Bara tankar..

Har tänkt en del.. jobbiga tankar.. om de som skrev boken ”Livet kan inte vänta”.. och att två inte klarade kampen visste vi.. men för några dagar sedan fick jag veta att även den tredje gått igenom den där grinden som jag ser i ögonvrån.. men som jag varken tittar emot eller går emot… och det hade tydligen gått fort… från att vara full av liv till att gå igenom grinden tog en vecka.. då går det undan… man får nästa själv panik… för jag SKA inte närma mig den där grinden på flera år.. jag har ju lovat både mig själv och min omgivning att jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90 år.. för då gör det inget om det går åt helvete…

Dessutom så såg jag att Sabinas bok om henne och cancern har kommit ut.. ”Sabina och draken” heter den.. och 10 kronor per såld bok går till Sabinas barn… De kan beställas här och här..

Fast jag blir lite ledsen när jag ser priset.. 169 kr resp. 186 kr och då att bara 10 kronor per såld bok går till barnen… halva priset till Sabinas barn.. det hade varit något.. eller en 50 lapp.. men futtiga 10 kronor.. det verkar som de där prylarna som säljs till förmån för ”Rosa bandet” och bara en skitsumma går till Rosa bandet.. (Tänker speciellt på Viledas hink och mopp som kostade lite över 200 kronor och 10 spänn gick till ”Rosa bandet”).. det ska skos på andras olycka… grymt…
Barnen kan ju undra om inte de är värda mer.. eller att mamma inte var värd mer än 10 kronor…

Livet är grymt.. och cancern är både grym och lömsk.. och vi som har den kan bara fortsätta att kavla upp skjortärmarna.. dra ett djupt andetag.. spotta i handflatorna … spänna musklerna och ta fram vårt jävlar anamma… för här skall kämpas med allt vi har.. Ingen jävla sjukdom ska komma och tro att den är något.. för den är bara en liten fis i rymden…

Nä.. jag får fortsätta att kopiera webbadresser.. för jag ska formatera mitt gamla tröskverk… för det behövs.. helt klart…

Lev livet NU.. ingen annan kan göra det åt er.. och en dag är det försent…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, tankar, kamp, liv, död, grind, fallskärm, ”Livet kan inte vänta”, ”Sabina och draken”, ledsen, 10 kronor, barn, Rosa bandet, grymt, ”Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…”, href=”http://bloggar.se/om/liten+fis”>liten fis

Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, blogginlägg, fingrar, vila, tuttealisering, vita kuvert, röntgen, fraktur, brev, onken, ultraljud, viktminskning, ”dumma tankar”, misstanke, metastaser, logiskt, buköversikt, äter, lite, öl, tankar, känslor, cancer, sjukdom, livrädd, försök, hjälp, kontroll, evighet

Dagen i dag..

När jag var på sjukhuset för tuttealiseringen så gjorde jag en skelett scint innan jag åkte hem.. jag skulle ju gjort den 12 april.. men då låg jag på operationsbordet.. för jag hade idag åb till den där ”älskvärda” onken.. som bara sitter och tittar i journaler och då och då hummar.. och nickar med huvudet upp och ner… och sen pratar han tyst att det är svårt att höra vad han säger…och när han väl öppnar munnen så svär han…  och så är han alltid sen.. men det är han inte ensam om som läkare.. för där finns det fler..

Åb idag gick väldigt smidigt.. någon måste ha talat med honom… för idag trodde jag inte mina ögon eller öron..  han talade så högt att man faktiskt hörde varje ord mannen sa.. förutom en gång.. då han mumlade fram något otydligt…

När jag kom in på avd och satte mig så hörde jag hans röst.. och jag hade ju tiden 09.30… och jag var på avd klockan 09.00.. så det var ju lugnt… trodde jag… för jag hade ju halva Pyreneiska bergskedjan på mina axlar.. (Säger detta i stället för Himalajiska bergskedjan.. för jag vill inte vara storsint..) tiden går.. och går och går.. vid 09.10 kommer paret ut och han undersöker mannen i ett angränsande rum..  kl. 09.15 är de klara för de säger adjö och jag hör hur onken går in och börjar att diktera.. och det tar inte en kvart.. vad han gjorde de sista 15 minutrarna som det tog innan han tog in mig vet jag inte.. men 09.45 fick jag så äntligen komma in till honom.. och de första 5 minutrarna som följde så berättade han om scinten.. och när jag fått veta att det inte blivit värre så drog jag en stor suck av lättnad… och Pyrenerena lyftes av mina axlar och ställde tillbaks till sin ursprungliga plats på gränsen mellan Frankrike och Spanien..

