Ingen bra dag…

Vaknade och hade lite ont i magen.. tänkte att det är för att jag är hungrig.. så när maken ändå kokte gröt så bad jag också om att få en.. för dagen hade ju börjat så jävla dåligt.. jag sätter ju telefonen på väckning och jag kan ha tre olika väckningstider… och den första alarmet kan jag också sätta på snooze.. om jag vill.. och jag måste ha tryckt fel.. för istället för 06.30 så hade jag satt den på 03.30… och jag kom till och med upp på sängkanten innan Den älskade maken sa att klockan faktiskt bara var halv fyra.. så jag satte om väckarklockan.. för jag skulle ju ta taxi idag för planerat besök på avd 73… och taxin skulle gå 07.45… och jag skulle vara på sjukhuset 08.30.. men nu blev det ju inte så…

Jag satt där och åt min goda gröt.. och det gick bra.. lite bubbel i magen bara.. inte direkt något jag reflekterade över just då.. utan det kom senare.. så gick jag och satte mig vid datorn.. och skulle ta mina tabletter.. då började jag så smått att få ondare och ondare i min mage.. och jag kunde inte riktigt lokalisera den.. men nu tog jag två av mina mediciner.. och det bubblade.. men tänkte inte mer på det.. och så två tabletter till.. nu hade jag fått i mig omeprazolen och dalasin.. de relativt viktigaste.. och så var det panodilernas tur.. och de åkte ner.. men nu började helvetet.. jag började att få ont i magen.. rejält.. och kallsvettas.. och må tjuvens.. inte alls kul… och så hann jag ut på toa.. och det var tur det.. medicinen kom men inte gröten… och det var bara det att gå ut och avbeställa taxi och dessutom 73:an också.. dessutom fick jag även avbeställa ultraljudet av levern som jag skulle göra i morgon och även taxin i morgon.. skulle få ny tid hemskickad till mig..

Sen gick jag och la mig och sov hela förmiddagen.. medan maken handlade proviva och coka-cola till mig… han e snäll han.. och sen ett litet tag är jag uppe.. för annars somnar jag inte ikväll.. och jag behöver min sömn…

Nu sitter jag här och har gjort den sista saken över till en mapp som ska brännas.. och sen ska vi formatera det här gamla tröskverket.. för det behövs helt klart… Mycket skit som finns i den..

Så håll tummarna att Den älskade maken fixar det här.. så jag kan komma online.. Sonen har lärt sig cykla.. så nu ser vi inte mycket av honom..

Magsjuka är fan i mig inte kul…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, mediciner, kräk, magsjuk, sova, son, cykla, väckarklocka, halv fyra, dator, formatera, avbeställa, taxi, sjukhusbesök, maken

Tuttealisering del 4 (hemkomsten)

Idag blev jag väckt kl 06.00 av USKan som kom och tog tempen på mig.. och då var det även så att jag fick frukost.. För jag ville äta i lugn och ro innan jag gick till isotopen.. för jag hade tid på isotopavdelningen för injicering av det där radioaktiviteten för jag var tvungen att gå till centralreceptionen och anmäla mig.. och de som sitter där är alltid lite små sura.. som om de är i klimakteriet hela högen.. de har en viss tendens att stå och prata sinsemellan medan folk får vänta på sin tur.. och tro inte att det var en engångsföreteelse.. för jag sitter ju där när jag väntar på taxi och jag ser hur de beter sig så ofta.. och det är alltid likadant.. och hon var inte glad att jag inte hade min vita bricka med mig.. men jag sprang omkring i den där fina sviden man har på sjukan och som jag redan beskrivit i tidigare inlägg.. och min vita bricka var kvar på Avd… men efter att ha sagt mitt vackra personnummer så hittade hon mig och så knallade jag till isotopen.. injektionen gick bra.. och jag skulle vara tillbaka 10.45…

Så tillbaka så kom ronden.. och jag fick klartecken av Dr H att gå hem..jippie-kayj-eji.. de drog min nål som jag hade i port-a-cathen.. och jag fick mina sista tabletter (antibiotika+blodstillande)… och byte om till civila kläder… så skönt.. hemmet är inte långt borta..

Jag målade lite och så var klockan tid att gå till isotopen igen.. jag har så svårt för den där ”kistan”.. och det går rätt så bra om de sitter vid min sida.. tills jag kan se taket.. då är det ok att lämna mig åt mitt fortsatta öde.. och genom att detta är så svårt för mig att skriva om det är lite av en glädjens dag.. och ”kistan” är för jobbig att skriva om då.. men följ länken som är på ordet ”kinden”..

Så fick jag då gå hem och det var så skönt så… fick visa upp mitt vackra opärr för familjen.. och jag fick och så fick jag berätta om operationen och hur allt hade gått och min kära rumsgranne.. och sen satt jag vid dator ett tag och bara kände att jag var hemma.. och det var bara såå skönt… och sen knallade jag och la mig… och sov så gôtt så…

Edit: Sov gjorde jag sedan i två dygn till.. mer eller mindre..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, frukost, rond, isotopavdelningen, radioaktivitet, svid, injektion, klartecken, hem, nål, civila kläder, kistan, glädje, operationsärr, visa, familj, berätta, operation, hemma, skönt, edit

Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, blogginlägg, fingrar, vila, tuttealisering, vita kuvert, röntgen, fraktur, brev, onken, ultraljud, viktminskning, ”dumma tankar”, misstanke, metastaser, logiskt, buköversikt, äter, lite, öl, tankar, känslor, cancer, sjukdom, livrädd, försök, hjälp, kontroll, evighet

Tuttealiseringen.. del 3

Nu kommer del 3 av min tuttealisering… och det är den näst sista delen…

Väcktes kl 02.00 av att nattsköterskan kom in.. det var dags för medicinering.. Det fick jag i porten.. och det var följande: Antibiotika i förebyggande för att slippa infektioner.. och så fick jag 1g paracetamol i droppet.. och så fick jag oxystim som är för att jag inte ska blöda för mycket.. och allt får jag i droppet.. vilket är väldigt skönt… somna om..

