Borta..

Posted on maj 22, 2010 by Stefan

”När ni läser det här har jag gått ut genom grinden. Jag har passerat gränsen mellan livet och döden..

Jag finns inte längre..Fast jag vill inte att ni sörjer, jag vill att ni ska minnas mig som den jag var. Jag finns ju fortfarande på nätet och på min blogg

Ta en öl och tänk en tanke, skänk en slant till cancerfonden så fler slipper gå samma öde till mötes som jag fick göra.”

Kram Pysan

Detta var Pysans alias Veras sista blogginlägg som jag lovade henne att jag skulle publicera. Det är så svårt att skriva detta för jag vet hur otroligt mycket bloggen betydde för henne. Jag vet också hur oerhört mycket NI, alla läsare, betydde för henne. Hon började blogga som en slags terapi en gång när vi fick beskedet. Både för henne själv ochför att avlasta mej lite med alla tankar. Hon sjukskrevs ju, men klev upp på mornarna i alla fall, för att skriva här. För att hjälpa sej själv och andra. Kanske jag fortsätter bloggen. Jag vet inte. Får se hur det kommer kännas framöver. Antar att ni kommer vilja veta mer om den sista tiden vi hade. Det är en så jävulsk och ond sjukdom. Den gör inte skillnad på folk. Den drabbar vem som helst, när som helst. Tomheten känns så oändlig just nu..

Så tack ni alla som stöttat henne. Ni betydde så oerhört mycket för henne så det kan ni aldrig ana. Tack!

Kram Stefan

Filed under: Min cancer |

« »

68 svar

  1. Marianne Johansson, on maj 22, 2010 at 9:13 said:

    Jag tänker på er, och jag vet att du har en bra familj som stöttar dig i sorgen. Tack för att du skrev detta. Jag misstänkte att det var såhär, men man vill ju inte fråga.
    Var rädd om dig och sonen!
    Kram, Marianne

  2. Helena Esplund, on maj 22, 2010 at 9:19 said:

    Ni finns i våra tankar.
    *stor kram*

  3. Jojjo, on maj 22, 2010 at 9:22 said:

    Man fattar inte… Det gick så snabbt och så snart efter hennes efterlängtade operationen som hon ju kämpade sååå för… Antar att någon tillstötte men ändå kan man inte förstå hur dålig hon var i slutet.VI märkte ju inget…
    Ta hand om er…
    Och Pysan – vila i frid bortom all smärta.
    Kram Jojjo

  4. madonnan, on maj 22, 2010 at 9:58 said:

    Å, vad ledsen jag blir.. Och alla mina tankar till er, både Pysan och familjen som är kvar.

    Så tufft ni har haft det, en så lång tid! Men hon finns ju här, ändå. Kvar i alla minnen och säkert sitter hon på ett moln och tittar ner på sin fina familj.

    Hon gjorde verkligen något gott, till så många, med sin blogg. Så viktigt för alla de som har drabbats av den sjukdomen, på något sätt.

    Kramar till er alla!

  5. Rosa, on maj 22, 2010 at 10:09 said:

    Har inga ord att skriva, men tänker desto mer. Allt är så ledsamt. Minnet är dock ljust när det gäller Pysan/Vera och det är det som alla får ta med sig i hjärtat och i saknaden.
    Rosa tankar/Gina

  6. Leo Beata, on maj 22, 2010 at 10:15 said:

    Vila i frid… Tack för allt du lärt mig… och när vi ses på din sida grinden ska jag inte vara anonym…
    Och ni som är kvar, ta hand om er!

  7. Maria, on maj 22, 2010 at 10:25 said:

    Nej det är inte sant , hur kan dett hända
    hon hade inga stora problem tyckte jag
    beklagar sorgen
    Mvh. Maria

  8. barbroax, on maj 22, 2010 at 10:41 said:

    Vila i frid Pysan. Nu slipper du all smärta.
    /Barbro

  9. Catta, on maj 22, 2010 at 10:46 said:

    Jag vet inte vad jag ska säga……. Detta kom som en chock,det sa bara pang när jag läste detta. Jag tänker på er som är kvar och önskar att jag kunde krama er alla.
    Och du Pysan,jag vet att du sitter där uppe och tittar ner på oss alla och jag vet att vi ses en gång.
    Många många kramar Catta

  10. Soulsister, on maj 22, 2010 at 11:42 said:

    Neeeej, det får inte vara sant! Snälla säg att det inte är så……jag sitter här helt förtvivlad och vet inte vad jag ska tro eller känna. Underbara Vera, du som ställde upp och stöttade mig när jag blev sjuk i samma jävla eländiga sjukdom som du….hjälpte mig vad jag skulle säga till min son när jag blev sjuk. Som tack bakade vi pepparkakor till dig…..
    Tårarna rinner ner för kinderna och jag vet inte vad jag ska göra med alla känslor som bubblar runt inom mig.

