Nervositeten börjar infinna sig..

Jag börjar bli lite smått nervös inför måndagens övningar.. fast det är ingen negativ nervositet.. utan sån där när man har små fjärilar i magen och inte som när det är negativt.. för då har man inga fjärilar.. då har man en stor klump i magen istället…

Jag får ju skjuts.. och det känns faktiskt bra.. att inte åka taxi för en gångs skull.. fast det blir ju taxi hem.. så mitt schema ser ut så här:
11/4 Jag åker in och är på sjukhuset någongång mellan 18-19..(trevlig födelsedags kväll… hm…)
12/4 Operationsdagen med allt vad det innebär.. från fasta till uppvakning.. nålar hit och dropp dit.. gulfärgad hud och en läkare som ritar på en med spritpenna… så nu vet alla varför doktorer har en spritpenna i sitt pennflik i arbetskläderna… Det är alltså för att rita streck på patienterna.. för det ser ut som modern konst…
13/4 En lugn dag på sjukhuset… och lite välmående.. slappedag…
14/4 Kl. 08.00 ska jag till isotopavdelningen och få den där radioaktiva sprutan och så kl. 11.00 ska jag in i ”kistan”… jag har ju min säng som jag kan gå och lägga mig.. det brukar jag ju inte ha.. men då brukar jag knalla iväg till sjukhusbiblioteket.. och det är rätt så lugnt och skönt att sitta där och läsa någon tidning eller så.. för det är rätt så mysigt… och ett sätt för Mig att faktiskt försöka slappna av inför vad som väntar… och har jag tur så kan jag sedan åka hem till familjen med min lilla knapp.. Jag kommer nämligen att få en liten ”knapp” som de kan spruta in koksalt i för att öka bröstets storlek.. det lär komma kort förhoppningsvis.. om jag får någon att fotografera under operationen vill säga..

Jag gör ju allt för att värdena ska öka.. jag käkar banan.. och jag tog NeoRecormon sprutan i fredags.. och jag känner mig faktiskt lite piggare.. och det kan ju vara så att Hb:t faktiskt har ökat lite grann.. och kaliumet vet jag inte hur man mår om man ligger lite lågt.. men bananer ska tydligen innehålla mycket kalium och jag har fått kalium tabletter också..

Sonen har tjôtat till sig att få sova hos farmor/farfar i natt.. och det betyder att jag och maken har en frikväll.. då vi funderade på att se en film.. vi har två att välja på.. och jag får se vilken jag väljer…

Han har med sig sin monster bok… det är en bok med monster i.. och han har ritat och jag har skrivit.. om de olika monsterna som han ritat.. och det är inga vackra grejer inte.. så nu när han är borta har jag lovat honom att han ska få ett nytt monster som jag har ritat och skrivit om…. Så nu ska jag rita monster…

Önska mig lycka till..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Så var den beställd och bävan inför ”kistan”

Idag har maken beställt vår resa.. så nu bär det av till Tossa de Mar i höst igen.. Jag älskar Tossa.. Det är lugnt och skönt där.. och inte alls som grannstaden där discoteken ligger på rad.. Jag vill ha lugn och ro om jag åker på semester och åker inte för att gå ut och roa mig.. Tossa har ett disco.. men det är stängt sedan långt tid tillbaka.. och det är så skönt så att åka dit.. och samla kraft och ladda batterierna som behövs i höst när det blåser och regnar och man kan sätta sitt och minnas tillbaka… Till dagarna i Spanien… och vi bor på ett riktigt mysigt familjehotell.. förutom sängarna som är lite hårda.. men man kan inte få allt…