Vaknade igen kl. 08.00..Fick de där urläckra byxorna i mörkblågrått och de har så bra passform… om man var en amöba vill säga.. sen fick jag också en cyklocapron för att blodet… eftersom jag har mycket lättare för att blöda.. och mina trombocyter vill ju inte koagulera som vanligt.. utan de tar lite längre tid på sig.. och för att inte förblöda efter op så får jag detta både under operation och efteråt.. och jag ska äta dem…

Ätit frukost.. lite yoghurt och två mackor med marmelad och en kopp med te i.. det där teet som börjar på L och slutar på ipton… deras mest spridda te… yellow label…

Så kom ronden och det bestämdes följande.. Bhn behöver jag alltså inte använda förrän vi börjar fylla bröstet.. jag ska också slippa att få antibiotika i droppet och gå över till tabletter lättare för både mig och för sköterskorna.. likadant är det med det blodstillande…
Mitt bröst ska också börja att fyllas om några veckor och sen får vi se hur mycket som kommer in per gång.. heller ett par milliliter än att bröstet spricker på mig.. för huden är skör och inte så där jättetänjbar som hade varit det ultimata.. då är det bättre att kanske fylla lite mindre och hålla på lite längre än det var tänkt från början… och jag ska ju inte till Tossa förrän i september och då kanske även vänster hinner bli fixat innan dess… Så nu ska jag klä på mig.. och lägga om det där förbannade nageltrånget… ett nageltrång som varat sedan 24 december.. och det är snart maj.. och det är inte bra än.. Fick av en bra bit av svallköttet.. för de hade ju äntligen fått tag på lapis från någon avdelning i huset.. Jag ska på återbesök till bröstSSK efter ca en vecka för sårkontroll och ny omläggning… och då får jag ju också en ny tid… till nästa kontroll.. och då bestäms nästa kontroll och fyllning…
Vi gick igenom operationen och så även att jag hade haft så ont på uppvaket… och när ronden ska gå så tar min kära granne sig ton och frågar doktorn följande: Ho ho.. doktorn.. kan inte jag få den där tabletten som hon fick när hon vakna?

För det är lite konstigt med min kära rumsgranne.. för hon klagar så fort som det är en USKa eller SSKa eller doktorn är på rummet eller de kommer och frågar henne om hur hon har det så säger hon att hon knappt kan resa sig ur sängen.. och hon knallar gladeligen iväg och fikar eller äter ner till matsalen.. och om man tänker att vi bor i första rummet när man kommer in på avdelningen och fika/matsalen är längst ner i korridorren.. och hon tar rollatorn.. men när hon går tillbaka så glömmer hon ofta sin rollator.. och går obehindrat med de smärtor som hon säger sig ha.. att benet knappt bär henne… men ändå tar hon inte rollatorn… dessutom haltar hon inte.. fast hon berättade för mig att det inte hade synts något på röntgen.. Så det är ett mysterium..

Sen kom SSK från smärtenheten upp och pratade med mig… så nu ska jag få morfin meda 20 mg utskrivet.. och det hjälper.. för jag har inte många kvar.. och det är inte kul att ta 6 tabletter istället för 3 stycken.. för det är inte dragerade utan börjar att smälta så fort de kommer in i munnen.. och smaken som är efter dem är nästan som ett kräkmedel… dör de smakar för jävligt..

Efter maten som bestod av köttbullar med sås och potatismos och broccoli och till efterrätt så var det ananasskivor.. så gick jag upp till 73:an för att få min NeoRecormon spruta som jag skulle ta den 12 april.. och jag fick sprutan med mig ner till 42:an..

Väl tillbaka på avdelningen så kom SSK M in med en lapp inför hemgång… med telefonnummer och dylikt som kan vara värt att veta när jag kommer hem.. och jag fick då veta att jag ska köpa hem en tejp som ska sitta i 6 månader.. den byts ut när man duschar och vid omläggningar.. och den ska ligga över ärret för att man ska få så snyggt ärr som det bara går att göra… och då är det någon som kommit på att om man tejpar så blir ärret så mycket snyggare om jag inte hade tejpat….

Jag satt och målade och detta gjorde jag ett bra tag.. det är avstressande och väldigt väldigt skönt.. och slutresultatet brukar bli fint.. och det är ju dit jag vill komma…

Vid kvällsmaten var jag fortfarande mätt och det blir ju fika klockan 19.. en macka med marmelad och varm choklad som jag hittade vid tepåsarna.. och den var god på sjukhuset och jag ”tog” hem en till sonen och han tyckte också att den var god.. Packade ihop mina grejer eftersom jag nog får åka hem i morgon.. Och mitt i packningen tittade Dr H in och frågade hur det var… och så kollade han på såret eftersom USK M hade dragit mitt drän tidigare under dagen och nu ville han se så att det samlades en massa vätska i det blivande bröstet… och det var kul att han kom in och hälsade på..

