Ibland känner man sig som en 90-åring

Jag har min rollator som ju går under namnet ”vrålåket”.. den är numera dekorerad med en röd ”raggartärning” som sonen vann i somras..
Den pryder vrålåket så fint så..

Nu när mörkret har vält in över oss så är den dessutom dekorerad med två reflexer… en björn och en rund med ett spöke målat på…

Det är rätt så kul att vara ute och stappla rundor.. och genom att vi har många äldre i vår lilla by.. så möter man ofta andra som har rollatorer.. och jag har upptäckt en rolig sak.. man går emot varandra och precis innan man möts så stannar ofta den gamla damen.. för det är bara kvinnor som gör så.. aldrig männen.. Jag undrar nu hur det hade varit ifall jag också stannar.. och vi står där rollator vid rollator och tittar på varandra.. och vem som börjar gå först..

En sak har jag märkt när man har rollator och som faktiskt retar mig lite även när jag inte har rollatorn är alla jävla kundvagnar folk ställer lite överallt och sen går och letar upp sin vara i den där gången.. så man faktiskt kan komma förbi.. det är inte bara jag som har rollator här i byn.. men jag har truten med mig och pratar högt och kör gärna iväg vagnen långt åt helvete.. för den ska inte stå i vägen för mig i alla fall..

För det är faktiskt så att jag stapplar runt.. neuropatin i mina fötter gör att jag lyfter dem lite högre för att jag inte ska snubbla över dem.. för det är så väldigt lätt att jag inte får upp fötterna tillräckligt och jag då snubblar till med mina tår.. speciellt ute där det ligger småsten och kvistar och lite annat som kan ligga på marken… fast än så har jag inte glidit iväg på blöta löv som ligger lite överallt.. Inne är mattkanter och trösklar ett stort problem..

Idag på dan var jag på apoteket och där satt jag men min nummerlapp tillsammans med två till med rollatorer.. och det var så att det knappt var plast för någon mer att slå sig ner… för det är trångt på vårt apotek där man ska sitta och vänta.. och med tre rollator så var det trångt… väldigt trångt..
Och man känner att här sitter jag tillsammans med alla de andra gamlingarna… för jag går som en gamling och jag känner mig som en gamling.. men färdtjänst det har jag inte..

Ikväll har jag dessutom varit på teater.. sonen med klasskompisar spelade upp ”Rödluvan och vargen”… med sång och repliker.. och sonens repliker satt direkt… de andra hade sufflösen till hjälp nästan hela tiden.. men sonen är sån… han har ett otroligt kom ihåg… och han kan långa monologer utantill.. vilket är jätteroligt eftersom vi alltid sagt att ”han ska söka till Dramaten” för han har varit så dramatisk ibland…

Nu ska den gamle snart lägga sig och drömma vackra drömmar..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Jag är ledsen, besviken, heligt förbannad.. och jag känner mig lurad in på bara skinnet..

Jag är hemma igen.. det blev en liten tur till Göteborg.. och ett besök uppe på avdelning 37…

Jag blev inskriven av syster C och så fick jag träffa plastikkirurgen M…

Sen började helvetet… det sanna helvetet.. och det är fortfarande jobbigt att skriva ner det som hände..

En sak vet jag i alla fall.. jag vill aldrig mer ha något att göra med min onkolog.. för nu har han bränt sina skepp… bränt sina broar.. och dessutom har han skitit i det blå skåpet…
Jag vill aldrig mer se hans nunna… För gör jag det så vet jag inte vad jag gör… de får helt enkelt skaffa mig en ny onkolog… vad det kosta vill.. jag har rätt som patient att få byta doktor.. även om det bara finns en.. för regionen är stor.. och det finns andra i regionen… Det är bara för sjukhuset att se till att få dit en annan.. för jag vägrar träffa åbäket fler gånger…. Han kan ta sitt pick och pack och dra till något varmare ställe..