Han började med scinten som var samma som förut.. ingen förbättring.. men samtidigt ingen försämring.. så det tar jag som positivt…
Sen är det ju så att jag har rasat i vikt.. vid inskrivningen i april så tog vi en vikt.. för det är bra att de har en sån för framtiden… då visade vikten på 59 kg.. och idag när jag ställde mig på vågen höll jag på att få spel.. jag har gått ner i vikt… idag väger jag 46 kg.. med kläder.. och det är en viktminskning på 15 kg.. inte konstigt att jag är benig.. men vad gör jag.. jag kan helt enkelt inte äta en stor lunch eller middag.. så nu ska dietist komma och prata med mig… och så är det mitt, vid det här laget,  berömda Hb.. det ligger lågt.. men jag kör mina sprutor och det är ju då jag ser att jag har gått ner så mycket som jag har.. så en DIEP-lambå hade inte varit tal om idag… för det räcker inte ens till ett litet bröst… Så mötet var riktigt givande.. nu när jag hörde vad han sa.. och han hummade bara en gång…

Efter detta knallade jag ner till bröstSSK för såromläggning.. Hon drog bort bandaget och såret  såg väldigt bra ut… inget tecken på infektion.. som är vanligt vid bruket av Xeloda… att sår blir lättare att bli infekterade och inflammerade och därför extra sårkontroller… och omläggning av bröstet.. och min bröstSSK H är bra och jag har haft henne hela tiden… hon la om bröstet också.. för nu är det ett bröst… bild kommer.. vad det lider… för jag ska ta kort från början innan vi börjar fylla.. vilket kommer att bli i början av maj… men jag vill att lite av hematomen ska försvinna innan jag fotograferar min stilliga överkropp… så det kommer att bli jättebra… Bara jag har läkt ihop lite…

Sen gick jag iväg och tittade i den lilla presentaffären.. de har två feer där som jag vill ha.. men den ena kostar 97.50 och den andra 119.. men jag har sagt att den dagen som metastaserna börjat att gå tillbaka.. då ska jag köpa dem.. eller om jag får en fond… då blir de båda två på en dag… för de hade passat så bra i min lilla feesamling som jag börjar få till.. i affären ringer plötsligt Den älskade maken och berättat att han har varit med om två lite ovanliga saker.. först berättar han om de där flygplans-molnen.. märkena som blir efter flygplan.. han hade sett två stycken som hade svängt.. såg jättemysko ut.. (se kort sist i inlägget)… efter detta så fortsatte han sin promenad och så plötsligt känner han att det är något stort som släpper i kroppen, all hans spänningar och tyngder på axlarna bara försvann.. och han kände sig plötsligt flera kilo lättare… och det sa han var vid 09.50.. alltså samma tid som jag suckade.. och vi är 4,2 km ifrån varandra… snacka om att man har kontakt då alltså… för han visste inte vilket resultat jag fått… för det var ju positivt…

VT: Gick till affären och såg att scilla och tussilago stod i full blom…

Tuttealisering del 3 kommer i môra…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, sjukhus, tuttealisering, scint, återbesök, älskvärda, Frankrike, Spanien, om, suck, vikt, kg, benig, Hb, spruta, bröst, bröstSSK, infektion, överkropp, läkt, feer, samling, ovanligt, flygplans-moln, scilla, hästhov, môra

Tuttealisering… del 1

Här kommer nu första delen av min tid på sjukhuset… då min mycket efterlängtade tuttealisering ska ske… och nervositeten syns som tur är inte på utsidan.. för då hade jag sett ut som ett av de där monsterna som sonen tycker så mycket om.. för det hade varit något grönt sliskigt som lämnar spår efter sig… *ryser*

Det började ju på min födelsedagskväll…Då jag har en Fasters man som var snäll och skjutsade in min till sjukhuset.. kände att det var bättre än att ta taxi..