    Jävla sjukdom……

  11. Immanuel Brändemo, on maj 22, 2010 at 11:47 said:

    Åh, Pysan… Jag försöker ta in att det som var du inte finns. Fast det gör du ju, som du säger. Du finns för alltid i våra tankar och hjärtan.

    Jag försöker tänka att du inte har ont nu, och inte behöver vara orolig. Tänker på dig, och på familjen.

    Kram, trollis

  12. Stefan, on maj 22, 2010 at 11:56 said:

    Tack för allt fint ni skriver.
    det har uppstått ett tomrum i mej som jag inte kan förklara. Nån slags handlingsförlamning kom över mej när vi var ute och cyklade och jag ville bara hem. Hon lämnar ett sånt enormt tomrum i mitt hjärta så jag vet inte vad jag ska ta mej till just nu. Vi pratade om allt och hon hade alltid någon bra lösning på mina problem. Men nu kan jag inte prata med henne och det är så jävla hemskt så jag finner inga ord..

  13. Okki, on maj 22, 2010 at 11:59 said:

    Hittar inga ord…
    kände inte Pysan, bara genom bloggen och forat.
    Men det känns som en nära vän har gått bort.
    Kan inte fatta.

    Styrka till familjen

  14. Maria, okänd bloggläsare, on maj 22, 2010 at 12:25 said:

    Kände inte Pysan/Vera, men följde hennes blogg ganska länge. Kommenterade några gånger, och hon svarade alltid – på sitt eget speciella vis!

    Kramar och styrka till dig Stefan, i din stora sorg! Kom ihåg att bloggen betydde mycket – för många!

    Maria

  15. Vickan, on maj 22, 2010 at 12:48 said:

    Men åh… Jag blev alldeles tom. All kärlek till er, mina tankar är hos er i denna svåra tid.

    Kram Vickan

  16. Yvonne, on maj 22, 2010 at 12:49 said:

    Men söta ni…jag har undrat ett tag vad som hänt….
    Stora kramar till er! ❤
    Skriv gärna mer om du orkar, det kan vara en sorts terapi för dig också!!

  17. Åsa, on maj 22, 2010 at 12:50 said:

    Beklagar sorgen. Detta kändes så svårt att få veta. Tänker på er. Styrkekramar.

  18. annika, on maj 22, 2010 at 13:07 said:

    Åh herre gu! Trodde inte det var så illa!! Pysan, som skulle få ett nytt bröst, som var så glad för det! Nä, fan va orättvist. Kände henne inte mer än här på bloggen, men hon blev som en vän man följde i livet. Är själv drabbad, du får gärna skriva om den sista tiden om du känner att du orkar. Tack Stefan för att du skrev. Kram

  19. camilla, on maj 22, 2010 at 13:11 said:

    Så tråkigt…Det lät ju ändå som det gick framåt för Pysan, men jag antar att det tillstött något. Hon skrev ju med en viss sorts humor i det djupt allvarliga och hon svarade på ALLA kommentarer, när orken fanns, det är beundransvärt och det blir mer personligt då på bloggen. Kommer sakna hennes inlägg… Usch för denna hemska sjukdom!!!

  20. Znogge, on maj 22, 2010 at 13:58 said:

    Tänker på er.

  21. Allica, on maj 22, 2010 at 14:03 said:

    Här sitter jag och gråter en stund över Pysan, jag träffade aldrig dig men jag kommer aldrig glömma hur roligt vi haft tillsammans här på bloggen.
    Jag satt på min ände av cyberspace och mådde dåligt av andra skäl, tillsammans hade vi så kul när vi jagade varandra genom bloggarna och kastade saker på varandra *s* denna lekfullhet och jävlaranamma inspirerade mig och jag har tänkt på dig ofta.