Jag har svårt för ordet hat och att hata någon.. men det finns faktiskt ett par personer som jag hatar.. Vilka personer det är jag hatar.. så kommer här en lista.. och jag skriver också varför jag hatar dem…

  1. Adolf Hitler – för vad han gjorde mot många av Europas befolkning.. och då inte bara judarna, utan också homosexuella, romer, oliktänkande och förståndshandikappade på olika sätt…
  2. Idi Amin – och det han gjorde mot sitt eget folk i Uganda…
  3. De människor som tycker och tänker att alla andra ska tycka och tänka som dem.. och det som gör sig roliga på andras bekostnad…
  4. Min onkolog (J-H S) – för all den smärta och besvikelse som han givit mig..

 

Det gör ont.. det svider.. det smärtar… även om jag nu har dubbel förtur till operation.. så gör det ändå ont… det svider.. det smärtar..

Jag vet inte hur många tårar som har trillat sedan igår.. Jag vet hur ont det känns i själen.. hur det smärtar i min själ att jag inte får bli hel än på ett tag.. att jag åter igen måste stå i kö.. Fast jag har dubbel förtur.. så känns det ändå.. för i kö står jag.. och det lär jag få göra ett tag.. för inte 17 lär jag bli opererad i morgon…

Dessutom blir det absolut inte den operation jag ville ha.. och den jag faktiskt blivit lovad… utan det blir en operation som min kropp hade klarat.. och hade jag vetat detta innan så hade jag redan varit opererad och inte behövt vänta i 1½ år på något som jag i slutänden inte fick… för att vissa personer inte kan lyfta en telefonlur och ringa ett visst nummer för att på detta sättet kontrollera att det är ok.. nä.. det är för mycket jobb.. istället säger man okej till patienten så den får kliva upp kl. 05.15 och ta taxin 06.25 till stan för att sedan ta en buss i 3 timmar lite drygt för att upptäcka att det inte blir den operation som patienten väntat på i 1½ år… för att patienten har fått fyra små metastaser i skelettet.. så det är bara för patienten att försöka ta sig tillbaka samma väg.. samma buss.. och samma taxiresa.. fast omvänt.. För han behöver inte bry sig.. utan det är inte han som råkar illa ut.. det är inte han som blir besviken.. det är inte han som har problem med kroppen och därmed svårt att ta sig upp på bussen.. det är inte hans tid.. det är min.. det är en hel dag i mitt liv som gått till spillo… det är jag som blev besviken.. och väldigt lurad.. för att han den där som sa ”en elak liten jävel” om min knöl i bröstet… och när jag frågade igen så sa han ”elak som fan”.. det var personen som skickar mig till Sahlgrenska.. en liten enkel resa20 mil.. för det är inte hans kropp.. det är inte han som drabbas…

Det är jag.. det är patienten.. det är bara ”den där cancersjuka kvinnan”.. ja, nästa gång kan vi försöka skicka henne till Uppsala och se om hon går på det en gång till.. Tjohoo.. vad det är roligt att skicka små sargade kvinnliga patienter än hit och än dit.. och så kan jag sitta här och gotta mig åt att de far land och rike kring och förlorar värdefull tid för dem.. för de lär inte få de det vill ha ändå.. tjohoo va kul jag har..

Jag får alltså inte min diep Lambå.. Utan nu blir det silicon och med expanderprotes.. fast jag är strålad så gör de så här.. och det blir på KSS.. så jag behöver inte åka till Sahlgrenska.. Fast jag ska be att få storleken större på tuttarna.. för de får det faktiskt ge mig som kompensation på detta helvete jag har haft sista dygnet..

Finns det någon som kan hjälpa mig att anmäla läkare!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kändis tuttar..

Läser Expressen om att den ensamma mamman hittade en knöl i bröstet.. och nu går hon ut och säger att vi alla ska känna igenom våra bröst.. precis som alla andra gör den här månaden.. för att sluta i det stora jippot ”Rosa Bandet galan 2009” som går av stapeln i Malmö..

Hon säger så här:

– När jag kom dit gjorde de en mammografi och därefter en biopsi (ett vävnadsprov). Sedan fick jag vänta på svar, det var två väldigt långa timmar. Men det var skönt att slippa gå hem och vänta på svar på posten.

Jag säger två saker om det här:
1. De skickar ALDRIG ut ett brev med svar på en biopsi.. dessa berättas alltid av en läkare.. för de vet aldrig hur en patient tar ett besked..
2. Två timmar.. jag fick vänta från den 22 maj när jag gjorde biopsin.. fram till den 8 juni.. då snackar vi ångest… Den tiden har jag förträngt.. glad att jag faktiskt bloggade då.. så jag har lite av mina tankar nedskrivna…

En tumör är alltid en tumör.. den kan vara snäll (benign) eller elak (malign).. en tumör är en knöl.. och behöver alltså inte vara cancer..

Artikeln fortsätter att berätta att Ulrikas läkarna beslutade att p.g.a. tumörens storlek att operera bort den… och Ulrika säger att hon inte trodde att hon skulle få bröstcancer.. fast hennes mormor fick det på äldre dar…

Hon avslutar med att rekommendera alla kvinnor att känna på sina bröst.. vilket jag också gör… men jag tar med männen.. eftersom män också kan få bröstcancer..

Den andra kändisen som går ut och talar om sina tuttar är Lulu Carter.. Hon ska plocka ut sina.. enligt en stor intervju i Expressen..
Fast det gör hon egentligen inte.. hon plockar ut ett par… för att sätta in ett nytt par..
Hon säger så här:

Jag är bara en 164 centimeter och jag hade jättesmå bröst. Jag var helt nöjd med dem, men sen när jag blev gravid fick jag helt plötsligt större bröst och kände att det var härligt. Jag kände mig så kvinnlig. Efter att jag ammat klart mina barn så förvann de där mysiga, runda, kullarna och då saknade jag dem så mycket. Så jag bestämde mig för att få tillbaka mina tuttar och har haft dem i 15 år.


Jag
är 157 cm lång och har också alltid haft små bröst… utom då jag ammade.. och sen när man slutade så fick man en knöl i det ena bröstet och det var bara att ta bort det… för det första så vill jag känna mig kvinnlig… men framför allt vill jag känna mig hel.. vilket jag inte gör idag… så här kan man prata om saknad…

Till Media vill jag säga:
En artikel om möjlig bröstcancer.. en om fejkbröst… när ska ni skriva om alla kvinnor som har haft bröstcancer och som kan berätta den sanna historien bakom sjukdomen.. istället för det där glamorösa som alltid sägs i oktober..

Till alla kvinnor och män vill jag säga:
KLÄM och KÄNN en gång i månaden och inte bara i oktober!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Väntan är vår lott i livet

Annette vännen är med i Aftonbladet idag.. (du hittar länken till henne även under ”Bröstsystrar och andra” och då på hennes förnamn)..

Hon har fått diagnosen glioblastoma multiforme och då grad 4.. som är den typ av hjärntumör som har störst dödlighet… och som alla kan drabbas av…
Det som har hänt Annette är så utbrett att man knappt reagerar längre.. att man ska få vänta på VÅRD.. en vård som hon har rätt till.. men politikerna och de där högdjuren inom vården är så duktiga på att slå ifrån sig.. och tydligen är det brist på både kompetent personal.. och på strålningsapparater.. Så går det när man skär ner.. det är patienterna som kommer i kläm.. vad händer nu om Annette dör?? Vems är då felet…??
Kom inte och säg att hon ändå inte hade klarat sig.. för mirakel inträffar… det händer dagligen.. se på George.. han som var med i ”Himlen kan vänta”.. hur många månader var det han hade fått??? Och han lever i högsta välmåga… och inte verkar det som att han skulle gå ut genom grinden än…

det är bara att skicka en kallelse till Annette.. och säga till henne att hon är välkommen att få cytostatika på måndag morgon.. svårare än så är det inte..

