Lite smått nervös

Jag har blivit utvald.. Jag tror nog att jag kan bli Gud också ;o)

Ser man här och läser vad det står så förstår ni mig nog..

Lite nervös är jag. Jag har skrivit mitt blogginlägg redan och det känns rätt så bra. Fast känner jag mig själv, så kommer jag inte att läsa igenom vad jag har skrivit. För då får jag mindervärdeskomplex och så vill jag inte vara med längre. Så det kommer jag inte att göra.

Jag kommer att göra exakt så som jag har blivit tillsagd att göra..

Nu ska jag bara ge mig ut i musikdjungeln och se om jag hittar någon bra musik som jag kan länka till i mitt inlägg….

Nu ska jag snart käka kräftor.. fast inte riktigt än.

Andra bloggar om: , , , ,

Allsången fick inte besök av mig

Nu är jag och resten av familjen hemma.

En resa till den vackraste huvudstaden i världen.

Det regnade på onsdagen så då gjorde vi Armémuseum och Historiska.

Sonen har gått långt och varit jätteduktig.

Jag har bara myst… förra gången vi var iväg så hade jag tankarna på knölen.. men nu visste jag och jag har bara mått så gott så gott…

Livet är en resa.. man vet ju aldrig vad som väntar kring hörnet…

Så nu blommar den röda rosen…

Är lycklig!!

Andra bloggar om: , , , ,

Bloggpaus

I morron tar jag bloggpaus.

Jag åker ju på semester till den vackra huvudstaden.

Så bli nu inte rädda om ni inte hör något ifrån mig…

Jag återkommer på fredag.

Andra bloggar om: , ,

Cancer i förhållande till mitt yrke

En gång för inte så längesen.. var jag livrädd.. jag var livrädd för allt som hade med cancer att göra. Då hade jag inte ens någon knöl. Jag pluggade och skulle bli sjuksköterska. Fast jag hade bestämt mig för två saker:

  1. Jag skulle inte jobba med barn. Sonen har ett syndrom som gör att det blir en hel del sjukhusbesök och detta ledde till att jag inte vill jobba med barn.
  2. Jag ville inte jobba med människor som hade drabbats av cancer. Canser var så hemskt tyckte jag.

Så gjorde jag min sista klinkiska praktik. Jag var på ÖNH och där finns många cancerpatienter. Jag började se på cancer med lite mer nyfikenhet.. jag hade ju nu min knöl.

Så hände allt det där förra sommaren. Knöljäveln jag hade var en elak jäkel och visst var det cancer jag hade.

Idag har jag omvärderat mina tankar. Jag skulle mycket väl, och vill väl helst, jobba med cancerpatienter. Jag om någon kan faktiskt tala om hur man känner sig. Hur det är när biverkningarna far runt i kroppen.. när man får förstoppning och när håret faller. Dessutom är jag nog sån att visa att man faktiskt kan överleva.

Så nu är det bara för mig att sätta igång. Göra klart min c-uppsats tänkte jag göra i höst och så skriva den där hemska tentan som fortfarande ligger som en liten sten på min axel. Sen kan jag börja jobba!!!

Ja, jag börjar må så mycket bättre än jag gjorde i början av sommaren… Känner faktiskt att mina livsandar har börjat vakna igen…

Hej hopp världen här kommer jag…

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…

Andra bloggar om: , , , ,

Att blogga och ha bröstcancer

Den 17 maj började jag blogga på Aftonbladet. Det inlägget finns att läsa här!
Tänk då på att jag inte visste att jag hade bröstcancer.. jag hade bara min knöl. Den 8/6 fick jag ju mitt cancerbesked..
Tänk.. det är över ett år sen…

I början skrev jag inte varje dag.. men jag skrev..

Detta inlägg kommer att handla om hur bloggen har betyt för mig i min process att bli där jag är idag.

Bloggen

  • Den har varit en ventil. Jag har haft ett ställe att skriva ner min oro, tankar och de gånger då jag har haft ångest
  • Den har också varit en glädje källa.. så många underbara människor som finns här och som man antagligen aldrig pratat med om det inte varit för bloggen.
  • Jag har träffat två bloggare IRL. Char-lotte och Knytet. Det var bara så himla kul och positivt.. och Knytet och jag ska träffas minst en gång i sommar…. hoppas på fler… och Char-lotte hoppas jag också på att träffa fler gånger.
  • Bloggen har funnits om jag varit glad…
  • Bloggen har funnits om jag varit ledsen…
  • Bloggen har funnits om jag varit förbannad och arg..
  • Bloggen har funnits när jag bara mått skit och kunnat vräka ur mig både det ena och det andra.