    Jag försvann lite från bloggen de senaste året och jag ångrar nu att jag inte iaf fortsate titta in till dig och kanske ge dig lite fnitter.

    Älskade fina du, livet är orättvist, det gör ont att höra det om och om igen.

    Nu vet jag att du mår bra där på andra sidan grinden och gråter för de som kommer sakna dig.
    Du kommer aldrig att bli glömd, aldrig någonsin.

    *kram till familjen, ni hittar styrka ni inte visste fanns, det vet jag*

  22. Gunnar, on maj 22, 2010 at 14:20 said:

    Det var verkligen tråkiga nyheter. Jag har följt bloggen från o till några år och det känns tomt o konstigt att hon inte finns kvar längre……………..

  23. Jag, on maj 22, 2010 at 14:30 said:

    Nej 😦 Jag beklagar sorgen Stefan! Och det är verkligen en sorg för alla. Hon var en sådan kämpe. Och alltid så full av liv och optimism. Jag kan inte förstå att det har hänt.

    VILA I FRID! Kärlek.

  24. Tonårsmorsa / Fatou, on maj 22, 2010 at 14:55 said:

    Men gode värld? Är hon verkligen, verkligen borta? Jag kan inte tro det. Jag beklagar verkligen sorgen Stefan!! Mitt djupaste deltagande till dig, familjen och alla andra som stod Pysan nära! ♥♥♥

    Vila i Frid, Vera!

  25. Gonzo, on maj 22, 2010 at 15:06 said:

    Tack så jättemycket för allt ni skriver. Det betyder jättemycket för mej..

    Jag har haft en jobbig morgon och förmiddag. Har väl kommit till insikt och landat lite nu. Tomheten finns ju där fortfarande och kommer göra länge. Då känns det bra att få stöd här, precis som ni stöttade Pysan. Ingen kommer någonsin kunna fylla tomrummet efter Pysan/Vera. Hon hade DET på ett speciellt sätt som jag inte kan förklara, För att inte tala om temperamentet 🙂 Jag och sonen har kommit fram att när det åskar ute, då är mamma arg på oss..

    Idag är det soligt och varmt ute..så jag får väl förmoda att vi sköter oss :). För Pysans värme kommer ner över oss där vi cyklar fram, jag och sonen…

  26. SolnattQ(HelenaQ), on maj 22, 2010 at 16:11 said:

    Hej…

    Jag vet inte vad jag ska säga/skriva. Är lite chockad kanske..

    Hittar inte de rätta orden för att kunna göra henne rättvisa

    Pysan var en av de få människor med enormt stort hjärta.

    Jag beklagar sorgen..

    Kram

  27. A-K, on maj 22, 2010 at 16:13 said:

    Jag beklagar sorgen! Pysan var den första som skrev i min blogg när jag efterlyste andra bröstcancersystrar att få stöd ifrån. Hon gav mig länken till Cancertjejer och i förrgår förde jag traditionen vidare och gav länken till en annan bröstcancertjej.
    Jag är så ledsen för din och din familjs skull och jag hoppas av hela mitt hjärta att Pysan fick ett bra slut.
    Stora varma kramar och massor av fina tankar till er.

  28. Till minne av Pysan / Vera, on maj 22, 2010 at 16:19 said:

    […] fick jag besked om att Pysan är död. På något sätt inbillar man sig, eller intalar sig att även om folk har svåra sjukdomar, så […]

  29. Sylvia, on maj 22, 2010 at 16:52 said:

    Nej, det jag läser nu vill jag inte läsa. Jag blev alldeles stel och tårarna rinner.
    Jag som fått kraft av att läsa på Pysans blogg. Tyckte jag kände henne. Skickade fröer till henne m.m.
    Jag har ej cancer, men mår ju såå dåligt av annat.
    Var rädd att den senaste operationen skulle bli jobbig och ta krafter från henne, men ville peppa ändå, eftersom det betydde så mkt för henne att bli ”hel”. Kanske SÅ MYCKET att det var värt det. Jag vet ej bara funderar på, hur hon tänkte.
    Tänker mest på lilla sonen att mista sin mamma. Inte meningen! Hoppas du Stefan orkar ta dig igenom detta. Vi vet ju ej, hur länge vi ska finnas här, nån av oss!
    Du får gärna skriva, hur Pysan hade det sista tiden.Fick hon lida mkt? Det är ju det, man ej önskar ngn. Helst vill man dö i sömnen, men det är få förunnat. Har en gammal släkting, så vi pratar en hel del om döden, vilket inte många vill.
    Kram på er alla i familjen! ”Pysan” kommer finnas i mina tankar LÄNGE!