Jag vet av erfarenhet.. att vi som är cancersjuka bara får vänta hela tiden.. det är väntan på kallelser.. det är väntan på undersökningar.. det är väntan på nya kallelser.. och det är väntan på återbesök till läkare eller till sjuksköterska.. alltid får vi vänta på någonting.. och jag har skrivit om det tidigare.. och jag skriver det i dag.. och jag kommer att skriva om det igen… för det är ett ämne som alltid är aktuellt.. för vänta får vi…

Annette som definitivt behöver få behandling.. för att få några fler månader med familjen.. så hon hinner förbereda sig för att gå ut genom grinden.. den där grinden som vi alla någon gång ska gå igenom… Fast i Annettes fall hoppas jag att det ska ta tid för henne att hitta grinden.. att det inte är nerhugget en massa träd så hon ser grinden och får för sig att gå in genom den i förväg.. utan det är snårigt och svårt att ta sig fram och grinden är väl dold bakom vildkaprifol och björnbärsbuskar…

Nu kära Region Skåne tar ni och skärper till er och ger Annette och alla andra cancerpatienter den vård som de har rätt till.. och försök inte skylla ifrån er.. för det är ni själva som har beslutat om personalneddragningar i vården… så ni har bara er själva att skylla… och skulle Annette dö i väntan på behandling.. då är jag inne på att jag ska polisanmäla er för mord.. för det är inget annat än mord… och det vill ni väl inte???

Till Annette så säger jag de där orden som en bröstsyster en gång i tiden lärde mig.. och det är:

Mod och Styrka!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu kommer det

Läser man i media under den här månaden så är det den ena berättelsen efter den andra om kvinnor som fått bröstcancer.. och det är bra..
Läser man dem så ser man att alla har en röd tråd.. alla artiklarna är så lika varandra…

Alla berättelserna är snarlika.. och media skriver på samma sätt.. men de använder ju det där ordet som jag inte gillar.. Fast det lär aldrig media sluta med.. för det ordet låter så hemskt…och det är väl därför de gillar det…

Artikeln jag länkar till är bra.. fast där är en del saker som jag kan haka upp mig på.. men det är alltid så.. media får inte HELA bilden.. och det lär de aldrig få..
Det är Evas tankar.. mina är lite annorlunda.. som det där med döden.. hon visste att hon hade cancer när hon mådde dåligt.. och det var under två dagar….

Redan efter två dagar fick jag en operationstid. Dagarna fram till operationen var nog de värsta på hela tiden. Jag kunde inte sova, tankarna bara snurrade. Jag var rädd för att dö och för hur det skulle kännas att inte ha något bröst.

..

Mina dödstankar om att jag nu kommer att dö.. och att jag inte sov vissa nätter för jag trodde inte att jag skulle vakna.. var kom och gick från den 25 april till den 8 juni.. då jag fick reda på att jag hade cancer.. och då var det som om en stor mörk och mycket tung skugga lyftes från mina axlar och jag kunde börja andas igen.. Denna tid i mitt liv.. var avgörande.. för det var då jag började att blogga.. för att känna att jag inte är ensam.. jag kommer inte att dö.. för det vet man att som cancer patient så lägger man sig inte bara ner och dör.. utan man försvinner sakta men säkert..

Två dagar är ingenting i ett helt liv.. och det är inte 1½ månad heller.. men ångesten som jag hade har inverkat på mitt liv.. jag hade varit fruktansvärt glad om jag hade detta bara i två dagar… för den tiden då jag inte visste.. då var livet ett helvete… och jag menar det..

Här har ni ju slående exempel på hur cancervården fungerar i Sverige… vi får alla vänta… vänta på besked.. kallelser.. undersökningar och återbesök..
Återbesöket som jag ska göra på fredag.. flyttades faktiskt fram.. och det med 17 dagar… om de har tänkt till.. eller om det är så att min tid är utsatt vet jag inte.. men om det skulle vara det sista så kommer jag att skrika mig till behandling… allt som finnas kan.. allt.. för hoppet om att överleva är inte slut… mitt jävlar anamma är inte heller slut.. fast det sista går lite på sparlåga… men det ligger så till… att det bara är att plocka fram det på ett par sekunder…