Väl på sjukhuset så letade jag mig fram till den avdelning som skulle bli mitt hem ett par dagar framåt..
Jag fick mitt blåa vackra plastband runt handledaren… och så fick jag mitt rum… tyvärr fick jag inget enkelrum.. utan fick dela rum med U-B.. och varför jag nämner detta är för att det händer saker med min rumskompis under tiden jag var inlagd… Det är alltså inte första gången som ni får höra talas om henne… Hon är i 80-års åldern.. och våra rollatorer gillade inte varandra.. så de fick stå en bit ifrån varandra… för hennes vackra röda ville väl inte ha med mitt vrålåk med raggartärning att göra…

Det togs prover på mig.. tre papper fulla med prover och det blev en del rör.. och som tur var så stack de i port-a-cathen.. jag är glad att jag har den.. den är min hjälp i livet… Jag får ju alltid ”emla kräm” och under den tiden som det tog för att den skulle verka så gjorde vi hela inskrivningen… med alla frågor som skulle besvaras.. och det gjorde inte ont sen när hon stack.. och satte datum på nålen.. eftersom de visste att jag var nästan färdig SSK så tror jag de ansträngde sig mer… för att göra allt rätt.. och så fick de sina rör.. det är bara sjuksköterskor och Drakula som gillar att se blod….

Klockan 19 kom de och talade om att nu var det fika time.. och då knallade man helt enkelt ner till köket.. där allt serverades.. om man var uppstigen… och kunde vara uppe.. så det var bara att ta vrålåket och fara igenom sjukhuskorridoren.. mot fikat… Drack ett mycket smakrikt och mycket gott te.. som hette ”Forest fruits tea” och märket är det där stora vanliga som finns här i landet och börjar på L och slutar på ipton… ska ta hem en påse så får vi se vad maken tycker om det…

Nu började jobbet som jag skulle göra.. jag skulle duscha.. och det är en hel del förberedelser när man då har dusch i korridoren.. för då ska man ha med sig den mycket vackra och klädsamma vita skjortan… och så får man ett par mörka blågröna joggingbyxor som definitivt sett bättre dagar.. och så den där blåa koftan.. som kan vara skön.. om den är tvättad ca 100 gånger… så den blir så där härligt urtvättad.. min var nog tvättad bara 75 gånger.. men den var varm och det var huvudsaken.. Jag skulle duscha i hibiscrub… Man doftar så gott efteråt.. och håret blir jätteglansigt och så fruktansvärt mjukt kan det aldrig bli… om man skitit i det här vill säga.. men det får man inte.. bara in i duschen och så skulle varje väck och varje mm hud skrubbas.. och så skölja av detta… och sen göra om hela jävla proceduren… varje veck och varje mm.. inte undra på att man är trött efter operationen.. för att ha gjort alla dessa rörelser två gånger kvällen innan…

Sen kröp jag upp i sängen efter att först ha varit på strumpjakt.. jag hittade ett par gråblå.. som passade så bra till resten av min vackra mundering… tur är så är nästa alla likadant klädda här.. så man behöver inte skämmas ögonen ur sig… undrar hur de på Stureplan hade känt sig i dessa kläder.. men det lär man aldrig få veta.. eftersom de säkert har privatläkare… och då är det frittfram att kunna gå omkring med sitt blingbling.. så länge man kan.. (Edit: Fick en bild framför mig nu när jag skrev det här.. och det var på vår kära statsminister iklädd sjukhus kläder.. och jag skrattar så jag gråter.. men det gör så jävla ont att skratta… )…

Låg och läste tidningar HJ har bra korsord och sudoku…. och de ligger i drivor på sjukhusen… ”HJ”, ”Sköna Hem”, ”Amelia” och ”Tara” och ”Mara”.. nej, just det.. ”Mama” heter den… och har man tur så kan man få någon trädgårdstidning.. och har man otur så är rummet fullt av ”Bilsport”… fast kanske inte på Gyn direkt.. för det är så att kirurgavdelningen har för få platser för alla deras patienter.. så de lägger sina patienter där det får plats.. och än funkar det.. värre blir det den dagen man får lägga folk nere på patologen..*

Släckte vid 23.30 tiden.. och då hade jag gett natten mycket strikta restriktioner.. för även om jag svarar och är vaken där jag ligger så kommer jag att somna om när de har gått utanför dörren.. det vet jag om vid det här laget.. och detta vet maken.. så där behöver jag inte förklara något.. så de fick stanna tills jag fått fötterna över kanten och jag satt upp… för det är lättare att försöka hålla sig vaken då när man sitter upp… och faktiskt ta tempen också…

VT: Såg en mycket trött fluga och en humla.. men humlan var inte trött.. den såg mest piggelin ut…

Ps. U-B snarkar faktiskt värre än vad svärfar.. och det trodde jag absolut inte att någon skulle kunde slå… och ändå så fixade jag att somna.. *X i taket*.