  30. Deppspret, on maj 22, 2010 at 17:03 said:

    Pysan, nej! Vad ska man säga? Det är helt ofattbart.
    Kan bara skicka mina varmaste tankar till familjen och tacka dig för dessa år av skratt och tårar! Du kämpade tappert!

    TACK!

  31. Lillemor, on maj 22, 2010 at 17:04 said:

    Vilken chock , det kan inte vara sant att goa Pysan har gått genom grinden.
    Kommer nog alltid att komma ihåg humorn och j….anamman som fick mig att skratta högt.Hoppas vi ses på andra sidan.
    Så tråkigt ,det känns som att mista en god vän.
    Beklagar verkligen och tänker på dig.Många varma kramar till dig och familjen.

  32. Gunilla Gustafson, on maj 22, 2010 at 17:25 said:

    Mina varmaste tankar till dig Stefan och de tre barnen. Jag hoppas att Vera förstod vilket stöd hon var för mig och många andra bröstcancerdrabbade kvinnor, jag tackade henne för det och önskar att jag kunde tacka henne igen. Kram Gunsan

  33. Anki, on maj 22, 2010 at 17:36 said:

    Älskade Mysan, stärkande ord även efter du gått bort, så otroligt typiskt dig *ler*
    En underbarare människa är svår att hitta, nu får himlen en otroligt fin ängel.
    Och du, hoppas du hittar min mamma, var ju ett år sen som hon gick bort i samma orättvisa, elaka sjukdom. Och om du gör det, ge henne en kram från mig.

    Kommer att sakna dig, har ju känt dig via nätet nu i 10 år…kommer attt bli så oerhört tomt nu..men jag ska göra som du önskade, jag ska ta en öl ikväll… tänka på livet som jag ska vara glad och ha….tack för allt!

    Din vän Anki…

  34. Tizzel, on maj 22, 2010 at 18:17 said:

    Kära Pysan…
    Mitt hjärta stannade en stund när jag kom in här!
    Är det verkligen sant? Ska vi aldrig mer springa runt hos varandra och slänga i bloggdörrar och ropa SKÅL tammefan????
    Hoppas du har det bra där du är nu – och passa dig! Den dagen jag kommer efter ska jag ha en jäkla massa öl med mig – och då skålar vi igen! Eller hur???
    Massa kramar från Tizzel!

    Stefan:
    Tack för att du lät oss veta. Jag anade att det kanske blivit sämre då hon slutade blogga, inte orkade med bloggen längre. Men ändå hoppades man att hon skulle komma igen!!!
    Ta hand om dig och din pojke!
    Kram från Tizzel/Rebecca

  35. Ann-Louise Bethmann, on maj 22, 2010 at 18:27 said:

    Mina tankar går till dig Stefan och barnen. Jag har haft privilegiet att få träffa Vera/Mysan/Pysan IRL. En vacker sommar för 9 år sedan. Har mycket fina kort på henne, Ann-Marie och mig själv och våra små pojkar på trappan i Helsingborg.

    Vad hon har kämpat!! Förlorade min mamma i cancer för två år sedan. Det är inte roligt att stå bredvid och inte kunna göra något.

    Vila i frid Vera, så ses vi på andra sidan när det dax för mig. Tack för allt!!!

    Kram Ann-Louise i Norrland

  36. Gunilla, on maj 22, 2010 at 18:49 said:

    Jag har läst Pysans blogg av och till under en lång tid. Jag vet att hon även tittade in till mig då och då.
    Vi började även på Twitter samtidigt och ”pratade” där med varandra men hon liksom jag tröttnade väl med tiden på twittrandet.

