En lisa för själen

Nu har vi kommit hem.
Sonen ligger och sover i sängen.
Maken slötittar på tv och jag sitter här.

Vi har suttit vid kanalen och har nu hittat vårt fiskeställe för iår.

Det nappade bra och det var mycket rogivande att sitta där. Förutom alla napp. Man han knappt kasta i krok med en mask på förrän det högg.

Maken fick ett mycket konstigt napp. Flötet försvann precis under vattenytan och så låg det stilla där.. så fölt det upp och rörde sig framåt en bit och så försvann det ingen någon cm under ytan.. så höll det på.. en lång mask hade han.. och masken försvann bit för bit.. Tills maken sakta drog upp reven och då såg vi vad som hängde där.. en kräfta..

Han var lyrisk när vi gick hem..

Dagens fångst blev en liten abborre, en stor abborre och så den här kräftan som vi såg men som släppte greppet.. så nu ska vi ha håven med oss nästa gång.

Det var skönt att sitta där och låta tankarna flöda fritt…

Så nu har jag ro i min kropp…

Andra bloggar om: fiska, kräfta, ro, tankar, mask

Vikten av välbefinnande

Har fixat till fiskespöna. Nya sänken och nya krokar.

Ska snart till kyrkogården och gräva mask!

För idag blir det en dag i välbefinnandets tecken.

Det skönaste jag vet är att sätta sig på kanalkanten med en flaska av svärmors jordgubb- eller hallonsaft och så kanelsnäckor och se sitt flöte guppa omkring i vattnet. Sen när flötet försvinner ner i vattnet och man vet att man har napp.. vilken känsla.. att låta tankarna flöda när man sitter där..

För det är ju napp man vill ha…

Det som är bäst är den här tiden.. innan alla turist jävlar kommer.. Nu är kanalen som bäst..

En tanke till.. funderar på att döpa om min blogg… fast jag har inget bra namn…

Hade en hel del prat med en annan bloggare.

Han kom med felaktigheter kring det här med cancer. Han skriver så här (har nämligen inte lust att länka till honom), jag citerar:

”När det gäller behandlingar och biverkningar så är även här prostatacancern mycket värre. Behandlingar som kastrering, strålning och hormonbehandlingar har förutom att de är ytterst plågsamma vidriga bieffekter. Biverkningar är saker såsom impotens, urinläckage (inkontinens vilket innebär att man får bära blöja resten av livet) feminisering dvs man utvecklar bröst och kroppen blir mer feminin. Hormonförändringar innebär också personlighetsförändringar, och alla symtom även stort psykiskt och fysiskt lidande.”Han skriver bland annat att behandlingen för prostata är mycket värre än för de som drabbats av bröstcancer.

Jag undrar om det är så att det är för att han är man. Att han kan tänka sig in i deras (männens) situtation men inte i min. För han kan inte mycket om behandling av cancer när man läser hans inlägg. Att det skulle vara så mycket hemskare för männen.

Min bröstcancer behandling har varit:

• Cytostatika (cellgift), jag fick FEC-behandlingen. Detta gör att man bland annat tappar håret och helst inte ska vistas för mycket i solen för man kan få pigmentförändringar. Man tappar sitt luktsinne, sitt smaksinne och sin energi. Har man otur så kan man också få rejäla problem med magen, alltså förstoppning. Man blir också mycket infektionskänslig. Som kvinna och bli av med håret kan vara mycket känsligt, för mycket av ens personlighet sitter faktiskt i håret.
• Operation då de tog bort mitt högra bröst och nio (9) lymfknutor i armhålan, vilket kan ge lymfödem i armen om man har otur. Lymfödem är när lymfan samlas i armen och den svullnar och gör ont. Hur kul tror ni det är att vara enbröstad. Man får silicontuttar som kompensation och då lösbröst. Operation av nytt bröst minst ett år efter borttagandet av det gamla.
• Strålning vilket gjorde att jag fick rejäla brännskador och även pigmentförändringar som kommer att gå bort tids nog.
• Hormonbehandling, ska ju käka mina tamoxifen i fem (5) år eftersom jag inte ska bli fertil igen. Detta är alltså hormontabletter. Ni kan ju gissa hur jag blir av dessa. Istället för att normalt gå in i klimakterien så blir man dit slängd på en vecka. Först av cytostatikan och sen av de här tabletterna som håller nere östrogenproduktionen. Ni kan tänka er vilken klimakteriehäxa jag är ibland (utan att jag sjäv inte vill det).

Prostatacancer är operation, strålning och ibland tabletter.
Prostatacancerbehandling är:

• Operation (inte alla)
• Strålning, en del får metallstavar inopererade.
• Hormontabletter som gör att de kan bli lite mer feminina.

Det kvittar vilken cancerform man har.
Behandlingen är lika vidrig för att du har cancer.
All cancer behandling är individanpassad.

Att få cancer är omtumlande. Man kommer aldrig mer att kunna slappna av. Risken för metastaser kommer alltid att finnas. Cancern kommer alltid att sitta där i bakhuvudet. Detta är lika för oss kvinnor och män som drabbats. Psykiskt är det ett lidande.. de där mörka hålet öppnar sig ibland.

Nu har jag gnällt av mig ett tag.

Ska ut och handla med maken nu.

Glöm inte det här. Så gör vi något för att hjälpa männen!

Andra bloggar om: cancer, bröst, prostata, behandling, tankar, orättvisa

Prostatacancer

är nog killarnas motsvarighet till vår bröstcancer. Ok.. killar kan drabbas av bröstcancer, ca 50 om året, men om man ändå ser till könet.

