Slutet

Vet att många av er vill veta om Pysans sista tid. Så jag kopierar från Facebook vad jag skrev där. Känner att jag inte orkar skriva om det igen. Kommer knappt ihåg exakta datum eller dagar. Allt flöt ihop med varann. Så det får som sagt bli det här som jag skrivit på FB. I alla fall för stunden..

”Det började väl nånstans med att Vera blev tröttare och tröttare. Mindre och mindre aptit. Vi var övertygade om att det var alla mediciner som spökade plus operationen som tog på krafterna. Till slut bara sov hon hela dagarna och åt inget. Då åkte hon in till sjukhuset. Detta var förra tisdagen. Prover togs, hon fick blod och antibiotika. Jag ringde och pratade med henne. Kunde knappt höra vad hon sa för hon var så muntorr. Förra fredagen berättade hon att hon fått en morfinpump och då tror jag att jag insåg vartåt det var på väg. Bröt ihop och grät på ett sätt jag aldrig gråtit. Formligen skrek ut ilska, vrede..fyra års oro. Åkte in dagen därpå och då berättade doktorn att hon fått metastaser på levern. Det gick bara åt ett håll. Låg och grät mot hennes axel och förbannade världen, sjukdomen, allt. ”Det är inte rättvist. Vi förtjänar inte det här. Så som vi kämpat hela jävla tiden”

Sen ringde jag mor och far där sonen var och bad morsan komma med Jack till sjukhuset. Vi berättade för honom som det var. Vi har aldrig undanhållit honom något om sjukdomen. Han blev så klart jättelessen. Men jag och Vera hade redan bestämt var mamma skulle hamna. Mamma skulle flyga upp till himmels-Tossa och vänta på oss. Och precis som i Nangijala så kommer det bara kännas som några dagar för henne innan vi kommer. Pappa och Jack ska bli gamla gubbar först.

Hennes största önskan var ju att få avsluta hemma och i tisdags eftermiddag kom hon hem. Jag hade sett till att sjuksängen stod precis vid hennes dator och i närheten av alla sina blommor. Första natten var vi ensamma hemma, Vera, Jack och jag. Fast det var jobbigt och på morgonen så rann all ork ur mej för jag sov inte alls första natten. Då såg dom till att jag hade nån hos mej hela tiden som avlastning och Jack fick åka till farmor och farfar. Innan han åkte så satte han sej bredvid Vera och sa: ”Gonatt, mamma”. Det märktes att han tyckte det var jobbigt att se mamma så dålig..

Sen satt jag hos Vera all min vakna tid, Smorde hennes torra läppar och varje gång plutade hon med läpparna så vi kunde pussas. Torsdagen var jobbig för flickorna skulle komma och jag var orolig att Vera inte skulle vara ”klar” nog att märka att dom var där. Men när hon hörde deras röster var det som om hon tog dom sista krafterna hon hade och kramade tjejerna så gott det gick. Efter det var hon så lugn, så lugn. Som om hon väntat kvar så hon fick ta farväl av alla barnen..

Sen fick vi vår sista kväll tillsammans och allt var lugnt så jag sa till Vera ”att nu vilar vi, du och jag. Vi behöver vila för vi har kämpat så”. Fick gonattpuss sen la jag mej

runt halv två på natten väcktes jag av nattvaket. Jag gick till Veras sida och såg henne ligga där lugn och fridfull. Hon hade släppt taget och somnat in. Jag tände ett ljus och blev lämnad ensam med Vera resten av natten. Jag tog fram kort på barnen, Jacks teckningar och vårat bröllopsfoto och ställde vid hennes säng. Satte på lite musik vi båda gillade. Nu kunde vi vila ut efter vår kamp..

Ja..kan nog inte berätta det bättre än så. Det är tomt här. Saknar henne så otroligt.

28 svar

  1. Tack för att du delar med dig av detta.
    Det är så vackert skrivet.
    kram catta

  2. Du skriver så fint…

  3. Tack för att du delar med dig!
    Du gjorde allt så rätt och så bra. Jag är säker på att hon var trygg där med dig!
    Ta hand om dig själv nu! Varm kram!

  4. Jäkla cancerhelvete😦
    Jag är ledsen att ni inte fick mer tid tillsammans. Tack för att du berättade om den sista tiden, tufft att läsa men skönt att se er kärlek skina igenom hela vägen. All styrka till er alla i familjen!
    Malin

  5. Jag är så ledsen för att ni förlorade kampen! Stora varma kramar till er hela familjen

  6. Så otroligt fint och kärleksfullt skrivet…men sorgligt. Många styrkekramar till er och ta hand om dig och barnen!

  7. Så sorgligt…men vad fint och kärleksfullt, så gott att barnen hann krama om sin mamma.
    Tänker på er och sänder massor med varma kramar.Lillemor.

  8. Tack för att jag fick läsa om det sorgliga men vackra slutet.
    Allt stöd från mig och oss härhemma i er stora sorg.

    Kramar
    Knytet

  9. Tänker så på er. Pysans blogg var den första jag hittade i min jakt på information när jag drabbades.
    Hälsa de övriga i himmelen Pysan och bibba för oss!
    kramar Effie

  10. Tack för att du ville dela med dig av detta, jag har tänkt så på vad som hände.. Kramar!

  11. Tack för att du tog dig tid att berätta.
    Skönt i allt de hemska att Pysan fick somna
    in hemma.
    Tänker mycke på er.
    Kram Okki

  12. Tack för att du orkar dela med dig av dettta .och det käns bra att Vera fick komma hem och att barna fick krama om henne .Jag har ju själv varit i samma sitiuation som du är nu .fast det var strax innan julen 98 .tänker mycket på er .kramar från christel m familj

  13. Tack för att du berättar. Det känns bra att veta hur du och Mysan hade det sista tiden. Det låter väldigt jobbigt, fast ändå lugnt på något sätt.