Somnade vid halv 11 och sov gott fram till 01.15.. och somnade om igen vid 02.00…

Detta var del 3 av 4 och i morgon kommer 4:e och sista delen av Tuttealiseringen…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, tuttealisering, medicinering, antibiotika, blodstillande, paracetamol, urläcker, blod, frukost, Rond, Bh, tabletter, bröst, fyllas, vecka, tänjbar, skör, ultimata, lite, mer, Tossa, nageltrång, svallkött, kontroll, operation, ont, smärta, rumskompis, fråga, resa sig, gladerligen, fika, rollator, obehindat, röntgen, mysterium, smärtenheten, morfin, kvar, smak, jävligt, mat, NeoRecormon, spruta, hemgång, viktigt att veta, tape, måla, varm choklad, Dr H, vätska, drän

Dagen i dag..

När jag var på sjukhuset för tuttealiseringen så gjorde jag en skelett scint innan jag åkte hem.. jag skulle ju gjort den 12 april.. men då låg jag på operationsbordet.. för jag hade idag åb till den där ”älskvärda” onken.. som bara sitter och tittar i journaler och då och då hummar.. och nickar med huvudet upp och ner… och sen pratar han tyst att det är svårt att höra vad han säger…och när han väl öppnar munnen så svär han…  och så är han alltid sen.. men det är han inte ensam om som läkare.. för där finns det fler..

Åb idag gick väldigt smidigt.. någon måste ha talat med honom… för idag trodde jag inte mina ögon eller öron..  han talade så högt att man faktiskt hörde varje ord mannen sa.. förutom en gång.. då han mumlade fram något otydligt…

När jag kom in på avd och satte mig så hörde jag hans röst.. och jag hade ju tiden 09.30… och jag var på avd klockan 09.00.. så det var ju lugnt… trodde jag… för jag hade ju halva Pyreneiska bergskedjan på mina axlar.. (Säger detta i stället för Himalajiska bergskedjan.. för jag vill inte vara storsint..) tiden går.. och går och går.. vid 09.10 kommer paret ut och han undersöker mannen i ett angränsande rum..  kl. 09.15 är de klara för de säger adjö och jag hör hur onken går in och börjar att diktera.. och det tar inte en kvart.. vad han gjorde de sista 15 minutrarna som det tog innan han tog in mig vet jag inte.. men 09.45 fick jag så äntligen komma in till honom.. och de första 5 minutrarna som följde så berättade han om scinten.. och när jag fått veta att det inte blivit värre så drog jag en stor suck av lättnad… och Pyrenerena lyftes av mina axlar och ställde tillbaks till sin ursprungliga plats på gränsen mellan Frankrike och Spanien..

Han började med scinten som var samma som förut.. ingen förbättring.. men samtidigt ingen försämring.. så det tar jag som positivt…
Sen är det ju så att jag har rasat i vikt.. vid inskrivningen i april så tog vi en vikt.. för det är bra att de har en sån för framtiden… då visade vikten på 59 kg.. och idag när jag ställde mig på vågen höll jag på att få spel.. jag har gått ner i vikt… idag väger jag 46 kg.. med kläder.. och det är en viktminskning på 15 kg.. inte konstigt att jag är benig.. men vad gör jag.. jag kan helt enkelt inte äta en stor lunch eller middag.. så nu ska dietist komma och prata med mig… och så är det mitt, vid det här laget,  berömda Hb.. det ligger lågt.. men jag kör mina sprutor och det är ju då jag ser att jag har gått ner så mycket som jag har.. så en DIEP-lambå hade inte varit tal om idag… för det räcker inte ens till ett litet bröst… Så mötet var riktigt givande.. nu när jag hörde vad han sa.. och han hummade bara en gång…

Efter detta knallade jag ner till bröstSSK för såromläggning.. Hon drog bort bandaget och såret  såg väldigt bra ut… inget tecken på infektion.. som är vanligt vid bruket av Xeloda… att sår blir lättare att bli infekterade och inflammerade och därför extra sårkontroller… och omläggning av bröstet.. och min bröstSSK H är bra och jag har haft henne hela tiden… hon la om bröstet också.. för nu är det ett bröst… bild kommer.. vad det lider… för jag ska ta kort från början innan vi börjar fylla.. vilket kommer att bli i början av maj… men jag vill att lite av hematomen ska försvinna innan jag fotograferar min stilliga överkropp… så det kommer att bli jättebra… Bara jag har läkt ihop lite…

Sen gick jag iväg och tittade i den lilla presentaffären.. de har två feer där som jag vill ha.. men den ena kostar 97.50 och den andra 119.. men jag har sagt att den dagen som metastaserna börjat att gå tillbaka.. då ska jag köpa dem.. eller om jag får en fond… då blir de båda två på en dag… för de hade passat så bra i min lilla feesamling som jag börjar få till.. i affären ringer plötsligt Den älskade maken och berättat att han har varit med om två lite ovanliga saker.. först berättar han om de där flygplans-molnen.. märkena som blir efter flygplan.. han hade sett två stycken som hade svängt.. såg jättemysko ut.. (se kort sist i inlägget)… efter detta så fortsatte han sin promenad och så plötsligt känner han att det är något stort som släpper i kroppen, all hans spänningar och tyngder på axlarna bara försvann.. och han kände sig plötsligt flera kilo lättare… och det sa han var vid 09.50.. alltså samma tid som jag suckade.. och vi är 4,2 km ifrån varandra… snacka om att man har kontakt då alltså… för han visste inte vilket resultat jag fått… för det var ju positivt…

VT: Gick till affären och såg att scilla och tussilago stod i full blom…

Tuttealisering del 3 kommer i môra…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, sjukhus, tuttealisering, scint, återbesök, älskvärda, Frankrike, Spanien, om, suck, vikt, kg, benig, Hb, spruta, bröst, bröstSSK, infektion, överkropp, läkt, feer, samling, ovanligt, flygplans-moln, scilla, hästhov, môra

Tuttealisering… del 2 (operationen)

Idag var dagen O ifall mina värden var bra (kalium och Hb)…

Blev väckt kl. 06.25 för temptagning.. Jag som e lågtempad så var den 36.2 grader.. och så fick jag ordern jag väntat på: sätt dig upp på sängkanten.. och lägg dig inte ner.. så där satt jag med dinglande ben.. och målade sen..

Klockan 09.00 forsar plötsligt SSK M som en ljum sommarvind.. in och i handen har hon lite saker och säger att nu ska du premedicinera.. Hurra.. det blir op!!!
Jag frågade om proverna..  och de var 3,4 för kaliumet (jag vet faktiskt inte normalvärdet… men ska försöka få tag på det av SSK Å… hon är aldrig omöjlig.) och Hb:t som var 90 sist… hade fått frispel.. så det var, håll i er nu… 101…
Hon bad mig att klä om till op kläder.. vilket betyder en vacker helvit sak med två armar som knöts lite vackert bak i nacken.. man känner sig riktigt fin.. och så strumporna.. de där knälånga sakerna som gör att man känner sig nästan som en ”Pinuppa”..

Var på op. klockan 09.25 och fick komma till salen direkt.. och det var bara att sätta på sig det där som e pricken över i:et… en liten fin mössa av pappersnät.. som träddes över min vackra frisyr.. så fick jag krypa över till op-bordet och la mig i mitten.. och så en arm åt varje håll så det blev nästan som en viss ”Brian” i en mycket rolig film… och så kommer det in en kvinna som jag inte uppfattade namnet på och dessutom så gnällde hon att de inte satt en nål… men hon har ju en port och den är till för att användas och där sitter redan en slang.. men jag ska komma åt och tvätta där.. och den sitter i vägen.. vem har satt den just där.. hade varit bättre ett par cm uppåt… och så fick jag masken över munnen och det var bara syrgas… och så efter ett tag så säger narkosen plötsligt.. ”Go´natt Pysan och sov så gott” och så somnade jag så gott.. så gott..
Vad de gjorde med mig under tiden har jag ingen aning om…

Vaknade av att jag låg och kved.. och hade fruktansvärt ont.. det drog, stramade, sved, värkte och gjorde ont som fan!!! Så jag fick morfin… och så tog det ett tag i drömmens rike… tills det var tid att vakna av smärtan igen…. och så rullade det på… jag fick till slut paracetamol (1 g) i droppform… för det kan ibland hjälpa med morfin och efter ett tag paracetamol… och nu sov jag nog i över en timme utan att det gjorde ont.. och så nästa gång jag hade ont så fick jag inte morfin.. utan oxynorm (som också är ett morfin preparat)…

Klockan 17.00 fick jag så äntligen komma upp på avdelningen.. till min snarkande granne… som just då inte var ”hemma”..
Väl här tog de bort droppet och så kom Dr C och Dr H… vi pratade och Dr H berättade att operationen gått som han ville.. men han hade inte kunnat fylla i någon vätska för det hade inte huden tålt utan spruckit.. och spruckna bröst vill vi inte ha.. Dr H tittade och det såg bra ut.. och så skulle USKorna ha på mig Bh och det där bandet som ska göra att det inte expandern kryper upp till hakan.. för det är inte där jag vill ha mina bröst… och sen skulle jag lägga mig…

Då kom en smärta så jag trodde att någon stack x antal knivar i bröstet… inte så där jättelångt in.. om jag ska försöka att beskriva smärtan… pannan blev kallsvettig och jag hyperventilera.. ingen trevlig känsla alls… för doktorerna satt och tittade på min läkemedels lista.. och om något behövde ändras… och jag låg och kved och fick en kall småfuktig tvättlapp (de där stora mjuka) som är hur tjocka som helst… men så bra… Medans jag låg där kom plötsligt SSK in och ville att jag skulle plocka fram mina mediciner… Tjena.. det var väl det sista ni kunde bett mig om där jag låg och led… Hon fick helt enkelt ner i lådan och leta upp dem.. för jag var inte direkt så ledad just då att jag kunde vrida mig åt höger.. dra ut en låda och därefter lyfta de grejer som låg ovanpå dosetterna… de kunde de glömma direkt.. hon gjorde sålunda och därefter så försvann hon.. med mina dosetter.. min smärta var outhärdlig… att jag knappt kunde prata.. bara nicka eller skaka på huvudet… så jag fick lite extra morfin… i väntan på doktorn..

Så kom de då hela gänget.. Dr C, Dr H och SSK M (inte den M som var på morgongen).. de stod runt sängen och jag frågade då om jag var tvungen att ha Bhn och bröstbandet på.. vilket jag inte behövde.. eftersom där inte är någon vätska i… det blir när vätskan kommer i..

Nu fick jag beröm.. för att jag hade sådan ordning på mina mediciner och skrivit upp allt jag tar på lappen som ligger i.. och hur mycket och när jag tar dem… det var tre personer som sa att om alla patienter hade det som jag skulle deras arbete bli så mycket enklare när det gäller mediciner och delningen av dessa… Nu hade också smärtan börjat avta och det var fruktansvärt skönt.. första och enda gången jag får det här.. för det var verkligen inte kul… då är det roligare att deklarera…

Sedan gick de… och jag slappade lite för att se om smärtan var borta.. vilket den i praktiken var.. så jag gjorde mina nattbestyr och sen gick jag och la mig…

VT: Har idag klippt ner allt dött som inte överlevt vintern.. jag var jätteledsen för att min julros dog… och tänkte att bra.. då kan jag plantera något annat i den krukan.. så jag sätter spaden i jorden.. och så gräver jag.. då ser jag något grönt.. och mer grönt.. de är Julrosen som kommer igen… Tjohej…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Dagen O, lågtempad, dinglande, forsar, sommarvind, Hurra, prover, kalium, Hb, frispel, vacker, pinuppa, operation, Brian, Film, gnäll, Go´natt, kved, stramade, sved, smärt, värte, morfin, paracetamol, oxynorm, avd, hud, tål, spricka, Bh, kryper, kallsvettig, hyperventilerade, läkemedelslista, dosett, ordning, mediciner, outhärdig, bröstband, beröm, praktiken, nattbestyr, dött, vinter, julros, grönt

Tuttealisering… del 1

Här kommer nu första delen av min tid på sjukhuset… då min mycket efterlängtade tuttealisering ska ske… och nervositeten syns som tur är inte på utsidan.. för då hade jag sett ut som ett av de där monsterna som sonen tycker så mycket om.. för det hade varit något grönt sliskigt som lämnar spår efter sig… *ryser*

Det började ju på min födelsedagskväll…Då jag har en Fasters man som var snäll och skjutsade in min till sjukhuset.. kände att det var bättre än att ta taxi..

Väl på sjukhuset så letade jag mig fram till den avdelning som skulle bli mitt hem ett par dagar framåt..
Jag fick mitt blåa vackra plastband runt handledaren… och så fick jag mitt rum… tyvärr fick jag inget enkelrum.. utan fick dela rum med U-B.. och varför jag nämner detta är för att det händer saker med min rumskompis under tiden jag var inlagd… Det är alltså inte första gången som ni får höra talas om henne… Hon är i 80-års åldern.. och våra rollatorer gillade inte varandra.. så de fick stå en bit ifrån varandra… för hennes vackra röda ville väl inte ha med mitt vrålåk med raggartärning att göra…

Det togs prover på mig.. tre papper fulla med prover och det blev en del rör.. och som tur var så stack de i port-a-cathen.. jag är glad att jag har den.. den är min hjälp i livet… Jag får ju alltid ”emla kräm” och under den tiden som det tog för att den skulle verka så gjorde vi hela inskrivningen… med alla frågor som skulle besvaras.. och det gjorde inte ont sen när hon stack.. och satte datum på nålen.. eftersom de visste att jag var nästan färdig SSK så tror jag de ansträngde sig mer… för att göra allt rätt.. och så fick de sina rör.. det är bara sjuksköterskor och Drakula som gillar att se blod….

Klockan 19 kom de och talade om att nu var det fika time.. och då knallade man helt enkelt ner till köket.. där allt serverades.. om man var uppstigen… och kunde vara uppe.. så det var bara att ta vrålåket och fara igenom sjukhuskorridoren.. mot fikat… Drack ett mycket smakrikt och mycket gott te.. som hette ”Forest fruits tea” och märket är det där stora vanliga som finns här i landet och börjar på L och slutar på ipton… ska ta hem en påse så får vi se vad maken tycker om det…

Nu började jobbet som jag skulle göra.. jag skulle duscha.. och det är en hel del förberedelser när man då har dusch i korridoren.. för då ska man ha med sig den mycket vackra och klädsamma vita skjortan… och så får man ett par mörka blågröna joggingbyxor som definitivt sett bättre dagar.. och så den där blåa koftan.. som kan vara skön.. om den är tvättad ca 100 gånger… så den blir så där härligt urtvättad.. min var nog tvättad bara 75 gånger.. men den var varm och det var huvudsaken.. Jag skulle duscha i hibiscrub… Man doftar så gott efteråt.. och håret blir jätteglansigt och så fruktansvärt mjukt kan det aldrig bli… om man skitit i det här vill säga.. men det får man inte.. bara in i duschen och så skulle varje väck och varje mm hud skrubbas.. och så skölja av detta… och sen göra om hela jävla proceduren… varje veck och varje mm.. inte undra på att man är trött efter operationen.. för att ha gjort alla dessa rörelser två gånger kvällen innan…

Sen kröp jag upp i sängen efter att först ha varit på strumpjakt.. jag hittade ett par gråblå.. som passade så bra till resten av min vackra mundering… tur är så är nästa alla likadant klädda här.. så man behöver inte skämmas ögonen ur sig… undrar hur de på Stureplan hade känt sig i dessa kläder.. men det lär man aldrig få veta.. eftersom de säkert har privatläkare… och då är det frittfram att kunna gå omkring med sitt blingbling.. så länge man kan.. (Edit: Fick en bild framför mig nu när jag skrev det här.. och det var på vår kära statsminister iklädd sjukhus kläder.. och jag skrattar så jag gråter.. men det gör så jävla ont att skratta… )…

Låg och läste tidningar HJ har bra korsord och sudoku…. och de ligger i drivor på sjukhusen… ”HJ”, ”Sköna Hem”, ”Amelia” och ”Tara” och ”Mara”.. nej, just det.. ”Mama” heter den… och har man tur så kan man få någon trädgårdstidning.. och har man otur så är rummet fullt av ”Bilsport”… fast kanske inte på Gyn direkt.. för det är så att kirurgavdelningen har för få platser för alla deras patienter.. så de lägger sina patienter där det får plats.. och än funkar det.. värre blir det den dagen man får lägga folk nere på patologen..*

Släckte vid 23.30 tiden.. och då hade jag gett natten mycket strikta restriktioner.. för även om jag svarar och är vaken där jag ligger så kommer jag att somna om när de har gått utanför dörren.. det vet jag om vid det här laget.. och detta vet maken.. så där behöver jag inte förklara något.. så de fick stanna tills jag fått fötterna över kanten och jag satt upp… för det är lättare att försöka hålla sig vaken då när man sitter upp… och faktiskt ta tempen också…

VT: Såg en mycket trött fluga och en humla.. men humlan var inte trött.. den såg mest piggelin ut…

Ps. U-B snarkar faktiskt värre än vad svärfar.. och det trodde jag absolut inte att någon skulle kunde slå… och ändå så fixade jag att somna.. *X i taket*.

*=ursäkta mitt morbida skämt.. men jag var tvungen…

Glöm inte att läsa den spännande fortsättningen på ”tuttealiseringen”… som lär komma till en blogg nära dig i morgon..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, del 1, tuttealisering, monster, avdelning, rumskompis, prover, inskrivning, tea, skogsfrukter, duscha, hibiscrub, 2 omgångar, procedur, vek, mm. säng, mundering, statsministern, tidningar, sitta på sängkanten, väckning, vårtecken, Ps, snarkar, svärfar

Födelsedag..

Jag har den äran för mig idag.. och jag är så glad att jag har överlevt hit.. nu är det Tossa som gäller.. har jag överlevt dit så lär jag fortsätta leva till jul.. något att se fram emot hela tiden..

Ikväll åker jag till sjukhuset.. och jag hoppas att jag blir opererad i morgon.. allt beror ju på mitt kalium och Hb… Hb:t kan man alltid korrigera med att jag får blod..

Det har varit en lång väntan för mig för det här.. för två (2) år sedan träffade jag plastiken för första gången.. så det har tagit mer än två år innan jag fick min operation… Det är väntetid som heter duga.. varför jag kommer ihåg detta.. jo.. jag hade nämligen tid hos läkaren det året då jag fyllde 44.. och då på min födelsedag.. alltså den 11 april 2008.. och sen satte ju allt i rullning.. och under dessa två åren har mycket vatten hunnit rinna under broarna… och mycket har hänt…

Väl på sjukhuset så kommer jag att få duscha.. och det är nog det som är jobbigast.. för först ska jag duscha en gång i descutan och sedan skölja av mig.. och sen ska jag göra om hela proceduren.. en gång till… Som tur är så får man ett schampoo numera.. för innan när man duscha även i descutan.. och då blev håret som svinto.. så det undviker jag helst..

Nervositeten är idag värre än den var igår.. så det måste vara fler puppor som har kläckts under natten.. för det fladdrar rätt så bra kan jag meddela.. men det är ju fjärilar och inte den där stora gråstenen.. som man knappt kan lyfta..

Nu ska jag packa.. för jag får ingen ordning på mina tankar och vet inte riktigt vad jag ska skriva mer..

Solen skiner även på mig idag…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, fjäril, puppa, packa, tankar, gråsten, duscha, sjukhus, födelsedag, väntetid

Nervositeten börjar infinna sig..

Jag börjar bli lite smått nervös inför måndagens övningar.. fast det är ingen negativ nervositet.. utan sån där när man har små fjärilar i magen och inte som när det är negativt.. för då har man inga fjärilar.. då har man en stor klump i magen istället…

Jag får ju skjuts.. och det känns faktiskt bra.. att inte åka taxi för en gångs skull.. fast det blir ju taxi hem.. så mitt schema ser ut så här:
11/4 Jag åker in och är på sjukhuset någongång mellan 18-19..(trevlig födelsedags kväll… hm…)
12/4 Operationsdagen med allt vad det innebär.. från fasta till uppvakning.. nålar hit och dropp dit.. gulfärgad hud och en läkare som ritar på en med spritpenna… så nu vet alla varför doktorer har en spritpenna i sitt pennflik i arbetskläderna… Det är alltså för att rita streck på patienterna.. för det ser ut som modern konst…
13/4 En lugn dag på sjukhuset… och lite välmående.. slappedag…
14/4 Kl. 08.00 ska jag till isotopavdelningen och få den där radioaktiva sprutan och så kl. 11.00 ska jag in i ”kistan”… jag har ju min säng som jag kan gå och lägga mig.. det brukar jag ju inte ha.. men då brukar jag knalla iväg till sjukhusbiblioteket.. och det är rätt så lugnt och skönt att sitta där och läsa någon tidning eller så.. för det är rätt så mysigt… och ett sätt för Mig att faktiskt försöka slappna av inför vad som väntar… och har jag tur så kan jag sedan åka hem till familjen med min lilla knapp.. Jag kommer nämligen att få en liten ”knapp” som de kan spruta in koksalt i för att öka bröstets storlek.. det lär komma kort förhoppningsvis.. om jag får någon att fotografera under operationen vill säga..

Jag gör ju allt för att värdena ska öka.. jag käkar banan.. och jag tog NeoRecormon sprutan i fredags.. och jag känner mig faktiskt lite piggare.. och det kan ju vara så att Hb:t faktiskt har ökat lite grann.. och kaliumet vet jag inte hur man mår om man ligger lite lågt.. men bananer ska tydligen innehålla mycket kalium och jag har fått kalium tabletter också..

Sonen har tjôtat till sig att få sova hos farmor/farfar i natt.. och det betyder att jag och maken har en frikväll.. då vi funderade på att se en film.. vi har två att välja på.. och jag får se vilken jag väljer…

Han har med sig sin monster bok… det är en bok med monster i.. och han har ritat och jag har skrivit.. om de olika monsterna som han ritat.. och det är inga vackra grejer inte.. så nu när han är borta har jag lovat honom att han ska få ett nytt monster som jag har ritat och skrivit om…. Så nu ska jag rita monster…

Önska mig lycka till..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, nervös, operation, fjärilar, schema, sjukhus, spritpenna, undersökning, isotopavdelningen, blodprov, kistan, hem, bröst, storlek, knapp, kalium, Hb, vär, öka, sonen, svärföräldrarna, monster, Lycka Till

Jag ska inte ropa hej riktigt än..

Igår var jag för entusiastisk för att blogga.. det hade bara blivit en massa blaj som ingen utom jag hade förstått.. och då är det bättre att lugna sig en dag och sen skriva något vettigt.. och därför skriver jag idag istället och jag vet lite mer..

För det blir inte till att ligga i kistan på måndag.. utan kistliggningen är flyttad till onsdagen (14 april)… varför nu detta.. för det är ju en viktig grej att göra.. Men jag är upptagen på ett annat ställe på sjukhuset som börjar på o…

Jag ska ta det i kronologiskt ordning så ni hänger med..
Då jag sist var på avd 73 så fick jag reda på att jag skulle ringa sekreteraren A på Pebb-teamet.. för det är hon som har hand om operationstider och dylikt.. för att se om vi kunde få in mig någon dag.. När jag ringde hon var hon ledig för påsken… och skulle återkomma som på onsdag… varvid jag skulle ringa henne denna dag.. Fast jag hann inte… hon ringde mig i går.. och det var då så att jag ska bli opererad på måndag den 12 april.. men då är jag uppbokad på sjukhuset.. men det fixar jag.. säger hon.. ja.. för jag ska göra scinten då.. och hade jag ringt så hade jag inte fått en så vettig tid som jag fick nu.. för jag var tvungen att göra den relativt tidigt eftersom jag ska på återbesök till onken (mannen som jag inte har något förtroende för) den 20 april.. och läkarna måste hinna analysera mina bilder innan dess.. men genom att hon jobbar inom sjukhuset så har hon större chans att få en vettig tid.. än jag som privatperson hade fått.. för så är det.. så hon sa att hon ringer upp mig.. och efter ca en halvtimme ringer hon igen och talar om att scinten är flyttad till kl. 08.00 den 14 april.. och nu var det jag som fick ringa och söka efter folk..

Jag fick ju ringa cytotjejerna för att fråga hur jag skulle göra med xelodan.. om de trodde att den skulle stå i vägen för operationen.. men genom att jag har haft uppehåll denna vecka.. så trodde de att det inte var någon fara.. för det är en vecka 14 dar som man inte ska ta xeloda innan operation.. och jag har sådan tur att jag skulle börja med xeloda på måndag.. och då har det gått en vecka…

Sekreteraren A sa också att jag skulle på inskrivning i morgon (läs idag) och att jag skulle vara på avd. 41 klockan 09.20 och att jag först skulle anmäla mig i centralreceptionen.. så det var bara att börja förbereda mig för detta.. och ringa sjukresor.. hade tur och hamnade hos en kille som var hur trevlig som helst.. och jag slapp att hamna i Moldavien.. tydligen går vart tionde samtal till Sverige.. de andra 9 till Moldavien.. men det där med sjukresor och Moldavien är en annan historia som jag med tiden kommer att blogga om.. jag behöver bara lite mer stoft för detta.. så det kan bli ett helt inlägg.. nog om detta.. och så packa med mig det jag behövde för en dag på sjukhuset.. tyvärr glömde jag mina glasögon.. men det gick alldeles utmärkt ändå.. för jag har ju armar som räcker till än så länge…

Nu Kommer vi till dagens lilla äventyr som varade från kl. 09.20 till 15.30.. så en lång dag var det..
Det började med en taxifärd som gick i rasande fart.. och nedsänkning av farten vid fartkamerorna.. och det såg ut att bli en fin dag.. till mitt stora förtret.. för jag måste ut på balkongen och klippa bort mina gamla växter så de som kommer får plats… fast det var inte växter vi skulle prata om… utan inskrivningen..