*=ursäkta mitt morbida skämt.. men jag var tvungen…

Glöm inte att läsa den spännande fortsättningen på ”tuttealiseringen”… som lär komma till en blogg nära dig i morgon..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, del 1, tuttealisering, monster, avdelning, rumskompis, prover, inskrivning, tea, skogsfrukter, duscha, hibiscrub, 2 omgångar, procedur, vek, mm. säng, mundering, statsministern, tidningar, sitta på sängkanten, väckning, vårtecken, Ps, snarkar, svärfar

Så var den beställd och bävan inför ”kistan”

Idag har maken beställt vår resa.. så nu bär det av till Tossa de Mar i höst igen.. Jag älskar Tossa.. Det är lugnt och skönt där.. och inte alls som grannstaden där discoteken ligger på rad.. Jag vill ha lugn och ro om jag åker på semester och åker inte för att gå ut och roa mig.. Tossa har ett disco.. men det är stängt sedan långt tid tillbaka.. och det är så skönt så att åka dit.. och samla kraft och ladda batterierna som behövs i höst när det blåser och regnar och man kan sätta sitt och minnas tillbaka… Till dagarna i Spanien… och vi bor på ett riktigt mysigt familjehotell.. förutom sängarna som är lite hårda.. men man kan inte få allt…

Så är det de där med ”Kistan”.. Jag hatar den.. och den där helvetes apparaten ska man in i dagen efter det att man har fyllt år.. hade jag fått födelsedagen hade jag vägrat att kliva in i skiten… Jag hatar korset man ser… och jag hatar kanterna man känner… jag hatar hela skiten… att man sen är bunden till sjukhuset i tre timmar är heller inte kul.. Jag hatar kistan.. och sen ska jag tillbaka för att få veta resultatet av tiden i kistan.. och bara de tankarna kan få mig att nästan krypa ut ur skinnet.. för det blir jobbiga dagar från den 12 till den 20 då återbesöket är inplanerat… Det är då jag kommer att få veta hur mina små vänner har det.. och jag vet hur stor en metastas kan bli bara genom att man tänker på den… för är den en centimeter och man tänker på den i fem minuter så är den plötsligt stor som en normal kastanj.. och efter ytterligare tankar så är den som en golfboll.. och sen dröjer det inte länge förrän den blir en tennisboll, handboll, fotboll, medicinboll.. för att sluta som en pilatesboll.. och de är inte fyra (4).. utan fyrtiofyra (44).. nej, just de.. de är ju fyrahundrafyrtiofyra (444)… små vänner jag har.. och de är döda… nä.. halvdöda.. de är livsdugliga.. nej, vakna… Nä.. tror inte det.. de är pigga… nä, de är jätteaktiva och skickar ut x antal små nya vänner var 10 dels sekund… så många blir det.. jag kommer snart att se ut som en stor metastas….

Nä.. nu måste jag göra annat för att tankarna ska inte få ta överhand..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kistan, undersökning, tankar, metastaser, Tossa de Mar, Spanien, resa, höst, skönt, lugn, discotek, bollar, hatar

Sovedag och muntorrhet..