är det de där med ”Kistan”.. Jag hatar den.. och den där helvetes apparaten ska man in i dagen efter det att man har fyllt år.. hade jag fått födelsedagen hade jag vägrat att kliva in i skiten… Jag hatar korset man ser… och jag hatar kanterna man känner… jag hatar hela skiten… att man sen är bunden till sjukhuset i tre timmar är heller inte kul.. Jag hatar kistan.. och sen ska jag tillbaka för att få veta resultatet av tiden i kistan.. och bara de tankarna kan få mig att nästan krypa ut ur skinnet.. för det blir jobbiga dagar från den 12 till den 20 då återbesöket är inplanerat… Det är då jag kommer att få veta hur mina små vänner har det.. och jag vet hur stor en metastas kan bli bara genom att man tänker på den… för är den en centimeter och man tänker på den i fem minuter så är den plötsligt stor som en normal kastanj.. och efter ytterligare tankar så är den som en golfboll.. och sen dröjer det inte länge förrän den blir en tennisboll, handboll, fotboll, medicinboll.. för att sluta som en pilatesboll.. och de är inte fyra (4).. utan fyrtiofyra (44).. nej, just de.. de är ju fyrahundrafyrtiofyra (444)… små vänner jag har.. och de är döda… nä.. halvdöda.. de är livsdugliga.. nej, vakna… Nä.. tror inte det.. de är pigga… nä, de är jätteaktiva och skickar ut x antal små nya vänner var 10 dels sekund… så många blir det.. jag kommer snart att se ut som en stor metastas….

Nä.. nu måste jag göra annat för att tankarna ska inte få ta överhand..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Sovedag

Vissa dagar har jag vad jag kallar ”sovedag”.. Det är dagar då jag är tröttare än vanligt.. och det är inte så konstigt om man tänker på vad sjukvården stoppar i mig…

För att inte prata om det jag får stoppa i mig här hemma.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen… Morfinet gör att jag blir trött.. cytostatikan gör att jag blir trött.. och då är det inte konstigt att jag har de här sovedagarna..

Jag kan utan större problem sitta och somna framför datorn.. jag drömmer mycket tydliga drömmar.. och kommer någon in och frågar mig något så kommer ofta ett mycket konstigt svar.. eller så frågar jag något konstigt för jag har ju just blivit väckt från en dröm där det hände konstiga saker…

Den älskade maken har ibland tyckt att det har varit lite obehagligt när jag blir mer sovande än vaken.. men jag har lugnat honom om att det är så och det får han helt klart acceptera.. och får han konstiga frågor eller konstiga svar.. så får han fråga igen eller så får han fråga vad jag menar när jag är lite mer vaken och lite mer med…

Att kunna sitta och sova har jag aldrig kunnat innan.. men nu kan jag.. och visst kunde jag också ibland kunna känna att det var lite läskigt.. men nu har jag lärt mig och jag gillar faktiskt att kunna göra så.. en liten nap bara så där… tyvärr blir det så att det blir inte en liten nap utan ett helt pärlband av små napar.. fast sist gick jag och la mig och sov i 1½ timme.. och det tänker jag göra nästa gång jag börjar få de där små naparna.. för nu vet maken.. och jag vet..

Dessutom vet jag hur jag ska göra i fortsättningen.. för så fort jag börjar känna att jag får de här så ska jag gå och lägga mig och sova en timme eller så länge som kan behövas.. för jag blir inte helt sovande.. och min kropp kräver ju nästan att jag ska göra de här som naparna.. annars hade jag inte fortsatt att små sova vid datorn… så det ska bli intressant att se hur det blir nästa gång jag får en sovedag…

Jag ska också räkna hur länge det är mellan varje sovedag.. alltså.. hur många dagar som det går emellan de där sovedagarna.. om det finns ett mönster i det… för det kan faktiskt hjälpa mig.. att jag sover lite längre just de dagarna… om jag inte har behandling inbokat… eller någon undersökning… för de är viktigare.. för jag kan sova under det att droppet går.. om jag inte har besök… och jag kan sova i taxin dit och hem… för det tar i alla fall ca 40 minuter med taxi till sjukhuset…