    Mina tankar går till er i denna svåra stund. Jag fick veta genom Tonårsmorsan.
    För ca. ett år sedan fick jag en ängel som Pysan hade gjort till mig i paint. Jag har den sparad i en blogginlägg men vill inte länka utan att veta om du vill se den?
    Tänk, nu är Pysan själv en ängel…

    Kram Gunilla

  37. Stefan, on maj 22, 2010 at 18:53 said:

    Klart jag vill se den 🙂

  38. Gunilla, on maj 22, 2010 at 18:59 said:

    Stefan, Jag skickar länken som går till inlägget som är nästan ett år gammalt.:
    http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/tack_pysan_f%C3%B6r_din_%C3%A4ngel

    Många kramar till dig och barnen / Gunilla

  39. Ulla, on maj 22, 2010 at 19:11 said:

    Fick nyss reda på att Vera har lämnat oss. Mina tankar är med Stefan och barnen.

  40. Pelle, on maj 22, 2010 at 19:25 said:

    Ingen står över alla dessa sjukdomar som omger oss där det varje dag dör ett flertal i svårare symptom.Min egen fru har tillbringat halva livet på sjukhus med en del svåra nära döden ögonblick.Man lär sig aldig leva med detta som make och nära anhörig och får inte heller någon vana vid detta som en del tror men man blir däremot härdad i själen.Livet är rent magiskt många gånger precis som det är slumpmässigt i sitt levnadssätt.Hoppas ibland att där är någon poäng med allt detta om det nu finns någon.Förmodligen bara en sak som är tur för oss alla i detta århundrade att vi lever i en tid när läkevetenskapen har tagit ett rejält kliv frammåt till skillnad mot för bara hundra år sedan och kan bara hoppas att framtida generationer får det ännu bättre.

    Mvh Pelle

  41. Vila i frid Pysan « Evas Svammel, on maj 22, 2010 at 19:39 said:

    […] har Pysan gått ut genom grinden, som hennes egna ord lyder i en postning som hennes man har publicerat […]

  42. Sussie, on maj 22, 2010 at 20:29 said:

    Mina tankar till Stefan och barnen.

    En fin augusti mamma med många fina kloka ord har lämnat oss.

    Kramar

    sussie

  43. Rose-Marie Sandelius, on maj 22, 2010 at 20:46 said:

    Ni finns i mina tankar Stefan och barnen…måste vara svårt just nu.
    Vera kommer alltid att leva kvar med mig…en underbar människa med så mycket pondus och sån utstrålning.

    Kram

  44. Anti-tanten, on maj 22, 2010 at 20:49 said:

    Pysan var en av de första jag ”lärde känna” på AB-bloggen. Pysan var den som hade förmågan att ge andra en kommentar som vände det hela till det positiva. När man hade en dålig dag och klagade över att man hade ont, att barnen bråkade eller något annat så kunde Pysan kommentera det så man satt där och log istället. Pysan var en välkänd figur på AB-bloggen och senare fick jag även förmånen att ha henne som vän på Facebook.

    Den styrka som Pysan visade för oss, den omtanken hon hade om andra….orden räcker inte! All omtanke till familjen! Tar en öl och skänker återigen en slant till cancerfonden!

    Till Pysan: ”Du fattas mig, trots att vi aldrig träffats IRL, jag önskar fria öl och sol till dig där du är nu”

  45. M, on maj 22, 2010 at 21:48 said:

    Jag är chockad. Pysan en av de första jag lärde känna i bloggvärlden. Vi visste att Pysan var svårt sjuk men ändå, jag vägrade i alla fall ge upp hoppet. Det fanns liksom inte. En sån god människa som Pys ska liksom inte bara kunna försvinna. Det är orättvist, det är fel men det är ett faktum. Jag kommer inte fatta det här på länge. Sänder mina tankar till hennes familj och anhöriga. Vila i frid Pysan, du kommer alltid finnas bevarat i mitt minne. Kram M

  46. knytet, on maj 22, 2010 at 21:51 said:

    Men Stefan……
    Jag bara gråter och tänker på dig och Pysan och barnen….
    Det finns inga ord till tröst.
    Jag är bara så oerhört tacksam över att ha fått lära känna din underbara fru och ha fått förmånen att få träffa dig och familjen.

    Jag tänder ett ljus och skickar Frid över Pysan och er där hemma.
    Ni finns i mina tankar.

    Nu får vi tro att din Älskade är fri och frisk och lyckligt väntande i en Himmel Runt Hörnet.