Jag vet faktiskt inte hur jag hade mått idag om jag inte hade haft bloggen.

Dessutom alla som har kommenterat och givit mig styrka.. ni vet inte hur mycket ni har betyt för mig… Ni är änglar allihop!! (Utom den där som tyckte att jag skulle jobba natt fast jag fick strålning och knappt var hemma).

Det har varit solsken.. det har varit regn.. det har varit bloggtjafs och det har varit bloggfest… Det har varit allvar och det har varit en massa bus…

Fast det är så livet är.. motgångar och framgångar…

Jag har inte blivit rik på mitt bloggande när det gäller pengar..
Det jag har blivit rik på är alla goa kommentarer.. kort och uppmuntran… en och annan present som kommit med posten…. För att inte tala om alla mailvänner och telefonsamtal man får… underbart….

Jag kommer nog inte att blogga varje dag… men jag kommer att fortsätta…

För även om jag idag är frisk från min cancer så kommer det dagar då cancern gör sig påmind och då finns ni här… och bloggen… Detta gör mig rik…

Genom detta blogginlägg så vill jag tacka er alla som stöttat och hjälpt mig genom min bröstcancer

Andra bloggar om: , ,

Min cancer och behandlingar så här långt.

En uppdatering av min cancer och vad som hänt mig efter cancern.

  • Under hösten 2005 hittar jag en knöl i bröstet. Under sommaren hade jag haft en knöl som kom och gick och därför trodde jag i min enfald att den skulle försvinna.. Knölen alltså… så jag brydde mig inte..
  • Rullgardinen åker ner, för jag har så mycket med skolan och någon bröstcancer är det inte.
  • Under våren gör jag klart praktiken och lite annat som har hakat efter, utom min c-uppsats.
  • Den 25 april 2006 tar jag mod till mig och ringer vårdcentralen
  • Får komma dit samma dag på eftermiddagen. Läkaren känner och bedömmer att jag måste få remis till mammografi. Hon känner också en svullen lymfknuta i armhålan.
  • Hem och mår dåligt…
  • Väntan… när kommer brevet
  • Blir så kallad till mammografi den 10 maj. Den älskade maken följer med. Han är med när allt görs. Efter mammografin får jag sitta ut och så blir jag inkallad igen. Det görs nu ett ultraljud och en finnålspunktion av knölen. Doktorn tror inte att hon får ut tillräkligt med celler och detta talar hon om för mig.
  • 17 maj, dagen jag aldrig glömmer, är den dagen då de ringde från mammografin och bad mig att jag skulle få komma igen den 22 maj. Dagen då jag började BLOGGA. (Detta gjordes på Aftonbladet. En dag i februari 2006 var jag dum och raderade allt där. Började blogga här på WP istället. Håller nu på att flytta över bloggen hit, men det tar tid. Nu är september och oktober klara för överflyttning och kommer antagligen nu i dagarna).
  • Helgen nu gick i det svarta ångestens tecken
  • 22 maj, grovnålspunktion. Ont! Fast doktorn var bra och gjorde bara ett hål.
  • Ånges.. väntan, oro och ovisshet.. som åt upp mig..
  • 8 juni.. återbesök på bröstmottagningen.. Jag har bröstcancer!

Så långt var det en ångest.. en ovisshet.. ett mörker.. de värsta dagarna i mitt liv… efter den 8 juni så visste jag.. så mycket mer.. det var cancer och den går att bota.. nu gällde det livet…

  • 10 juni, åker till skåne och träffar mina döttrar som bor hos sin pappa. Bor hos min mor. Har sonen med mig
  • 12 juni åker vi hem.
  • 13 juni första cytostatikabehandlingen. Jag har hår.
  • 26 juni håret rakas av hos frisören.
  • 28 juni jag får min peruk
  • 30 juni ramlar håret på venusberget – jag får en chock. Detta hade jag inte räknat med.
  • Under juni gjordes också en lungröntgen, en skelett scint och så ultraljud över buken. Allt för att se så jag inte hade några metastaser. Det hade jag inte.
  • 25 juli får jag min tredje dos med cytostatika. Nu är det bara väntan på op som ska komma.
  • Den 8 augusti är jag till kirurgen för bedömning innan op. Min kropp har reagerat jättebra på cytostatikan och därför bedöms det som ok för operation.
  • Den 14 augusti opereras bröstet bort tillsammans med 9 lymfkörtlar i armhålan.
  • 24 augusti till KSS och bröstcancerträff. Bröstsjuksköterskan tömmer mig på drygt 3,5 dl vätska som har stått i sårhålan.
  • 26 augusti till akuten, tömmer 2,2 dl vätska.. sätts in på penicillin.
  • 5 september till återbesök hos onkologen. Jag får nu besked om ytterligare fyra omgånga cytostatika och sen blir det strålning och därefter hormontabletter i fem år. Jag frågar om aggrissiviteten. Han säger inget om Her-2. Får ytterligare 10 dagar penicillin.
  • 18 september cytostatikan börjar igen.
  • 20 oktober får jag min sista cytostatikabehandling.