Det har alltså hänt att jag har suttit och bloggat och somnat.. så fint framför datorn.. och så har jag drömt något.. och det måste jag skriva ner.. för det ska in i mitt inlägg.. och så läser jag som tur är inlägget.. för då visar det sig att det jag tycker att jag ska skriva inte alls passar in i just det inlägget.. utan det får bli ett helt nytt blogginlägg… lite konstigt det där med mina drömmar… just nu kan jag inte ge ett konkret exempel.. men jag ska försöka få till ett när jag har nästa sovedag…

Nu väntar facebook på mig.. om ni vill veta vem jag är där… maila.. eller leta själva…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bröstkontroll blev en het debatt

Jag skrev inlägget ”Nej.. tro inte på dem!!!” och idag kan man läsa om reaktionerna som har kommit till DN..

Det som forskarna är inne på är att självkontroll är skadligt för oss kvinnor… att vi i princip blir fast i ett mönster att vi klämmer på tuttarna konstant och att vi blir skiträdda så fort vi hittar en liten knöl…
Det är en nervärdering av mig som kvinna.. för vem känner sina bröst bättre än jag själv.. inte ens maken känner dem på det sättet som jag gör.. och då är det inte heller konstigt att jag en dag hittar något som aldrig varit där tidigare..

Enligt den kanadensiske bröstcancerkirurgen Nancy Baxter så är det så här:

– Därför råder vi kvinnor att undersöka brösten utan evidens. Det vore väl okej om det inte skadar någon, men det gör det!

Man kan ju undra på vilket sätt det skadar mig genom att jag kollar mitt bröst en gång i månaden.. är det oro för att få bröstcancer.. nej, det är mer att jag genom detta kan känna om det är några förändringar.. hade jag inte hittat min knöl själv hade jag inte suttit här och bloggat idag… jag hade legat six foot under..

Nancy säger också så här om oss kvinnor som faktiskt hittar våra knölar:

– Men de hittar ofta knölen av en slump och inte genom att de månad efter månad letar efter cancer, säger hon.

Jag är ett levande bevis på motsatsen.. jag hittade den.. för att jag kände varje månad.. och jag kunde mina bröst utan och innan..

Det som retar mig är att Nancy går ut och säger så här:

– Att kontrollera sina bröst varje månad är något som många anser stärka kvinnor. Det ger en känsla av kontroll över både kropp och sjukdom. Men ger vi läkare kvinnor ett sådant verktyg så måste det vila på vetenskaplig grund, annars lurar vi dem.

Jag har en undran.. hur gör hon själv? Kontrollerar hon sina bröst en gång i månaden? För det skulle inte förvåna mig om hon gjorde detta.. för hon vet hur man gör.. och hon vill inte dö hon heller.. eller har hon sån stor tilltro till mammografi apparaterna att hon inte litar till sitt eget omdöme av sin egen kontroll av brösten?? Hade varit kul att få veta hur hon gör.. fast jag kan tänka mig att hon som läkare istället rusar in och gör mammografi i tid och otid..

Visst fan stärker det oss.. när man kan sina bröst så vet man om där kommer något som inte hör dit… och ska det vara genom forskning så måste varje kvinna som har fått en bröstcancerdiagnos få ett formulär att fylla i.. där en mycket viktig fråga ställs och det är den här:

Hur hittades din bröstcancer?

Först då kan de gå ut och kräva att det ska komma riktlinjer om hur man ska göra undersökningarna.. ska man fortsätta med självkontroll.. eller inte.. och om de bestämmer att det inte ska vara så så får landstingen börja att mammografera kvinnor redan från 30 år och uppåt.. och betydligt oftare än mellan 18-24 månader… för jag har hört många som har hittat en knöl bara några månader efter att de har gått igenom mammografi..

