla äventyr…

Nere hos fotografen var det svinkallt.. och där skulle jag posera i olika ställningar.. först framifrån, så vänster sida mot fotografen, så höger sida mot fotografen.. men inte helt.. utan i ca 45 graders vinkel.. och slutligen en från höger sida… vilket gick jättebra och det gick fort… och bilderna blev bra.. nu väntar jag bara på att de ska ringa från ”Play Boy”.. så tillbaka till avdelningen och ytterligare väntan… Kl.12.05 kommer lab för att göra ett koagulationstest.. eftersom jag har förhöjd blödningsrisk.. men inte så att jag inte kan bli opererad.. för jag får bara en spruta innan op.. så koagulerar blodet fortare… och det gör ont.. de tar ett rakblad och gör ett ca 5 mm långt sår på armen på dig.. och så tar de tiden och tar bort blodet som har kommit varje halvminut… och det slutade inte rinna på 15 minuter.. Nu var det väntan igen…

kommer då doktorn som tar blodtryck (110/70) varvid läkaren sa ”Lågtryckare, bara att gratulera”.. , puls och lyssnar på mig.. han kollar så inte mina lymfkörtlar på halsen är svullna.. han lyssnar på hjärta och lungor och slutar med att känna mig på magen.. och rent kroppsligt är jag nu godkänd för operation.. Så var det väntan igen..

För att plötsligt ge sig ut på äventyr no två den här dagen.. vi skulle till narkosen och prata inför op… jag talade om att jag var lättblödande och att jag inte mått illa under förra operationen.. utan klarat den väldigt bra.. Så då fick jag ett Ok även därifrån.. Så till baka till avdelningen igen.. och ny väntan.. denna gången på provsvar och doktor H som ska operera mig…

Han kommer invirvlande… som ett höstlöv.. och sätter sig ner och ser bestämd ut.. jag börjar skaka invändigt.. att det inte blir op.. tanken far omkring i skallen på mig.. och så öppnar han munnen och säger att mina prov inte är direkt kanon.. vilket vi redan visste.. ett Hb på 90 och lite lågt kalium kan alltså få min operation inställd igen.. så nu jävlar.. Har fått med mig T.Kaleorid 750 mg som ska tas morgon och kväll.. allt för att få upp kaliumvärdet.. och fick också veta att banan innehåller mycket kalium.. så maken sattes att gå och handla bananer till mig.. så här ska det höjas kalium.. och så det där Hb:t som inte alls samarbetar med min kropp just nu.. utan bara ställer till det.. så istället för att ta NeoRecormonen på måndag.. så ska jag ta den ikväll istället.. annars får de väl ge mig blod.. jag ska till avd. 42 på söndagskväll.. (vilket sätt att fira sin födelsekväll på)… och då kan jag duscha där i lugn och ro.. och lägga mig i rena lakan.. och slippa stiga upp tidigt.. för att ge mig ut och ta taxi.. för jag får ju stiga upp två timmar innan jag ska vara på avdelningen om jag är hemma.. först en timme för att bli människa och vakna till.. så nästan en timmes taxiresa till sjukhuset.. med alla pinaler jag kommer att ha med mig.. för jag kommer inte hem förrän på onsdag… Trist men jävligt sant.. så därför åker jag in redan kvällen innan op.. på måndag morgon ska nya prover tas.. för att kolla om blodvärdet (Hb:t) har gått i höjden och kaliumet också har ökat.. annars kanske det inte blir någon operation…

Innan jag tog vrålåket och en taxi hem.. var jag uppe till cytotjejerna och fick NeoRecormonsprutor och från 41:an fick jag ju kaliumtabletterna.. Så nu är jag beväpnad till tänderna.. kriget har börjat..

Så nu behöver jag ALLA tummar som finns.. hjälp mig att få mina värden att stiga…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tackar så mycket

Jag får tacka så mycket för alla hållna tummar

Det var ju så att de ringde igår och sa att jag inte skulle få någon cyto idag.. för de vita låg på 2,3.. och ska ligga på 2,5.. men jag körde lite positivt tänkande och låg och tänkte på att det vita ska vara uppe i 2.6.. och detta tänkte jag fram och tillbaka och på lite olika sätt i ett par minuter… och idag fick jag ju det där benstärkande som jag får en gång i månaden.. för jag skulle ändå dit.. och då tog vi ett rör och akutmärkte detta.. och mycket riktigt när svaret kom så var det just 2,6… fast det fanns så många andra siffror som kunde kommit efter tvåan…

Syster Å som är så himla rolig.. och vi trivs så fruktansvärt bra ihop.. slutar den 31.. och jag är så arg.. för jag ska ha behandling den 2.. och missar henne.. precis…
Jag vill att hon fortsätter.. för hon är helt enkelt godkänd… helt och hållet… hon och jag munhuggs… vi trivs så bra ihop.. och vi garvar och skojar och har oss… men sjukhuset har anställningsstopp och jag tror att det är p.g.a. det här som det är det… och jag vill att anställningsstoppet ska hävas för Kirurgens onkologiska mottagning… för jag vill ha kvar Å.. och jag vet att ordinarie personal också vill ha kvar henne.. så snälla landsting.. anställ denna Gudar sända sjuksköterska.. för hon är bara sååå bra… kan ni förstå det?? Eller ska jag ta allihop en gång till.. för att ni i landstinget ska förstå.. mitt välbefinnande som patient måste få utrymme.. och jag kommer att må så dåligt om jag inte får behålla Å…

Min mobil ringde.. och det var Å.. vi hade upptäckt samma sak.. att vi glömde EPOn… men jag får väl ta sprutan i ett par veckor och då varje vecka.. om det nu skulle bli låga röda… och den smällen får jag ju ta.. för jag åker inte taxi till sjukan och tillbaka igen… en gång till idag.. det orkar jag inte…

Nu skola jag intaga näring till min vackra kropp!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,