Så åker vi på semester i början av november. Detta bli upptakten till att jag idag mår som jag mår. På fredagen just innan hemresan får nämligen sonen halsfluss. Jag får också halsflussbakterierna, fast genom cytostatikabehandlingen är min kropp nersatt och detta gör att de ”gram positiva streptokockerna” går ut i blodet. Min sepsis (blodförgiftning) var där.. inkom på Helsingborgs lasaretts infektionsavdelning med 40,9 i feber.. och då hade jag fått en rejäl omgång med antibiotika intravenöst (rakt in i blodet).

Cancerbehandlingen fortsatte i december. Då blev det tid för strålning. Först en resa då det fixade sig med min form (den man ligger i) och CT buk (för att inte skada för många organ under strålningen). Sen 25 dagar tur och retur till Sahlgrenska i Göteborg. En resa på 20 mil enkel resa.. alltså 40 mil om dagen… Tur är så går det en bra buss. Åkte hemifrån 06.20 och var hemma 17.00 dagligen.
Det var då det var en dum bloggare som tyckte att jag skulle jobba natt samtidigt!

Så den 22 januari gjorde jag min sista stålningsdag.

Precis innan stålningen började så åkte jag in med en oförklarlig feber. Fyra dagar på KAVA innan jag fick åka hem. Även i januari fick jag en oförklarlig feber och fick åka in. Då fick jag antibiotika med mig hem och slapp bli inlagd.

Nu var det alltså tre antibiotikakurer sen jag slutade med cytostatika.

Den 12 februari var jag på återbesök till min onkolog. Då fick jag reda på att jag hade haft en riktigt elak jävel i bröstet. Jag fick också tamoxifen utskrivet och började käka dem när jag kom hem. En tablett om dagen i fem (5) år!
Den 17 februari så åkte jag till akuten. Hade ont i bröstkorgen till vänster och andningsproblem. Kunde inte djupandas. Blev hemskickad efter tre (3) timmar med recept på panodil och diklofenak (funderar starkt på att anmäla denna doktor, fast orkar inte just nu). Remiss till röntgen skickade han men Inga prover togs på mig.
Så den 26 februari var jag och röntgade mig. Då mådde jag dåligt, somna i taxin hem och hade feber. Detta var ju inte direkt kul. Tog kontakt med vårdcentralen när jag kom hem och fick komma in dagen efter. Det var då jag fick reda på att jag hade lunginflammation. Ytterligare en penicillinkur.

Så kom ju den där skiktröntgenkallelsen och jag gick ner i det svarta metastashålet. Ända till jag fick reda på varför jag vart kallad. Första gången som röntgen har varit snabba sen år 1973 då sjukhuset byggdes. Skrämmande att det drabbade mig!

Min kirurg ringde upp mig den 30 mars om svaret på min skiktröntgen och jag fick då veta att jag i höger lunga hade lite skugga och några svarta prickar. Detta berodde säkert på lunginflammationen. I vänster lunga hade jag en varhärd. Denna varhärd var 2 cm i diameter. Så inga metastaser. Ny skiktröntgen planerades och gjordes också den 21 april då jag fått vara en natt på MAVA och sen en natt på KAVA (då jag fått 39,8 i feber hemma) och då skiktröntgades också buken på mig. Varhärden hade minskat något och av de svarta prickarna var bara en kvar och skuggan fanns inte längre.

Så nu den 15 juni fick jag ju feber igen… den 16 juni konstaterades rosfeber och ytterligare en omgång antibiotika. Detta är sjättegången jag får antibiotika sen i november. Nu känner jag starkt att jag vill bli frisk!!!