Hur kul är det att vakna och får börja med att hosta så att jag överhuvudtaget få fram ljud över mina läppar.. När jag väl var uppe och slog mig ner vid datorn…. så drabbas jag av muntorrhet.. jag får det ibland och ibland är det mer och ibland är det mindre.. idag är det mer.. och så även har jag sovedag.. och det är inte heller en bra blandning av biverkningar.. man somnar till.. vaknar till av att tunga sitter fast i gommen… då tänker man att nu skiter jag i det här.. men så klappar ängeln jag har på vänsteraxeln mig på tinningen och ber mig att tänka till.. att så här ska du inte tänka.. Nu tar du dina tabletter och så glömmer vi biverkningar och tar dem och så lever vi livet.. och njuter av varje sekund du andas…

Sovedag är rätt så mysigt.. man sitter där vid datorn och så plötsligt så befinner man sig någon helt annanstans.. fast muntorrheten kan jag vara utan… men de där små soveminuterna vill jag inte vara utan.. de är rätt så sköna faktiskt.. och jag känner mig piggare…

I förgår fick jag plötsligt ont i högersida vid midjan.. och vissa rörelser fick mig att nästan vråla ut min smärta.. men naturligtvis så började mina tankar om att metastaserna har förökat sig.. ända till jag lugnar mig och börjar tänka till.. och upptäcker att min troskant är just där.. och det är den som har skurit in i midjan på mig… dessutom hade jag ju tagit droppar och de får mig att få magknip och detta tillsammans med trosorna gjorde att smärta uppstod.. och därför blir jag inte så orolig.. men de första minuterna som man inte inte vad det är och då griper ångesten om en och hjärtat sätter igång och tokslår och magen snörper ihop sig som en stor hård klump.. och hjärnan slutar att fungera.. till ängeln få mig till att få tillbaka förståndet… och livet blir så mycket lättare att leva.. och lugnet lägger sig över mig och jag mår så mycket bättre…

Så kommer det en kallelse… om ny scint och åb till onken och då bryter man ihop igen.. och tankarna på att inte medicinen inte har hjälpt utan de har blivit så många fler.. och de växer så det knakar… tills ängeln knackar på mig igen… hon är fantastisk.. och jag har börjat att tycka om feer och änglar.. men inte alla.. det finns änglar som man bara vill ha.. och det finns änglar som man nästan spyr av…

Det ska vara gôtt att leva.. och det är det jag gör..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, muntorrhet, sovedag, biverkningar, skiter, ängel, änglar, tabletter, smärta, midja, trosor, ångest, hjärta, hjärna, mage, livet, scint, åb, onkologen, feer

Kallelser, kallelser och remisser..

Fick igår en ny remiss till lab… Nya prover inför det som stod på den andra lappen.. att 73:an ska ringa mig på fredag för att meddela hur mina prover är och om det är så att jag ska börja med cyton igen… eller om jag ska vänta ytterligare en vecka.. Vi har koll på proverna.. och det är så skönt att veta att de har kollen på mig…

Igår var jag inne på forumet för första gången sedan Victoria gick igenom grinden.. och upptäcker till min stora förtvivlan att min xelodavän ”petralin” också gått igenom grinden och så hade även hela forumets lilltå också gått igenom grinden.. vid en ålder av bara 22 år..
Cancern är ett helvete..
David lämnade mig med min neuropati redan i oktober.. han och jag hade cancern men också neuropatin gemensamt.. och det var skönt att ha någon som förstod mig hur det faktiskt är… för man måste nästan se hur handen fungerar för att förstå…. men hans blogg ligger kvar och det sista som är skrivet är till hans insamling till barncancerfonden.. som också ligger kvar till Davids minne…

Cancern är så jävla lömsk.. för man kan se så frisk ut.. men inne i kroppen är allt i en salig röra.. det finns inget som fungerar som det ska..
Nageltrång.. ödem.. förstoppning… känselbortfall.. ”sov”kli.. trötthet.. balanssvårigheter… smärta..
Att man ser pigg och fräsch ut.. gör att folk tror att man inte är så sjuk som man faktiskt är.. jag går på lina mellan livet och döden.. och om jag faller så hoppas jag att jag faller åt rätt håll.. Cancern lurar hela tiden i buskarna runt grinden…

Annars mår jag bra.. förutom det att jag har svårt att gå ut med rollatorn.. snömodd.. plogvallar… is som är dold under snön.. och det tillsammans med balanssvårigheter är ingen rolig kombination..

Nu ska jag leta efter lite roligare saker än vad jag har skrivit om…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kalleklser, remisser, prov, provsvar, cancertjejer, forum, grinden, förtvivlan, petralin, Victoria, David, barncancerfonden, cancer, helvete, neuropati, lömsk, biverkningar, livet, döden, lindans, uteseende, problem, rollator, snöhelvetet

Första blogginlägget det här året..

Idag är det tid att få pamidronaten igen.. det där droppet som tar 1½ timme att rinna in i min kropp… fast innan dess ska jag gå till isotopavdelningen och ta stick i fingret..

Jag ska be dem kolla mitt nageltrång.. eller rättare sagt jag vet att de vill se det.. och då är det bara att ta av sig stödstrumpor och de vanliga strumporna och så bandaget…

Hur är det då med håret.. jo, jag duschade på nyårsafton och använde schampoo för första gången sedan i april.. kändes faktiskt konstigt.. på samma sätt som att det har varit konstigt att inte schampoonera sig… så det växer.. se själv här..

Så nog händer det grejer här… och håret har hunnit bli ännu längre.. betänk att kortet är taget den 30 december.. och det är 5 dagar sedan.. och snart är det tid för att återigen ta kameran och förevig min hjässa…

Annas händer det inte mycket.. mina tankar över jul och nyår har varit jobbiga.. det är nog där skon klämmer att jag inte har orkat blogga.. och jag får se när bloggandarna vill ge sig till känna igen…

Tankarna på att detta kan vara min sista jul och nyår har gjort att jag inte direkt har varit social.. och att gå ut har varit jobbigt då kommunen är dåliga på att skotta så man kommer över vägen.. för visst har de skottat både trottoar och gata.. men inte skottat upp en öppning vid övergångsställena… och det har satt käppar i hjulen rent bokstavligt för mig… så jag har helt enkelt hållit mig inomhus…

Nä.. nu ska jag fixa smörgås.. ska ju äta innan jag tar mina xeloda tabletter.. så det är lika bra att jag går iväg och fixar till dem… undrar om jag ska ha marmelad på mackan eller något annat smarrigt..

Klockan 09.00 kommer taxin..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, taxi, tankar, sista, ju, nyår, skottning, hår, schampoo, nageltrång, pamidronat, blodprov

Bävar lite redan..

Jag hoppas att försäkringskassan kan förstå ordet ”metastaser” och att man faktiskt är kroniskt sjuk och inte vet om jag lever nästa sommar eller om jag har 10-tals år kvar.. För jag vet ju inte..

Jag ska inte ha ekonomin att oroa mig för.. det räcker att jag oroar mig för att jag ska dö i förtid.. än att jag ska oroa mig för den ekonomiska biten.. för välbefinnandet för mig är ju så viktigt.. att jag ska överleva… att faktiskt kunna unna sig lite ”lyx” ibland.. som en flaska vin eller något annat gôtt.. för det är välbefinnande för mig.. att äta gott (det jag kan) och dricka gott..

Det ända jag vet är att jag har metastaser och att jag har ont så jag går på morfin.. och vem vill låta någon gå och jobba med en massa morfin i kroppen..? Ja, jag bara undrar.. för jag är inte sjukskriven för ryggont.. utan för ”sprid Bröstcancer med skelettmetastaser”..

Jag hoppas att försäkringskassan den dagen då det har gått ett år förstår vilken sits jag sitter i.. men jag vet ju hur de är och hur de tänker.. och en cancersjuk med morfinberoende är kanske inte värt att sätta i arbete..

Dessutom är det onsdag idag… och min veckoliga hårvisning.. för nu kan vi börja att faktiskt prata HÅR…
Denna gången blir det två bilder..

Ha en fortsatt bra dag!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, försäkringskassan, cancer, sjuk, metastaser, ekonomi, oroa sig, välbefinnande, överleva, hår, vecka, lyx

Jag är ledsen, besviken, heligt förbannad.. och jag känner mig lurad in på bara skinnet..

Jag är hemma igen.. det blev en liten tur till Göteborg.. och ett besök uppe på avdelning 37…

Jag blev inskriven av syster C och så fick jag träffa plastikkirurgen M…

Sen började helvetet… det sanna helvetet.. och det är fortfarande jobbigt att skriva ner det som hände..

En sak vet jag i alla fall.. jag vill aldrig mer ha något att göra med min onkolog.. för nu har han bränt sina skepp… bränt sina broar.. och dessutom har han skitit i det blå skåpet…
Jag vill aldrig mer se hans nunna… För gör jag det så vet jag inte vad jag gör… de får helt enkelt skaffa mig en ny onkolog… vad det kosta vill.. jag har rätt som patient att få byta doktor.. även om det bara finns en.. för regionen är stor.. och det finns andra i regionen… Det är bara för sjukhuset att se till att få dit en annan.. för jag vägrar träffa åbäket fler gånger…. Han kan ta sitt pick och pack och dra till något varmare ställe..

