Hår och livsandar och en kropp som leker med lab

Mina livsandar har börjat att vakna i mig.. det börjar bli ljusare och jag ser småfåglarna som har börjat att kvintulera..
Jag oroar mig lite för mina blommor på balkongen.. om de har överlevt eller om de inte klarat vintern…

Tankarna är inte så dumma längre utan jag inser att jag antagligen kommer att överleva detta och jag har inga direkta biverkningar.. mer än torra fötter, en dum högerhand och nageltrång.. Ja, ni läste rätt.. nageltrånget kommer av att jag äter cytostatikan… xekloda är min överlevnad.. men samtidigt så måste jag sköta om mina fötter på ett helt annat sätt än vad man ska göra i vanliga fall..

För jag har ju träffat Mannen som jag har så svårt för… Onkologen som inte ens gav mig ett förlåt för att han skickade iväg mig till Göteborg utan han försvarade sig att så har de gjort innan… Men som överläkare på onkologen så ska han vara upptodate… och inte försvara sig med att de har opererat kvinnor med metastaser innan.. Det är ingen ursäkt…. Maken var med och han är en bra människokännare och det han sa om onken stämmer så bra… och det var inga snälla ord han sa om onken.. vilket gläder mig väldigt mycket..

Jag var och tog prover i torsdags inför samtalet med en av sköterskorna på 73:an… och det var både positivt och negativt…
Det dåliga var att mina prover inte var så bra… utan det såg ut så här:
Neutrofila 1,4
Vita 2,6 (gränsen för cytostatika ligger på 2,5)…
Trombocyter 64 (gränsen för att få cyto är 75.. och normalvärdet är 130 och uppåt..)… Så nu ska jag ta en ordentlig diskussion med mina trombocyter så de lär sig att de ska stiga även om jag äter xeloda… och att xeloda inte är farligt.. utan de ska uppföra sig som vanligt… och inte bry sig om vad jag stoppar i munnen,,,
Hb:t var inte heller mycket att hurra för.. värdet var nämligen 98.. så det är inte konstigt att jag sitter och somnar framför datorn på förmiddagarna och tidig kväll..
Det positiva var att nu får jag en vecka till utan cyto.. och dessutom sa onken att jag ska gå ner från fyra (4) till tre (3) tabletter både morgon och kväll…

Det värsta just nu är nageltrånget och min högerhand…

Vi tar nageltrånget först.. jag var till vårdcentralen och distriktssköterskan.. och när hon såg tån förstod hon att jag har ont..
Svallköttet täcker nästan halva nageln.. Hon tog bort lite och så gick hon och hämtade en läkare.. det var samma doktor som kände på min knöl och som skickade iväg mig till mammografi en gång i april 2006.. Hon tittade på min tå och sa att den där måste opereras.. så nu har jag två operationer att se framemot.. Sen satte sköterskan på lapis (silvernitrat) för att få ner svallköttet.. detta gör att huden blir svart.. och att man sen kan dra bort bitar av köttet.. och så skickade hon remiss för operation av mitt nageltrång..

var det ju min högerhand..
Den fungerar inte som jag vill.. känselbortfall och stickande känsla.. tänk dig att du klär hela handen i plåster.. så känns det på ett ungefär.. när jag känner på saker… Långfingret vill inte alls vara med.. jag kan inte kupa handen.. och jag har väldigt svårt att skriva.. både förhand och på tangentbordet.. dessutom gör det ont när jag har skrivit mycket som nu..

Jag avslutar detta inlägg med en bild av håret vecka 14… så håll till god:


(Klicka på bilden för att se den större… )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Behandlingen igår

Det var den näst sista.. och det känns faktiskt i kroppen att jag har fått en massa skit.. för jag har mina sovdagar… och jag går på mina vätskedrivande… och jag fryser om huvudet när jag går ut.. så nu är det varma mössan som gäller..

De vita låg på 2,6 igår.. så det var på gränsen för behandling.. den ligger på 2,5 och hade jag haft 2,5 så hade jag inte fått behandling.. så jag hade tur som sjutton..

Mitt blodvärde låg på 116.. så jag slapp EPO sprutan.. tjohoo.. alltid blir jag glad att slippa sticka mig själv.. för det är ju det jag gör.. varför ska hon sticka mig.. när jag kan själv..

Annars så gick allt som en dans.. förutom att jag någon gång under dagen tappade mitt mobilsmycke.. det där från Rosa Bandet som jag fick förra året av min moder… och nu är den puts väck.. och jag blir så ledsen.. och jag vill ju ha en ny… *gråter hjärtskärande*… för här har vi inte guldfynd.. då måste jag till den stora staden i söder.. och dit kommer jag inte.. har svårt att åka tåg själv.. och buss är det för mycket bakterier på.. och jag vet inte hur det är med mina medresenärer.. vad de har för sjukdomar.. jag kan bli smittad och jättesjuk.. speciellt om mina vita ligger så lågt… Alltid är det något…

Dessutom låg det en kallelse till mig när jag kom hem.. till den årliga mammografiundersökningen.. och jag blir så less.. varför i herransnamn kan de inte göra en varning i datorerna på det där stället som skickar ut kallelser.. att jag redan är inne i systemet… nä.. det ska gå genom automatik.. Vi är ca 7000 kvinnor som varje år får en bröstcancerdiagnos.. av dem dör ca 1500.. varvid det är ca 5500 som överlever… jag vet inte riktigt siffran av hur många som lever med en bröstcancerdiagnos men det är över 100000 och alla dessa får en kallelse till den årliga mammografin… vilka pengar sjukvården hade sparat i papper, kuvert och porto till alla dessa.. om de hade haft en varning på att de redan är inne i systemet och nyligen gjort en mammografi… för det är åtskilliga kronor.. och då hade de kanske sluppit att avskeda folk.. eller kunnat anställa fler inom sjukvården.. så inte tyngden hade blivit så stor på de som jobbar.. ett par extra nävar är aldrig fel.. eller tänker jag fel nu?

Nu ska sonen och jag iväg och hämta våra biljetter till Göteborg…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,