Sen har jag faktiskt fått en annan sak på posten.. jag har inte hunnit läsa allt.. men pappret ligger här… och jag ska blogga om det så fort jag har varit hos doktorn.. när jag vet hur mitt liv i framtiden ska se ut.. så nu mina kära bloggläsare får ni vänta… vänta på att jag ska tala om det vita kuvertet som låg i brevlådan som jag blev både fruktansvärt glad för.. men också så där härligt nervös.. när man vet att något ska hända.. något som man längtat efter.. och som nu.. nu äntligen ska ske…

Nu ska jag fylla dosetter….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är så man blir rädd

Jag läser om tjejer på aftonbladet som ignorerar att de har knölar i brösten.. tänk om det är en ”knöl jävel” vad gör de då efter ett år.. då det inte är en knöljävel i bröstet.. utan också en massa små knöl bebisar i lever, lungan och kanske om de har lite mer tur.. i skelettet…

Men om du nu hittar en knöl vad gör du då.. jag ringde vårdcentralen och fick komma dit samma dag.. hon hittar en svullen lymfknuta.. och det är då neonen tänds och rullgardinen åker ner… cancer blinka emot mig.. genom rullgardinens mycket tunna tyg.. och jag vill bara gå hem och inte leva längre.. men jag började blogga i stället..efter att ha tänkt ett par dar…

Nu är det dags igen.. dags för den där månaden när man mår som sämst.. då ordet rosa och bröstcancer blinkar mer intensivt än vanligt.. Det är den där månaden.. Den där då man helst av allt kryper ner under duntäcket och absolut inte har lust att ens gå till affären.. för det blir man bara arg över.. som förra året.. då Vileda gick ut med en rosa hink och rosa skurborste.. och tog 229 kronor.. varvid 5 kronor gick till rosa bandet kampanjen.. då blir man ledsen.. och mailar och inte fan får man något svar.. de är till att ge oss bröstcancerkvinnor ett slag i magen.. För det kallar jag snålt.. i dubbel bemärkelse.. de kan i alla fall försöka försvara sig.. men nädå… inte ett ljud… trist som fan..

Fast jag överlever nog den här månaden också.. fast det blir tufft.. jag kommer ju att vänta.. för väntan är synonymt med ordet cancer.. vi får vänta på kallelser.. vi får vänta på undersökningar.. vi får vänta på behandlingar.. och vi får vänta på att få komma på återbesök… dagen idag på röntgen.. den där i kistan.. den där läskiga saken.. som jag inte gillar.. och nu inträder det stora VÄNTANDET… För jag ska inte på återbesök till onkologen förrän den 2 november.. det är en månad tills dess.. så får ni cancer.. var beredd på att ni får vänta.. för det är liktydigt med cancer..

Väntans tid är här..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Tid

Mymlanbloggvärldsbloggen… tycker att vi ska skriva om tid… och jag ska skriva om tid.. den där tiden som är fruktansvärd…

Tid
Jag som cancerpatient har en massa tid.. tid över till att reflektera över mitt liv och min framtid..
Jag har också tid att vänta.. för vänta får man.. och nu tänker jag ta och skriva om det här två… och jag börjar med mina reflektioner…

Tiden jag har kvar på jorden vet jag inte.. jag vet inte hur länge jag stannar här.. och om jag får bli gammal och grå… eller om jag inte lever vid den här tiden nästa år.. för det bestämmer inte jag.. det bestämmer cancern.. känns det som..

Jag har fått ultimatum av cancern.. för den är inte bara den där elaka jäveln som satt i bröstet.. utan den var faktiskt en elak liten jävel som spred sig.. när ingen anade att den faktiskt skulle det… Den fixade tre små vänner i kotorna i ryggen.. och en liten vän i bäckenet på mig.. där satt de och avvaktade.. tills de fick fnatt och satte igång att växa.. hur fan de nu kunde överleva den tuffa behandling som de måste ha utsatts för… för om man såg hur alla andra celler i min kropp tog stryk.. men inte de inte… nädå.. de har legat där och bidat sin tid… för att plötsligt få för sig att nu.. nu är hon fokuserad på annat.. nu börjar vi ta över hennes kropp igen.. och hon går redan som en anka.. och lär tro att de är det som gör att hon får ont i ryggen.. och så har de fnittrat hejdlöst..