    Varma Kramar
    Knytet

  47. Janeth, on maj 22, 2010 at 22:00 said:

    Är så ledsen….Följde dig Stefan och Mysan på FörändraNätet nr ni vänrtade Jack och sedan på augustilistan och så träffades vi en gång IRL i Göteborg….Hon var en underbar människa med konsten att alltid med sina ord få andra att må bra….hur jobbigt det än var för henne själv…..

    Mina tankar går till dig Stefan och Jack och till tjejerna som förlorat en älskad mamma och en livskamrat….Men hon kommer alltid alltid att vandra vid er sida…..och åskar det,,,,ja d vet ni vad som gäller..
    Stor kram….Janeth på augustilistan

  48. karibien, on maj 22, 2010 at 22:28 said:

    Fan, så har cancern tagit ännu ett offer. En plats på jorden är tom, och mina tankar går till er efterlevande.

    Jag beklagar förlusten

    Sorgen är stor och obegriplig, djupt individuell men ändå universell till sin natur. Jag önskar er medmänniskor rycker in, som kommer med ett mål mat eller går en runda med dammsugaren när sorgen är övermäktig, medmänniskor som ni kan gråta och förbanna men också minnas och skratta tillsammans med.

    Sköt om er

    /k

  49. Stefan, on maj 23, 2010 at 8:03 said:

    Tack för alla fina ord och allt stöd. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det bättre.
    Det är en känslomässig berg och dalbana här hemma nu. Igår kväll var Jack lessen och fick sitta i mitt knä och gråta ut. Så jävla ond sjukdom det är. Jag önskar den inte ens till min värste ovän om jag hade nån…

  50. Morran, on maj 23, 2010 at 9:25 said:

    Tårarna man gråter för någon okänds skull är lika våta som dem man gråter för någon man känner.

    Jag känner inte er. Kände inte Pysan.

    Men åh, så jag känner med er.

    Alla mina tankar och min styrka till er!

  51. kvinnotankar, on maj 23, 2010 at 10:23 said:

    Har inte varit inne på ett tag för vi fick dödsfall själva i familjen. Vad ledsen jag blir av att läsa detta! Hon var en sån kämpe, hade en underbar humor och ja, helt enkelt en underbar personlighet. det skriver jag trots att jag ”bara” fölljt henne genom bloggarna.
    Hon var en vän, en riktig bloggvän!
    Kram till Dig och barnen och tanken ihop med en öl, den skickar jag till Pysan!

  52. Pysan har gått genom grinden « trollhare, on maj 23, 2010 at 11:31 said:

    […] Pysan. Jag träffade henne aldrig IRL. Vi pratade aldrig på telefon, och chattade inte. Vi mailade ganska sparsamt. Men hon fanns där, hela tiden. Nu gör hon inte längre det. […]

  53. Al Dente, on maj 23, 2010 at 12:20 said:

    Så oändligt sorgligt att läsa detta. Pys – en av de intensivt levande bloggarna. Med ett stort gott hjärta.
    Jag kände inte henne personligen – ändå berörde hennes sätt att skriva om sjukdomen.
    Omtanke till familjen.
    Al Dente

  54. S., on maj 23, 2010 at 13:13 said:

    …åhhh
    Har läst lite när jag fick besed… vilken underbar, varm människa…
    Har precis kommit hem ifrån min andra operation…och.. är så ledsen…
    Varma kramar… S.

  55. christel m, on maj 23, 2010 at 13:21 said:

    Vill inte tro att detta är sant ,vi som skulle dricka ett glas vin i askevik och jack o barna skulle bada .Vera o jag pratade på gullbegs för några veckor sedan.Vila i frid Vera /pysan .
    (Stefan kan jag/vi hjälpa till så säg till)
    mvh christel

  56. Anna, on maj 23, 2010 at 13:25 said:

    Jag beklagar sorgen. Hoppas du, Stefan orkar skriva om Pysans sista tid, vad har hänt?