Att en person ska kunna gå in och förstöra för så många kvinnor.. det är inte konstigt att kvinnor dör i bröstcancer.. för att cancern hittas försent och att metastaser redan har hunnit bildas.. För om inte läkarna litar på oss vars kropp bröstet sitter på.. vem litar på oss då.. om vi säger att vi har hittat en knöl.. för det vet jag en hel del kvinnor som har blivit ifrågasatta.. när de säger att de har hittat en knöl.. och som inte syntes på mammon x antal månader tidigare.. eller att de är för unga…

Snälla läkare och andra inom vården.. ni måste ta oss kvinnor på allvar.. annars så kommer oron som Nancy beskriver fast det gäller självkontrollen..

– Sedan dess har fler studier bekräftat detta. Satsningar på att lära kvinnor att undersöka sina bröst en gång i månaden leder inte till minskad dödlighet i bröstcancer. I stället leder det till oro hos kvinnor, läkarbesök med problem som inte beror på bröstcancer och onödiga biopsier

Eller som självaste Stefan Emdin, bröstcancer kirurg och en av Socialstyrelsens experter och även en av författarna till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för bröstcancervården i Sverige, uttrycker sig:

– Forskningen visar att självundersökning sannolikt leder till mer skada än nytta. Därför valde vi att inte ta med det som en del av våra rekommendationer.

Han fortsätter och säger även följande:

– Vi delar ut en broschyr om det här på sjukhuset. Det är viktigt med tidig upptäckt av bröstcancer. Men man ska inte kolla sina bröst varje dag, det mår man inte bra av. Det handlar om att hitta en balans.

Det har aldrig varit prat om att kolla brösten varje dag.. en gång i månaden är det som har sagts.. och så har det alltid varit.. Men här är det rätt så kul.. för här motsäger han sig själv.. för först så pratar han om att det inte finns något vetenskapligt belägg för självkontroll.. och i nästa mening så säger han att de har en broschyr på sjukhuset som uppmanar till självkontroll.. hur ska han ha det???

Jag säger som så här: Kvinnor.. välj att lära känna era bröst.. för en dag kanske ni känner något som inte funnits där tidigare.. kolla upp den där knölen en gång för mycket än en gång för lite.. sjukvården är till för oss.. och ett par nålstick är värt livet.. för vad gör det om man blir stucken ett par gånger i ett bröst och det visar sig vara något ofarligt… för tänk om det inte är ofarligt.. tänk om det är en liten ”knöl jävel” som sitter där.. och då har du hittat den..

Ska man kunna lite på de vetenskapliga rönen.. och på forskningen så måste varje bröstcancerdrabbad kvinna få svara på frågan hur deras knöl hittades.. för vem har inte sagt att de som är med i just den studien så har all cancer hittats på mammografin.. och då är det ju ingen idé med självkontroll.. men om alla knölarna hade hittats av kvinnan själv då hade det nog sett annorlunda ut när det gäller vad forskarna skriker om… för jag tycker inte att de tar oss kvinnor på allvar… och Nancy.. du måste tro på dina patienter.. och inte förlita dig helt på forskarrön och undersöknings apparatur..

Kan bara hålla med Metros redaktionschef Ann Olrin:

Visst händer det att kvinnor hittar ofarliga cystor och visst är det svårt att känna knölar i brösten och visst är mammografi viktigt men att själv undersöka sin kropp och att vara vaksam på förändringar i brösten kan inte vara fel.
Oroar sig gör man ändå och all forskning visar att ju tidigare en bröstcancer upptäcks desto större är chansen att patienten blir helt frisk. Att hävda något annat är ett hån mot alla de 7000 kvinnor som drabbas av bröstcancer i Sverige varje år.

Kvinnor.. fortsätt kläm.. och ni män.. ni gör likadant..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det ska ske direkt

Det ska gå på en vecka högst.. från besök på vårdcentralen till cancerbesked..

Själv fick jag vänta i 1 ½ månad.. innan jag visste… 25 april till den 8 juni.. det var längsta tiden i mitt liv…

Som patient ska du inte behöva tjöta dig till en undersökning.. det ska ske per automatik… att inte sjukvården kan förstå detta…

Vi har år tvåtusennio.. och detta är skandal att det inte fungerar….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,