Väl på sjukhuset så anmälde jag mig som brukligt är och gav mig av till avd. 41.. Som tur är så har vi ett sjukhus som det inte går att gå fel i.. för det är tydligt markerat vart man ska gå.. och det står också på kallelsen hur man ska gå.. men denna gången hade jag ingen kallelse.. men man har snart varit på varenda avdelning känns det som..
Jag fick träffa syster E som verkligen kunde sina saker.. en mycket kompetent kvinna… så jag fick veta lite om hur dagen skulle förlöpa.. och det var de vanliga frågorna om allergier och andra sjukdomar och annat som kan vara relevant inför en operation.. Så fick jag en säng och ett gäng med Hemmets Journal.. så nu kunde jag ligga och läsa om ond bråd död.. medan jag väntade.. så kom syster E in och tog prover på mig.. glad att hon kunde det där med att sticka i port-a-cathen.. Det är så smidigt så.. både för henne och för mig.. så fick jag vänta igen.. och så kom Syster E in igen och bad mig knalla till fotografen.. så det var bara att ta vrålåket och ge mig ut på dagens första lilla äventyr…

Nere hos fotografen var det svinkallt.. och där skulle jag posera i olika ställningar.. först framifrån, så vänster sida mot fotografen, så höger sida mot fotografen.. men inte helt.. utan i ca 45 graders vinkel.. och slutligen en från höger sida… vilket gick jättebra och det gick fort… och bilderna blev bra.. nu väntar jag bara på att de ska ringa från ”Play Boy”.. så tillbaka till avdelningen och ytterligare väntan… Kl.12.05 kommer lab för att göra ett koagulationstest.. eftersom jag har förhöjd blödningsrisk.. men inte så att jag inte kan bli opererad.. för jag får bara en spruta innan op.. så koagulerar blodet fortare… och det gör ont.. de tar ett rakblad och gör ett ca 5 mm långt sår på armen på dig.. och så tar de tiden och tar bort blodet som har kommit varje halvminut… och det slutade inte rinna på 15 minuter.. Nu var det väntan igen…

Så kommer då doktorn som tar blodtryck (110/70) varvid läkaren sa ”Lågtryckare, bara att gratulera”.. , puls och lyssnar på mig.. han kollar så inte mina lymfkörtlar på halsen är svullna.. han lyssnar på hjärta och lungor och slutar med att känna mig på magen.. och rent kroppsligt är jag nu godkänd för operation.. Så var det väntan igen..

För att plötsligt ge sig ut på äventyr no två den här dagen.. vi skulle till narkosen och prata inför op… jag talade om att jag var lättblödande och att jag inte mått illa under förra operationen.. utan klarat den väldigt bra.. Så då fick jag ett Ok även därifrån.. Så till baka till avdelningen igen.. och ny väntan.. denna gången på provsvar och doktor H som ska operera mig…

Han kommer invirvlande… som ett höstlöv.. och sätter sig ner och ser bestämd ut.. jag börjar skaka invändigt.. att det inte blir op.. tanken far omkring i skallen på mig.. och så öppnar han munnen och säger att mina prov inte är direkt kanon.. vilket vi redan visste.. ett Hb på 90 och lite lågt kalium kan alltså få min operation inställd igen.. så nu jävlar.. Har fått med mig T.Kaleorid 750 mg som ska tas morgon och kväll.. allt för att få upp kaliumvärdet.. och fick också veta att banan innehåller mycket kalium.. så maken sattes att gå och handla bananer till mig.. så här ska det höjas kalium.. och så det där Hb:t som inte alls samarbetar med min kropp just nu.. utan bara ställer till det.. så istället för att ta NeoRecormonen på måndag.. så ska jag ta den ikväll istället.. annars får de väl ge mig blod.. jag ska till avd. 42 på söndagskväll.. (vilket sätt att fira sin födelsekväll på)… och då kan jag duscha där i lugn och ro.. och lägga mig i rena lakan.. och slippa stiga upp tidigt.. för att ge mig ut och ta taxi.. för jag får ju stiga upp två timmar innan jag ska vara på avdelningen om jag är hemma.. först en timme för att bli människa och vakna till.. så nästan en timmes taxiresa till sjukhuset.. med alla pinaler jag kommer att ha med mig.. för jag kommer inte hem förrän på onsdag… Trist men jävligt sant.. så därför åker jag in redan kvällen innan op.. på måndag morgon ska nya prover tas.. för att kolla om blodvärdet (Hb:t) har gått i höjden och kaliumet också har ökat.. annars kanske det inte blir någon operation…

Innan jag tog vrålåket och en taxi hem.. var jag uppe till cytotjejerna och fick NeoRecormonsprutor och från 41:an fick jag ju kaliumtabletterna.. Så nu är jag beväpnad till tänderna.. kriget har börjat..

Så nu behöver jag ALLA tummar som finns.. hjälp mig att få mina värden att stiga…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, operation, värden, play boy, blod, koagulationstest, blödningsbenägen, tummar, fotograf, Hb, kalium, banan, födelsedag, äventyr, doktor, ond bråd död, Moldavien, skelettscint, vrålåket, tänderna