Jag måste beundrar dem.. konstigt nog.. för att det tog den tid det tog för att sätta igång att utvecklas.. och att de gav mig smärta relativt fort.. så vi hittade dem i tid
Tiden för mig att kunna reflektera är mer påtaglig denna gången.. jag kan sitta och fundera på livet och hur det ska bli.. jag kan tillåta mig att låta cancern komma in.. men bara ibland.. den hålls oftast utestängd från min hjärna.. för denna gången vet jag så mycket mer.. och jag är glad att inte behandlingen denna gången har fått mig till att faktiskt leva.. även om det tar tid att åka till sjukhuset och få min behandling.. och sen är det bra tills det är dags nästa gång… för det är faktiskt så att man vet inte hur länge jag kommer att vandra omkring på denna sidan om grinden.. och därför så lever jag nu.. det gjorde jag inte på samma sätt när jag hade ursprungscancern… då var det bara cancer.. det är det inte nu… det är mer om jag har ont.. men inte vad det är som gör att jag har ont.. och jag har för det flesta mycket bra dagar…. roliga dagar..
Ändå lever jag inte som om varje dag var den sista.. för om det nu är så att det inte går att komma av stigen som leder till grinden… så kommer jag inte att falla död ner.. jag kommer sakta att försvinna genom att jag sover mer och mer och inte vill äta… för just nu äter jag så att maken faktiskt blir glad.. för han säger att jag har fått tillbaka matlusten som var helt borta ett tag.. då i början av behandlingen.. då jag inte visste om jag kunde äta det eller det.. och nu mera vet jag.. vilket gör att det oftast lagas sådant som jag kan få i mig… ni ser.. när jag reflektera över tiden så blir det så mycket som kommer.. och allt har med tid att göra.. man måste ha tålamod.. men orden kommer… och nu har jag så ont i mina fingertoppar att jag snart skriker….

Tid är ofta väntan för mig.. det är väntan på kallelse.. när kallelsen kommer får man vänta x antal veckor innan man ska göra det som kallelsen talar om.. och så gör man det… och sen är det ytterligare väntan.. innan man får en kallelse för att träffa doktorn.. och så.. äntligen efter x antal veckor får man så träffa sin läkare/doktor… och då får man beskedet på vad kallelsen visade för resultat… och det är bara att ställa sig så fint i kön och vänta.. men man vänjer sig inte.. och jag tror aldrig att jag kommer att göra det heller… För den där väntan kan få en till att bli ett nervvrak innan man vet ordet av.. för man vet aldrig vad det är för besked man får.. och ofta sover man knappt natten innan man ska till doktorn.. och så kommer det att vara resten av livet… livet som cancerpatient är väntan, kallelser, väntan, nya kallelse.. träffa doktor/läkare/sjuksköterska… det är behandlingar.. det är undersökningar.. det är återbesök… och så rullar det på.. man ska vara frisk för att orka vara sjuk var det någon vis person som sa…

Min tid är dyrbar… man vet aldrig när det tar slut.. och jag är väl närmare döden än många andra.. genom att jag känner andedräkten av honom ibland.. (ja, för mig är döden en han)…

jag säger.. ta vara på er tid på jorden.. man vet aldrig vad som händer i morgon.. krama om era barn en extra gång.. hur stora de än är… och tala om att du älskar dem.. den dagen man går ut genom grinden finns det ingen återvändo att gå tillbaka och tala om det…
Den älskade maken och jag bråkar ibland.. men vi lägger oss aldrig innan vi har rett ut vårt problem… för då lär ingen av oss kunna sova… och sover vi så sover vi inte gott…
Jag vill också påminna alla om att känna igenom brösten ett par minuter en gång i månaden.. för den tiden ni lägger på det är en billig livförsäkring… och det gäller kvinnor (ca 7000 får bröstcancer varje år) och även männen (ca 50 får bröstcancer varje år)… ni män är inte förskonade… för ni ka också få bröstcancer..

Tiden är något människan har uppfunnit… för att vi ska märka att varje minut vi har levt är vi lite klokare än vi var när vi klev upp ur sängen i morse…

Ta vara på din tid!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,