  14. Tack för att du tog dig tid att berätta Veras sista dagar. Du berättar så fint och kärleksfullt. Jag är så ledsen för att ni förlorade kampen! J**la cancern!
    Tänker på er och sänder massor med varma kramar.

  15. Har man cancer, är nog levercancer det som går snabbast. Min svärmor dog efter en vecka och blev bara så trött och slapp lida så länge. Nu har ju Pysan lidit mkt innan med det andra skitet. Kanske kunde slutet varit värre. En släkting hade skelettcancer och tumörer som växte upp överallt! Det är inte klokt, vad hemskt cancer är!

    Du kan skriva så man känner och gråter.
    Låt sorgen få ta sin tid!

    När min pappa dog hastigt, gick jag ut i naturen och skrek ut min sorg! Folk som hörde mig, trodde nog ej jag var klok, men jag var så förtvivlad. Det bästa av allt var, att jag drömde två ggr att jag pratade med honom. .Det kändes som jag fått träffa honom i riktiga livet, så verklig var drömmen. Han dog innan jag hann säga hejdå, helt oväntat.
    Kram och tårar blandat!

  16. Jag vill också tacka dig för att du låter oss ta del av Pysans sista tid. Har tänkt så mycket på hur hon hade det de sista dagarna. Så det känns fint att man vet nu. Kram.
    .

  17. Som alla andra tackar jag dig för att du orkar dela er sista tid med oss…..ett finare och värdigare slut kan man nog inte önska sig!
    Det tragiska är ju, att Pysans liv blev alldeles för kort….att hon fick lämna dig och sina tre barn i förtid…men sånt rår vi inte själva över.
    Tänker på er och önskar er allt gott….kramar

  18. Jag sitter här och läser och gråter……ni har kämpat så hårt och detta måste ha tagit på krafterna för er alla.
    Jäkla cancerelände! eller som pysan sa…jävlaranamma!

    Du skriver så fint om hur slutet blev,,,,trots allt.
    Pysan kommer nog att finnas kvar hos er i fortsättningen också..fast från andra sidan grinden.

    Tack för att du tagit dig kraft att skriva detta…

    Ta hand om er
    kram

  19. Gråter.

    Vila i frid kära Pys. I morgon skall jag ta en öl och skåla för dig.

  20. Tack för att du delade med dig av det allra sista ni fick tillsammans. Du skriver med så mycket kärlek att det verkligen rör mitt hjärta. Önskar dig och er allt gott framöver och jag hoppas att ni ska hitta en ny sorts styrka, som jag är säker på att Pysan förmedlar från andra sidan. KRAM!

  21. Så vackert och kärleksfullt du skriver om detta så sorgliga. Och jag förstår att saknaden är enorm.

    Tack för att du delar med dig.

    Ni finns i mina tankar.

  22. Tack för att du berättar, och så fint skrivet också. Jag är glad att läsa att slutet blev så fint ändå, och att det låter som om ni fick den hjälp ni behövde. Blev också glad att höra att flickorna hann komma.
    Många, många varma kramar från Kerstin på Augustilistan

  23. Jag går tillbaka och läser igen och blir alldeles förgråten och täppt. Varför gör jag det frivilligt?
    Jag tyckte så mycket om att läsa det Pysan skrev, och så skickade hon alltid en kram med på köpet, när hon besvarade kommentaren.
    Så ledsamt!

  24. Tack Stefan att du orkar och vill dela med dig! Jag fann Pysan på AB bloggen för lite mer än tre år sedan och vi hade ganska mycket kontakt under en längre tid. Jag fick även den glädjen att träffa henne en gång under den tiden hon strålades på Sahlgrenska, när vi båda hade tider samtidigt, jag för rekonstruktion å Pysan för strålning. Det var en kort stund vi hann att ses, men nog så rolig! Pysans varma hjärtlighet kommer alltid att finnas med mig. Tyvärr hade vi ingen kontakt den sista tiden.. förmodligen för att jag själv har valt att sluta blogga. Men jag tog mig tid att titta in hos Pysan med jämna mellanrum….men förstod nog inte varthän det var på väg. Jag är verkligen ledsen……
    Mina tankar är hos Er… Många styrkekramar Char-lotte ( Ewa)

  25. Styrkeänglar till dig Stefan, Jack och flickorna… er kamp är till ända, men den varade inte förgäves. Det är många-många som Mysan gett råd, tips och stöd under sin långa sjukdomstid. Mysan hade det varmaste hjärtat och humorn lämnade aldrig taget om goaste Mysan…

    En skyddsängel finns därborta på andra sidan grinden – hon vakar över dig, barnen o alla vännerna som ännu har år att fylla på denna platsen i universum. Det är ensamt att bära en sorg – bördan kan lättas med andras försorg… massa tankar till dig o barnen. *kram o höres på bloggen Stefan*

  26. Massa styrkekramar till er. Jag vet att det blir bättre även om man inte tror det när man är i det. Var rädda om er och tack för att du tagit dig tid till att skriva här ibland.
    Ett steg i taget…ett steg i taget…

  27. Hi there! I just wish to give an enormous thumbs up for the great data you might have here on this post. I shall be coming again to your blog for extra soon.

  28. Detta är en mycket väl sagt och trevlig läsa blogg. hålla utstationering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: