Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, blogginlägg, fingrar, vila, tuttealisering, vita kuvert, röntgen, fraktur, brev, onken, ultraljud, viktminskning, ”dumma tankar”, misstanke, metastaser, logiskt, buköversikt, äter, lite, öl, tankar, känslor, cancer, sjukdom, livrädd, försök, hjälp, kontroll, evighet

Så var den beställd och bävan inför ”kistan”

Idag har maken beställt vår resa.. så nu bär det av till Tossa de Mar i höst igen.. Jag älskar Tossa.. Det är lugnt och skönt där.. och inte alls som grannstaden där discoteken ligger på rad.. Jag vill ha lugn och ro om jag åker på semester och åker inte för att gå ut och roa mig.. Tossa har ett disco.. men det är stängt sedan långt tid tillbaka.. och det är så skönt så att åka dit.. och samla kraft och ladda batterierna som behövs i höst när det blåser och regnar och man kan sätta sitt och minnas tillbaka… Till dagarna i Spanien… och vi bor på ett riktigt mysigt familjehotell.. förutom sängarna som är lite hårda.. men man kan inte få allt…

Så är det de där med ”Kistan”.. Jag hatar den.. och den där helvetes apparaten ska man in i dagen efter det att man har fyllt år.. hade jag fått födelsedagen hade jag vägrat att kliva in i skiten… Jag hatar korset man ser… och jag hatar kanterna man känner… jag hatar hela skiten… att man sen är bunden till sjukhuset i tre timmar är heller inte kul.. Jag hatar kistan.. och sen ska jag tillbaka för att få veta resultatet av tiden i kistan.. och bara de tankarna kan få mig att nästan krypa ut ur skinnet.. för det blir jobbiga dagar från den 12 till den 20 då återbesöket är inplanerat… Det är då jag kommer att få veta hur mina små vänner har det.. och jag vet hur stor en metastas kan bli bara genom att man tänker på den… för är den en centimeter och man tänker på den i fem minuter så är den plötsligt stor som en normal kastanj.. och efter ytterligare tankar så är den som en golfboll.. och sen dröjer det inte länge förrän den blir en tennisboll, handboll, fotboll, medicinboll.. för att sluta som en pilatesboll.. och de är inte fyra (4).. utan fyrtiofyra (44).. nej, just de.. de är ju fyrahundrafyrtiofyra (444)… små vänner jag har.. och de är döda… nä.. halvdöda.. de är livsdugliga.. nej, vakna… Nä.. tror inte det.. de är pigga… nä, de är jätteaktiva och skickar ut x antal små nya vänner var 10 dels sekund… så många blir det.. jag kommer snart att se ut som en stor metastas….

Nä.. nu måste jag göra annat för att tankarna ska inte få ta överhand..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kistan, undersökning, tankar, metastaser, Tossa de Mar, Spanien, resa, höst, skönt, lugn, discotek, bollar, hatar

Bävar lite redan..

Jag hoppas att försäkringskassan kan förstå ordet ”metastaser” och att man faktiskt är kroniskt sjuk och inte vet om jag lever nästa sommar eller om jag har 10-tals år kvar.. För jag vet ju inte..

Jag ska inte ha ekonomin att oroa mig för.. det räcker att jag oroar mig för att jag ska dö i förtid.. än att jag ska oroa mig för den ekonomiska biten.. för välbefinnandet för mig är ju så viktigt.. att jag ska överleva… att faktiskt kunna unna sig lite ”lyx” ibland.. som en flaska vin eller något annat gôtt.. för det är välbefinnande för mig.. att äta gott (det jag kan) och dricka gott..

Det ända jag vet är att jag har metastaser och att jag har ont så jag går på morfin.. och vem vill låta någon gå och jobba med en massa morfin i kroppen..? Ja, jag bara undrar.. för jag är inte sjukskriven för ryggont.. utan för ”sprid Bröstcancer med skelettmetastaser”..

Jag hoppas att försäkringskassan den dagen då det har gått ett år förstår vilken sits jag sitter i.. men jag vet ju hur de är och hur de tänker.. och en cancersjuk med morfinberoende är kanske inte värt att sätta i arbete..

Dessutom är det onsdag idag… och min veckoliga hårvisning.. för nu kan vi börja att faktiskt prata HÅR…
Denna gången blir det två bilder..

Ha en fortsatt bra dag!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, försäkringskassan, cancer, sjuk, metastaser, ekonomi, oroa sig, välbefinnande, överleva, hår, vecka, lyx

Ett problem är borta.. då kommer nästa..

Ett problem föder ett annat..

Jag fick skelettmetastaser och då fick jag cytostatika i form av paclitaxel.. som har idegran som en ingrediens.. och detta gör att håret trillar.. nu säger jag håret…

Det jag menar är alltså följande:

• Håret på huvudet
• Håret där nere både det på venusberget och det som är längre bak
• Ögonfransar
• Ögonbryn
• Håret i öronen
• och så håret i näsan…

Vissa av dessa saker har givit mig problem… för det är inte lätt att sätta dit lösögonfransar.. och det är inte heller lätt när håret i näsan försvinner.. eftersom det inte något som ”fångar” upp det som rinner.. så det fortsätter rakt ut där det går.. alltså genom näsborren.. så jag har varit storkonsument av pappersnäsdukar på affären.. och jag är himla glad att det finns lågprisprodukter av detta… ”Euroshops” finns dessutom i 15 pack… och det har inhandlats två sådana förpackningar när jag har behövt.. för det har runnit över.. en hel del…

Nu har jag slutat med paclitaxel och börjat med xeloda som inte har håravfall som biverkning..

Det är nu nästa problem uppkommer.. för alla vet väl en sak.. och det är det att det kliar när hår växer ut…

Så kliar det inte uppe på skallen eller runt ögonen.. eller så kliar det i näsan eller i ”räva”…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, hår, håravfall, huvud, där nere, venusberg, problem, metastaser, cytostatika, ögon, näsan, snor, försvinner, rinner, näsdukar, biverkning

Solresor är cancerresor

Nu äntligen har Aftonbladet fattat det jag fattade för länge sen… och faktiskt bloggade om fenomenet.. Läs här.. Du får gå en bit ner.. men det är den meningen som börjar med ”Nu var vi där igen…” Dessutom bloggade jag också om riskerna med solen här..

Cancerfonden säger att var 3:de person i Sverige kommer att få cancer under sin levnad.. och då är det ju bara att ta x antal lappar och skriva på de olika cancertyperna som finns.. och lägga i en låda.. sen sticker du ner handen och drar en lapp.. och så ser man vilken cancerform man får.. vissa cancerformer har fler lappar än andra.. för det är fler som drabbas av bröstcancer.. än hudcancer.. men samtidigt så har hudcancern ökat mer än bröstcancern har gjort… alltså ska det finnas fler lappar med ordet bröst på.. än hud.. och prostatacancer behöver inte kvinnorna dra av.. och inte heller testikelcancer.. samtidigt som männen slipper dra lappar där det står äggstock, livmoder, livmoderhals och slidcancer på… Fast bröstcancer lappen får ligga kvar hos båda könen…

I nästa låda ligger bara ja och nej lappar.. det är om du ska få spridning eller inte.. och den tredje lådan är också bara ja och nej lappar.. det är om du ska dö eller inte..

Så enkelt är det inte tyvärr.. för ingen vet om vi ska drabbas eller inte.. men man kan i alla fall försöka att minimera risken för att man själv ska drabbas.. som att försöka sola med förståndet i behåll.. för vi behöver vårt D-vitamin.. och vi behöver solen.. och när den svenska sommaren regnar bort.. då vill vi ha sol och värme när det är som kallast här.. och då vår kropp absolut inte är inställd på värme..utan på kyla…

Varför inte åka i mitten/slutet av september/oktober.. då fortfarande vår hud är någorlunda brun fortfarande.. och kroppen inte reagerar lika starkt på solen som den gör i december/januari…

Nä.. nu väntar mina moffisar på mig.. och glidlakanet och mitt sköna duntäcke.. (ja, det är från döda fåglar)…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Aftonbladet, sol, resor, Thailand, fattade, risker, hudcancerm, bröstcancer, prostatacancer, testikel, äggstock, livmoder, livmoderhals, slidcancer, cancertyper, lapp, låda, spridning, metastaser, ja, nej, dö, leva, förstånd, värme, kyla, moffisar, glidlakan, duntäcke

Min kropp.. min själ.. och mina tankar..

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

Så kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina ”kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

Så har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kropp, bloggvärldsbloggen, bloggtema, hjärna, mage, fötter, händer, rygg, bröst, nyckelben, ärr, bäcken, metastaser, glömmer, neuropati, bröstcancer, amputerad, arm, ben, hår, enbröstad, fett, blodkärl, navel, förstoppning, cytostatika, morfin, fallskärm, idegrans dekokten

Dagens cancernyheter

För det första så vill jag gratulera kvinnor i Södermanland, Gävleborg och i Göteborg..

En ny målinriktad behandling, T-DM1, innebär nytt hopp för kvinnor med HER2-positiv bröstcancer som spridit sig i kroppen. Den nya behandlingen har tidigare visat sig krympa tumörerna hos 30 procent av kvinnorna. En ny internationell studie, EMILIA, genomförs och ger kvinnor möjlighet att prova den nya behandlingen.

Tumören krympte hos 30% av kvinnorna som hade metastaserad bröstcancer som var HER-2 positiva.. och den nya medicinen kallas för trastuzumab-DM1 (T-DM1)…
Så här säger läkarna i respektive landsting:

– Det känna väldigt stimulerande att delta i denna studie eftersom det rör sig om ett helt nytt läkemedel som bygger på att man kopplat ihop en antikropp med ett cellgift, vilket är en helt ny behandlingsprincip. Vår förhoppning är förstås att vi ska uppnå goda behandlingsresultat, säger överläkare Johan Ahlgren vid Gävle sjukhus.
– Vi är ett av få centra i Sverige som får pröva denna nya behandling. Jag tycker att det är spännande och roligt att Mälarsjukhusets patienter får tillgång till detta nya läkemedel, säger överläkare Jeffrey Yachnin vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
– Detta är ett spännande läkemedelskoncept för denna patientgrupp. Det är roligt att patienterna på Sahlgrenska sjukhuset får tillgång till denna nya behandling, säger Leif Klint, läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

De viktigaste med studien är följande, jag citerar:

* Att jämföra effekten av T-DM1 jämfört med capecitabin plus lapatinib hos patienter med HER2-positiv lokalt avancerad eller metastaserad bröstcancer mätt som progressionsfri överlevnad
* Att jämföra säkerheten hos T-DM1 med säkerheten för capecitabin plus lapatinib

Så jag lyfter hatten och gratulerar dessa kvinnor.. för själv var jag inte HER-2 positiv.. fast läkarna trodde det från början… men det var inte så..

Naturvetare hjälper till i kampen mot cancern.. med nya metoder.. Tänk om han får igång sina idéer.. vilket lyft för oss kvinnor.. som ibland får vänta i månader på att få veta om det är cancer vi har i bröstet eller inte.. och vad all denna oro och ångest kan resultera i…

Fleur de Santé har en av sina produkter Pink Rose Handcream som de säljer för Rosa bandet..

Denna vill jag ha.. men jag har inget konto på Fleur de Santé och jag tänker inte skaffa ett bara för att jag vill ha en produkt.. för man får så mycket hem i brevlådan.. och den svämmar redan över.. mest av fönsterkuvert.. i form av kallelser och räkningar.. kan inte förstå detta..

De har hittat en ny cancergen.. en gen, och nu kan jag faktiskt använda onkologens ord, liten jävel… den är en lömsk och elak sak.. och som, jag citerar:

En ny cancergen har upptäckts av en forskargrupp vid Sahlgrenska akademin. Genen orsakar en lömsk form av körtelcancer som förekommer bland annat i huvud och hals, och hos kvinnor även i brösten. Upptäckten kan leda till snabbare och bättre diagnostik, och även effektivare behandling.
Körteltumörerna som genen orsakar kallas adenoidcystisk cancer och är en långsamt växande, men dödlig cancerform. Forskargruppen visar nu att den nya cancergenen finns i 100 procent av dessa tumörer. Ett gentest kan därför enkelt användas för att ställa rätt diagnos.

Genom att de nu vet vad som gör att cancern utvecklas ger mer effektiva behandlingar och då specialiserade på just denna elaka och lömska cancerform..
Genen är en s.k. fusionsgen.. det uppstår genom att delar av två friska gener slås samman på grund av en kromosomförändring.. innan har man trott att det bra har gällt blodcancer som dessa gener har orsakat.. men nu vet man att den här typen av gener även förekommer i vanliga körtlar och dess celler.. vilket gör att risken för att få de här fusiongenerna ökar..
En av generna heter så fint MYB.. Den styr kroppen på att göra sig av med de celler som inte längre behövs och den styr också celltillväxten i kroppen.. Den är känd i forskningen på att vara väldigt cancerogen och alltså ge cancer hos djur.. men de trodde inte att den var cancerogen för människan vilket man vet att den är idag..
Det som glädjer mig är det som står i slutet av artikeln.. att studien har kunnat göras med hjälp av cancerfonden bland annat..

Tyvärr blev det som jag befarade.. och det på en liten pojke som inte hann fylla två år.. måste människor plågas till döds.. jag förstår det inte.. för att inte tala om föräldrarna som har pojkens plågade ansikte i tankarna resten av livet.. vårdpersonalen behövde ju inte vara i rummet.. och de slapp se det.. undrar vad de hade gjort om de hade gjort det.. ?? Sprungit ut och gömt sig och gråtit i en skrubb någonstans..

Detta var dagens cancernyheter

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, cancernyheter, skrubb, gråta, befarat, döds, ansikte, plågad, studie, celltillväxt, forskning, elak, lömsk, cancer, handkräm, fönsterkuvert, Rosa Bandet, naturvetare, bröstcancer, metastaser, HER-2

Jag jublar

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min ”kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den ”käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små ”kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, panduro, paket, post, organ, metastaser, kompisar, diagnos, bok, böcker, barnböcker, sjuk, cancer, grådaskig, positiv, kallelse, återbesök, tabletter, cytostatika, onkolog, rädsla, ångest, dans, tango, klor, julafton, Panduro, stort A, kräkas, magsjuka, vidrigt, illamående, mer och mer, G A

Bröstkontroll blev en het debatt

Jag skrev inlägget ”Nej.. tro inte på dem!!!” och idag kan man läsa om reaktionerna som har kommit till DN..

Det som forskarna är inne på är att självkontroll är skadligt för oss kvinnor… att vi i princip blir fast i ett mönster att vi klämmer på tuttarna konstant och att vi blir skiträdda så fort vi hittar en liten knöl…
Det är en nervärdering av mig som kvinna.. för vem känner sina bröst bättre än jag själv.. inte ens maken känner dem på det sättet som jag gör.. och då är det inte heller konstigt att jag en dag hittar något som aldrig varit där tidigare..

Enligt den kanadensiske bröstcancerkirurgen Nancy Baxter så är det så här:

– Därför råder vi kvinnor att undersöka brösten utan evidens. Det vore väl okej om det inte skadar någon, men det gör det!

Man kan ju undra på vilket sätt det skadar mig genom att jag kollar mitt bröst en gång i månaden.. är det oro för att få bröstcancer.. nej, det är mer att jag genom detta kan känna om det är några förändringar.. hade jag inte hittat min knöl själv hade jag inte suttit här och bloggat idag… jag hade legat six foot under..

Nancy säger också så här om oss kvinnor som faktiskt hittar våra knölar:

– Men de hittar ofta knölen av en slump och inte genom att de månad efter månad letar efter cancer, säger hon.

Jag är ett levande bevis på motsatsen.. jag hittade den.. för att jag kände varje månad.. och jag kunde mina bröst utan och innan..

Det som retar mig är att Nancy går ut och säger så här:

– Att kontrollera sina bröst varje månad är något som många anser stärka kvinnor. Det ger en känsla av kontroll över både kropp och sjukdom. Men ger vi läkare kvinnor ett sådant verktyg så måste det vila på vetenskaplig grund, annars lurar vi dem.

Jag har en undran.. hur gör hon själv? Kontrollerar hon sina bröst en gång i månaden? För det skulle inte förvåna mig om hon gjorde detta.. för hon vet hur man gör.. och hon vill inte dö hon heller.. eller har hon sån stor tilltro till mammografi apparaterna att hon inte litar till sitt eget omdöme av sin egen kontroll av brösten?? Hade varit kul att få veta hur hon gör.. fast jag kan tänka mig att hon som läkare istället rusar in och gör mammografi i tid och otid..

Visst fan stärker det oss.. när man kan sina bröst så vet man om där kommer något som inte hör dit… och ska det vara genom forskning så måste varje kvinna som har fått en bröstcancerdiagnos få ett formulär att fylla i.. där en mycket viktig fråga ställs och det är den här:

Hur hittades din bröstcancer?

Först då kan de gå ut och kräva att det ska komma riktlinjer om hur man ska göra undersökningarna.. ska man fortsätta med självkontroll.. eller inte.. och om de bestämmer att det inte ska vara så så får landstingen börja att mammografera kvinnor redan från 30 år och uppåt.. och betydligt oftare än mellan 18-24 månader… för jag har hört många som har hittat en knöl bara några månader efter att de har gått igenom mammografi..

Att en person ska kunna gå in och förstöra för så många kvinnor.. det är inte konstigt att kvinnor dör i bröstcancer.. för att cancern hittas försent och att metastaser redan har hunnit bildas.. För om inte läkarna litar på oss vars kropp bröstet sitter på.. vem litar på oss då.. om vi säger att vi har hittat en knöl.. för det vet jag en hel del kvinnor som har blivit ifrågasatta.. när de säger att de har hittat en knöl.. och som inte syntes på mammon x antal månader tidigare.. eller att de är för unga…

Snälla läkare och andra inom vården.. ni måste ta oss kvinnor på allvar.. annars så kommer oron som Nancy beskriver fast det gäller självkontrollen..

– Sedan dess har fler studier bekräftat detta. Satsningar på att lära kvinnor att undersöka sina bröst en gång i månaden leder inte till minskad dödlighet i bröstcancer. I stället leder det till oro hos kvinnor, läkarbesök med problem som inte beror på bröstcancer och onödiga biopsier

Eller som självaste Stefan Emdin, bröstcancer kirurg och en av Socialstyrelsens experter och även en av författarna till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för bröstcancervården i Sverige, uttrycker sig:

– Forskningen visar att självundersökning sannolikt leder till mer skada än nytta. Därför valde vi att inte ta med det som en del av våra rekommendationer.

Han fortsätter och säger även följande:

– Vi delar ut en broschyr om det här på sjukhuset. Det är viktigt med tidig upptäckt av bröstcancer. Men man ska inte kolla sina bröst varje dag, det mår man inte bra av. Det handlar om att hitta en balans.

Det har aldrig varit prat om att kolla brösten varje dag.. en gång i månaden är det som har sagts.. och så har det alltid varit.. Men här är det rätt så kul.. för här motsäger han sig själv.. för först så pratar han om att det inte finns något vetenskapligt belägg för självkontroll.. och i nästa mening så säger han att de har en broschyr på sjukhuset som uppmanar till självkontroll.. hur ska han ha det???

Jag säger som så här: Kvinnor.. välj att lära känna era bröst.. för en dag kanske ni känner något som inte funnits där tidigare.. kolla upp den där knölen en gång för mycket än en gång för lite.. sjukvården är till för oss.. och ett par nålstick är värt livet.. för vad gör det om man blir stucken ett par gånger i ett bröst och det visar sig vara något ofarligt… för tänk om det inte är ofarligt.. tänk om det är en liten ”knöl jävel” som sitter där.. och då har du hittat den..

Ska man kunna lite på de vetenskapliga rönen.. och på forskningen så måste varje bröstcancerdrabbad kvinna få svara på frågan hur deras knöl hittades.. för vem har inte sagt att de som är med i just den studien så har all cancer hittats på mammografin.. och då är det ju ingen idé med självkontroll.. men om alla knölarna hade hittats av kvinnan själv då hade det nog sett annorlunda ut när det gäller vad forskarna skriker om… för jag tycker inte att de tar oss kvinnor på allvar… och Nancy.. du måste tro på dina patienter.. och inte förlita dig helt på forskarrön och undersöknings apparatur..

Kan bara hålla med Metros redaktionschef Ann Olrin:

Visst händer det att kvinnor hittar ofarliga cystor och visst är det svårt att känna knölar i brösten och visst är mammografi viktigt men att själv undersöka sin kropp och att vara vaksam på förändringar i brösten kan inte vara fel.
Oroar sig gör man ändå och all forskning visar att ju tidigare en bröstcancer upptäcks desto större är chansen att patienten blir helt frisk. Att hävda något annat är ett hån mot alla de 7000 kvinnor som drabbas av bröstcancer i Sverige varje år.

Kvinnor.. fortsätt kläm.. och ni män.. ni gör likadant..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, forskning, DN, Nancy Baxter, Stefan Emdin, bröstcancer, självkontroll, bröst, skada, oro, metastaser, mammografi, biopsi, kvinnor, undersökning, Socialstyrelsen, allvar, forskarrön, vetenskapliga belägg

Så var Försäkringskassan igång igen..

Läser idag på Aftonbladet om försäkringskassans hårdhet mot folket..

Jag vet att förra gången jag blev sjuk.. då gick allt som smort.. och allt var frid och fröjd..

Denna gången så när jag blev sjukskriven så ringde försäkringskassan upp mig.. och det var bra tyckte jag.. tills jag fick veta genom sjukhuset att när jag skulle förnya min sjukskrivning så var det så att jag fick sjukskrivningen hemskickad och SSK gick in i datorn för att skriva in att jag behövde ett nytt sjukintyg från min doktor.. och då låg där också en extra försäkran som försäkringskassan skulle ha om mig.. varför jag inte kunde jobba.. och det ska doktorn skriva.. jag vet inte vad det gällde.. och hur mycket som doktorn måste fylla i för att jag överhuvudtaget ska få vara sjukskriven…

Detta behövdes inte 2006… men tre år senare så behövs det alltså ytterligare komplettering från doktorn på varför jag ska vara sjukskriven…

Fattar inte försäkringskassan att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag har skelettmetastasering efter en bröstcancer.. och att det gör att man inte kan jobba.. förstår de inte detta så känns det nästa som att det inte är människor som jobbar på försäkringskassan… utan det är robotar.. för robotar har inga känslor.. och de kan göra vad och hur de vill med oss som är sjuka…

Tror ni inte att vi inte vill jobba.. jag hade faktiskt hellre jobbat än att sitta hemma med den smärta och det ontet jag har.. för att inte prata om den mentala biten… det är tufft.. både kroppsligt och själsligen att ha cancer.. och speciellt cancer som har spritt sig… Jag kan tala om att jag tjänar mer pengar på att jobba än att vara sjukskriven.. så då är ju valet lätt.. om det nu var så att jag kunde jobba.. men det kan jag inte…

Jag tror inte att de som jobbar på försäkringskassan har ett hum om hur jag har det.. jag tror inte att de kan sätta sig in i hur jag har det med min smärta, mitt ont.. min ångest.. och allt annat som kommer när man har fått beskedet att man har kronisk cancer… sorry.. men jag tror faktiskt inte detta.. i alla fall inte de läkare som anlitas av försäkringskassan.. för de ser det bara som ett välbetalt extraknäck..

Jag kommer att få det kärvt den 20 mars 2010.. men jag tar en dag i sänder.. för vem vet… jag kanske dansar över ängarna där på andra sidan grinden.. eller så står jag och hänger över den och bara vill in… eller så står jag på behörigt avstånd ifrån grinden på en kulle och betraktar nejden.. vem vet??

Nä.. stick i fingret var det, ja!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, försäkringskassan, f-kassan, sjuk, värk, smärta, arbeta, jobb, pengar, idioti, sjukskrivning, läkarintyg, metastaser, cancer, bröstcancer, kronisk, robot, smärta, ångest, stick i fingret