    Kära Pysan, vila i frid, kramar Anna

  57. Eva-Lena Sotterman, on maj 23, 2010 at 13:42 said:

    Vi pratade om våra sjukdomar, stöttade varandra, tröstade varandra, nu vet jag hur nyckfull den kan vara, den djävla sjukdomen! Varför gick det så fort? Frågorna är många!
    Hoppas att Du inte led alltför mycket, Pysan!
    Kramar från en medsyster
    Eva-Lena

  58. Birgitta, on maj 23, 2010 at 15:42 said:

    NEJ, blir så lessen tårarna rinner, jag har inte känt pysan så länge och bara här i hennes blogg. Beklagar er stora förlust. Det är en jävulsk sjukdom, jag har själv förlorat en dotter i bröstcancer. Det blir så tomt och det är så svårt att förstå, kommer att sakna hennes humor och allt min dotter och pysan lärde mig om sjukdommen. Det är en plåga för anhöriga att vara så hjälplös.Vad kan man säga, finns ingen tröst mer än att man får ta små steg i taget och inte glömma andas och lyssna på sin egen känsla och den tid man själv behöver.
    Kära pysan, du har nu fått lindrig från din smärta och jag vet att du ser till dina kära här på jorden och du finns i minnet bevarad hos många. Tack för att jag fick lära känna dig här på bloggen, du gjorde ett starkt intryck på mig.
    Kram till maken och barnen.
    Birgitta, Carolas mamma

  59. Susanne Wiik, on maj 23, 2010 at 22:32 said:

    Åh jag blir så ledsen.Har följt pysans blogg sen jag vart sjuk i bröstcancer okt 2009.Du har ju alltid funnits där..Tänker på dej och din familj skickar varma styrkekramar

  60. ataxia, on maj 23, 2010 at 22:36 said:

    På återseende, vännen. Vi fick kontakt på bloggen strax före din diagnos för flera år sen, då när det bara var ångest. Sen var det attityd, kämpaglöd och envishet, sa jag nånsin hur mycket jag beundrar det i en människa?

  61. Elisabeth Härlin, on maj 23, 2010 at 23:23 said:

    Ber att få lämna min hälsning till efterlevande. Det är en otäck sjukdom och jag kan inte annat än lämna mitt bidrag till Cancerfonden och ge en tröstande cyberkram .. och: Vila i Frid

  62. Sirpa Hotti, on maj 24, 2010 at 14:20 said:

    Beklagar eran stora sorg!!

    Vila i Frid finaste finaste Vera!! ♥

  63. christel, on maj 24, 2010 at 22:39 said:

    Jag fattar inte att det e sant….
    Tänker på er som e kvar i familjen och hoppas
    givetvis att Pysan får sina öl därborta i Nya Landet

    Sov gott i det Nya Landet Pys, jag tänker på dig/ cm

  64. Carina, on maj 25, 2010 at 7:17 said:

    Blir så ledsen att ytterliggare en har förlorat mot denna lömska dumma sjukdom. Har inte skrivit så mycket till Pysan men har läst. Hade bara tänkt att få lite ”styrka” från henns blogg nu innan jag skulle till onkologen själv idag. Trots sorg och tårar så – Tack Pysan. Kommer att fortsätta kämpa här. Vi skulle ju inte ge upp lätt. // Carina i Gbg

  65. Caroline, on maj 25, 2010 at 9:43 said:

    Har följt Pysan till & från under några år. Vill skicka varma styrkekramar till dig Stefan och till barnen samt beklaga sorgen. Blev bestört när jag kom in här nu och fick se att Pysan bytt tillvaro… Jag tror att eftertillvaron är så mycket häftigare än denna jordiska, så hon har det säkert hur kanon som helst. Jobbigast har de efterlevande med saknaden av en älskad människa. Kram återigen och allt gott i framtiden!

  66. Carin Berggren, on juni 1, 2010 at 21:12 said:

    Kära nån! Finns inte Pysan kvar? Jag känner inte heller er mer än genom hennes blogg. Tänk jag trodde verkligen att med hennes envishet det här skulle gå vägen. Stor cyberkram till er som är kvar. Vilken fantastisk Pysan ni hade. Tack för att vi har fått ta del av ert liv.

  67. Till minne av Pysan / Vera | Tonårsmorsa – Fatou, on oktober 8, 2012 at 1:32 said:

    […] fick jag besked om att Pysan är död. På något sätt inbillar man sig, eller intalar sig att även om folk har svåra sjukdomar, så […]

  68. Pysan har gått genom grinden | Trollhare, on november 14, 2014 at 20:23 said:

    […] Pysan. Jag träffade henne aldrig IRL. Vi pratade aldrig på telefon, och chattade inte. Vi mailade ganska sparsamt. Men hon fanns där, hela tiden. Nu gör hon inte längre det. […]

Lämna en kommentar