Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag
försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lika vård vart i Sverige vi bor?

Fast först vill jag göra lite reklam för barncancerfonden och deras nya halsband

Jag tycker att 200 kronor är väldigt bra.. Momsen är 100 kronor.. och de sista 200 kronorna kan jag tänka mig går till skaparen av halsbanden.. för de är otroligt vackra… Har ni pengar så gå och köp dem.. och bidra till något vettigt samtidigt.. en julklapp till någon du tycker väldigt mycket om…
Deras andra halsband är också otroligt vackra.. men det vackraste fick jag igår.. se nästa inlägg…

Sen det där med lika vård i Sverige. det är otroligt att vi inte har samma cancervård i det här landet.. utan det skiljer en massa när det gäller vården..
När jag fick min bröstcancer så blev jag automatiskt kallad till lungröntgen, skelettscint och till ultraljud över buken.. bara för att ha ett utgångsläge när det gäller de organen.. eftersom metastaser efter en bröstcancer sätter sig i lungor, skelett och lever.. jag trodde att det var så över hela landet.. i alla fall då 2006…. Idag vet jag bättre…
En mycket kär bloggvän har nämligen råkat ut för metastaser.. och hon har inte fått någon undersökning i samband med bröstcancerbeskedet.. idag sitter hon där med levermetastaser… och antagligen också skelettmetastaser… så därför vet de inte hur hennes organ såg ut… och det finns alltså inget att jämföra med.. vilket jag tycker är under all kritik.. speciellt om detta sjukhus hon tillhör är ledande i Sverige på cancervård…. Det är så man ryser…
skriv på.. det har jag gjort…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

En dag för längesen

Klockan 15.46 i eftermiddag är det exakt 18 år sedan mitt första barn såg dagens ljus.. 48 cm lång.. och 2870 gram..
En liten tös föds.. två veckor för tidigt enligt ultraljudet (30 juni)… hon skriker inte.. ”flickebarnet kvider” som det står i journalen.. apgarn var 5-6-8… och det var inte så där jättebra.. barnläkaren kom och det pratades om att tösen skulle ligga i kuvös första natten…
Väl uppe på BB avdelningen kom läkaren igen.. och när han fick se henne så sa han att: var det henne jag ville lägga i kuvös? Ja, sa jag.. det bryr vi oss inte om sa han då…
Tösen sa alltid ”titta mamma, Muor..”
Sen har åren gott.. för fort.. idag blir tösabiten 18 år och myndig… tid att ta steget ut i vuxenvärlden…

Det är genom att se på våra barn som vi ser att åren går…

En liten tävling: Vad tror ni att Muor var för något?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kön på fostret

När jag väntade mina två töser.. (födda 91 och 92 på Sundsvalls BB) så fick man ett ultraljud i vecka 16 till 18… någonstans där.. för att man skulle få se vem som bodde där.. och så att fostret var helt och hjärtat slog och en hel del sånt…
Något kön fick man inte reda på… för så var det…
Jag hade nummer 1 med mig när jag gjorde ultraljud med nummer 2.. och den som skötte ultraljudstjofräsen.. frågade efter könet i vagnen.. (inte lätt med vinterkläder och grå overall..)

När en kompis väntade barn (i ett annat landsting), fick de ett nummer att ringa under en viss tid.. en viss dag.. för att få veta könet..

När jag väntade sonen (2000) så fick vi inte heller reda på könet.. fast i vecka 17 när jag gjorde mitt så låg han och bresa med bena.. så det första vi såg var hjässan.. och då sa ultraljudsmänniskan att jag flyttar dopplern.. och då hamnade den just mellan benen.. så de var inte snack om vad det var för kön där inte… Jag gjorde ett par ultraljud till… (10 st sammanlagt) och ingenstans var det någon som sa könet… och när vi sa att vi väntade en kille så sa de bara.. jaha… mer var det inte… och ska sanningen fram så var det ju inte det.. det hade varit lika kul med en tös…

Så därför undrar jag när fan de började berätta???

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,