Den 2 juli börjar jag på sjukgymnastiken.
Den 19 juli ska jag till vårdcentralen för att träffa min husläkare och nu ska mitt immunförsvar utredas om jag behöver medicinera upp detta. För det tar på psyket att aldrig bli frisk.

Jag har ingen cancer längre!

Mitt motto:
Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävla anamma…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Färdig!!

Nu är jag klar med urrensning av garderober. 4 svarta sopsäckar blev det. Allt från skor till kläder som inte har använts sen förra gången vi röjde ur garderoberna.

Är samtidigt jättesur på sjukhuset. Pratade med dem i måndags och då skulle de skicka min sjukskrivning. Har fortfarande inte fått den. Hoppas att den kommer i morgon, annars kommer de att få ett mycket surt och elakt samtal från mig på midsommar!!

Så någon sjukpenning lär jag inte få den 25… jag blir så arg!!

En massa ringade har det blivit för mig idag. Bara för att sjukhuset strular med att inte skicka de papper som jag ska ha. Himla tur att man har mål i mun!

Snart är det tid för tågresan till Stockholm. Himla skönt ska det bli…

Andra bloggar om: , , ,

Den där dagen innan barnbidrag

Igår var jag på apoteket. Inte 17 hade jag så mycket som det skulle kosta så jag fick ta det på räkning. Tur är så har man så att man kan göra detta. Så nu knapras det kåvepenin morgon och kväll och så dricks det proviva till.. för magen mår inge bra av detta…

Ringde också sjukgymnastiken. De ska höra av sig när vi kommer hem från Stockholm, för det är inte bra att träna när man går på antibiotika.. speciellt inte i mitt fall, då jag har gjort det så många gånger.. han som jag prata med såg ju hur mycket jag hade råkat ut för och tyckte att det inte var värt att utsätta mig för träning med antibiotika i kroppen.. så vi väntar tills hemkomsten från Stockholm och då har jag ju slutat knapra också….

Nu är det garderobsröjning som gäller…

Hur gör man nu då…

Har idag suttit i telefon med bröstsjuksköterskan. Detta blir nog problem för mig…

Jag har alltså en ”ros”. Rosfeber alltså. Inget kul! Det smärtar och gör vansinnigt ont över strålningsstället där jag blev så röd i lördags.

Bröstsjuksköterskan tyckte att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen med anledning av mina infektioner och det gjorde jag. Jag har fått tid hos min husläkare denn 19 juli klockan 10.00.. problemet är min sjukskrivning.. för hon trodde inte att någon kirurg ville heltidssjukskriva mig de 19 dagarna som gäller tills jag ska träffa min husläkare.

Jag ska också ta kontakt med sjukgymnastiken och börja med sjukgymnastik. För nu ska jag bli frisk.

Nu ska jag till apotekte och hämta medicin. Återkommer…

Andra bloggar om: , , ,

Så hade man så fel igen…

I fredags mådde jag så bra när jag vaknade.

Vi gick ut och gick och gjorde lite saker. Köpte öl inför mysmyset och så.. Så började jag må lite konstigt. Hem och la mig och efter en timme hade jag feber. Pendlade mellan 38-39.9.. vill inte! Ringde vårdcentralen och fick komma in och ta infektionsprover. Dessa vissade ingenting. Det enda som var lite lågt var mitt blodvärde som låg på 115. Fast det är inget alamerande. Blodvärdet har varit lite lågt sedan jag fick cytostatikan

Fast med hjälp av saft och panodil fick jag febern till att hålla sig rätt så konstant. Sov hela eftermiddagen och kvällen, för denna gång ska jag inte åka in till sjukna bestämde jag mig för.

I går morse (lördag) så var jag fortfarande lite febrig.. det var då maken såg vad som hänt. Hela strålningsstället och så även runt ärret efter port-a-cath´en så är jag helt rödflammig. Tid att ringa sjukvårdsrådgivningen. Detta görs och jag får åka till läkare. För de tyckte att en doktor skulle titta på detta. Det blev ytterligare en penicillin kur och så.. blir så less…

Så nu knaprar jag kåvepenin sedan i går.. idag är jag fortfarande röd.. fast jag tycker att jag inte är så ilsket röd som jag var igår. Fast det kan ju vara för att jag har fått det för mig…

Jag vill bli frisk… jag har en hudinfektion… har jag riktig otur så får jag blåsor och då är det bältros… fast än har jag inte sett någon blåsa. Så håll tummarna att det inte kommer några.. jag vill inte ha det också…

Andra bloggar om: , , , ,