Jag har svårt för ordet hat och att hata någon.. men det finns faktiskt ett par personer som jag hatar.. Vilka personer det är jag hatar.. så kommer här en lista.. och jag skriver också varför jag hatar dem…

1. Adolf Hitler – för vad han gjorde mot många av Europas befolkning.. och då inte bara judarna, utan också homosexuella, romer, oliktänkande och förståndshandikappade på olika sätt…
2. Idi Amin – och det han gjorde mot sitt eget folk i Uganda…
3. De människor som tycker och tänker att alla andra ska tycka och tänka som dem.. och det som gör sig roliga på andras bekostnad…
4. Min onkolog (J-H S) – för all den smärta och besvikelse som han givit mig..

 

Det gör ont.. det svider.. det smärtar… även om jag nu har dubbel förtur till operation.. så gör det ändå ont… det svider.. det smärtar..

Jag vet inte hur många tårar som har trillat sedan igår.. Jag vet hur ont det känns i själen.. hur det smärtar i min själ att jag inte får bli hel än på ett tag.. att jag åter igen måste stå i kö.. Fast jag har dubbel förtur.. så känns det ändå.. för i kö står jag.. och det lär jag få göra ett tag.. för inte 17 lär jag bli opererad i morgon…

Dessutom blir det absolut inte den operation jag ville ha.. och den jag faktiskt blivit lovad… utan det blir en operation som min kropp hade klarat.. och hade jag vetat detta innan så hade jag redan varit opererad och inte behövt vänta i 1½ år på något som jag i slutänden inte fick… för att vissa personer inte kan lyfta en telefonlur och ringa ett visst nummer för att på detta sättet kontrollera att det är ok.. nä.. det är för mycket jobb.. istället säger man okej till patienten så den får kliva upp kl. 05.15 och ta taxin 06.25 till stan för att sedan ta en buss i 3 timmar lite drygt för att upptäcka att det inte blir den operation som patienten väntat på i 1½ år… för att patienten har fått fyra små metastaser i skelettet.. så det är bara för patienten att försöka ta sig tillbaka samma väg.. samma buss.. och samma taxiresa.. fast omvänt.. För han behöver inte bry sig.. utan det är inte han som råkar illa ut.. det är inte han som blir besviken.. det är inte han som har problem med kroppen och därmed svårt att ta sig upp på bussen.. det är inte hans tid.. det är min.. det är en hel dag i mitt liv som gått till spillo… det är jag som blev besviken.. och väldigt lurad.. för att han den där som sa ”en elak liten jävel” om min knöl i bröstet… och när jag frågade igen så sa han ”elak som fan”.. det var personen som skickar mig till Sahlgrenska.. en liten enkel resa på 20 mil.. för det är inte hans kropp.. det är inte han som drabbas…

Det är jag.. det är patienten.. det är bara ”den där cancersjuka kvinnan”.. ja, nästa gång kan vi försöka skicka henne till Uppsala och se om hon går på det en gång till.. Tjohoo.. vad det är roligt att skicka små sargade kvinnliga patienter än hit och än dit.. och så kan jag sitta här och gotta mig åt att de far land och rike kring och förlorar värdefull tid för dem.. för de lär inte få de det vill ha ändå.. tjohoo va kul jag har..

Jag får alltså inte min diep Lambå.. Utan nu blir det silicon och med expanderprotes.. fast jag är strålad så gör de så här.. och det blir på KSS.. så jag behöver inte åka till Sahlgrenska.. Fast jag ska be att få storleken större på tuttarna.. för de får det faktiskt ge mig som kompensation på detta helvete jag har haft sista dygnet..

Finns det någon som kan hjälpa mig att anmäla läkare!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, helvete, smärta, svider, ont, själ, läkare, onkolog, blå skåp, skita, brännt broar, expanderprotes, silicon, bröst, anmälan, Sahlgrenska, väntan, dubbel förtur, kö, hatar, människor, åbäke, bränt skepp, byta läkare, patient