Bröstcancer drabbar ca 6 500-7 000 kvinnor/år och 1 500 dör.

Prostatacancer drabbar ca 10 000 män/år och ca 2 500 dör.

Vi tjejer har vårt Rosa band. Killarna har sitt Blåa band.
Jag har en av varje på min jacka. Jag har också en grön.

Nu är det väldigt aktuellt med prostatacancer. Så jag tänkte hjälpa till.

Här har ni. En insamling till er killar. För en god sak!

Andra bloggar om: prostatacancer, cancer, insamling, blåa bandet

Livet, döden och Pysan

Varför lever jag?

Denna fråga har jag ställt mig ett antal gånger de senaste dagarna.
Jag ha med anledning av den senaste infektionen varit nära att ge upp. Skita i att ta mina tabletter och be Sjuksköterskan att sluta ge mig min antibiotika. Jag har känt att jag håller på att ge upp.
För varför ska jag kämpa för?
Varför lever jag? Kommer jag att orka kämpa mot tanken på metastaser?
Kommer jag att orka käka mina förbaskade tamoxifentabletter som gör att jag svettas halva min vakna tid och halva min sovande tid?

Fast jag kämpar.. jag säger inte till sjuksköterskan att jag inte vill ha behandling. Jag tar en dag i taget. Ibland en minut i taget. Jag kämpar mot det svarta som kommer från hörnen.. Jag kämpar mot min egen kropp känns det som. Min kropp gör nämligen inte alls vad jag vill att den ska göra.

Jag vill inte svettas.. min kropp reagerar och svettas…

Jag vill inte tänka mörka tankar.. min hjärna sätter igång att tänka så djupsvarta tankar att det är rena skräckfilmen..

Jag vill orka och få en massa energi.. min kropp ser till att jag får feber och hamnar på ett litet isoleringsrum på infektion med ett begränsat rörelseområde..

Döden då.. nä.. inte än.. han får vänta ett tag till.. för än har jag inte gett upp!

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma..

Andra bloggar om: bröstcancer, tankar, livet, döden

Eftermiddag

Nu har jag kommit från sjukhuset. Det togs ett CRP och så fick jag hostmedicin utskivet.

Sen har jag käkat makens mycket goda köttfärslimpa med potatis och god, god sås. Han är inte dum när det gäller att laga god mat till mig och sonen.

Funderar på att gå ner och se om det finns någon tvättid för nu börjar det bli en hel del smutstvätt här i huset.

Det var väl min eftermiddag så här långt. Får se om det händer något revolusionerande innan kvällen.. då kommer jag in och lämnar ett avtryck här i min blogg.

Andra bloggar om: CPR, köttfärslimpa, mat

Nu är jag uppe och dricker kaffe

Taxin kommer och hämtar mig 08.20. Ska vara hos läkaren 09.15.

Det är tid för återbesök idag efter mina dagar på infektion. Får se vad de säger om mig och min varhärd som jag har i lungan.

För de har tittat på bilderna igår. Lär bli fler datatomografier över min thorax kan jag tänka mig. Tills den där härden är borta.

Jag hör av mig när jag kommer hem.

Andra bloggar om: thorax, cancer, varhärd, lunga

Sitter här med..

en mycket god Kaffe Latte som maken har gjort.

I morgon ska jag till läkaren. Får se vad hon säger. De har ju tittat på mina bilder av min varhärd och skulle idag bestämma hur framtida behandling ska se ut för min del.

Idag hostar jag. Dessutom är jag snorig. Så det är väl det som har brutit ut nu.. om man tänker på min feber.

Var till apoteket och hämtade ut mina jättepiller. Amimoxtabletterna är inte små direkt. Fast jag sväljer dem hela och det går bra.

Är det så att det inte kommer något inlägg här så får ni gå in på makens blogg. Antagligen på AB för det är där han brukar skiva när jag åker in.

Har också lyckats med det där med ”taggar”. Tack för det Syster!!

Andra bloggar om: behandling, cancer, tabletter, återbesök

Mulet och lite melankolisk

Idag är det mulet.

Precis det väder som min sinnesstämning är i. Har drömt om massmördare och dåliga poliser inatt. Kan vara en idé för en deckare? För det jag drömde var lite läskigt nämligen. Fast helt och hållet en sak som kan hända. Får se om jag orkar skriva någon deckare. Är mycket man måste tänka på då. Undrar om jag har läst för många deckare på sista tiden?

Jag har ett litet problem med det här med att blogga. Fast jag vet vem jag ska prata med, men det känns så dumt att jag inte kan komma på hur det är jag ska göra för att få det att funka. Det är det här att sätta in taggar i mitt inlägg. Jag testa igår och det blev så feeeel…

Ingen feber idag 36,6

Har tagit min antibiotika och så även min lilla hormontablett. Har 30 tabletter kvar sen har jag ätit mina första 100. Då är första förpackningen uppäten. En ny förpackning med 100 tabletter väntar på att jag ska skriva datum på dem. För jag har kommit på att jag skriver datum och så vet jag att jag har tagit min tablett. Dessutom sätter jag ett x i min agenda så jag verkligen vet att jag har tagit den. För glömsk är jag.

Sonen hostar och snorar.

Maken har gjort en sak inatt som jag hoppas att han bloggar om själv. För det är rätt så kul så här efteråt. Fast inatt var det väl inte så kul.

En sak som hände när jag var på sjukhuset var rätt så kul. Jag och sonen har nämligen ett mycket ovanligt syndrom. Detta syndrom är det inte många inom sjukvården som vet att det finns (barnhjärtläkare och hormonläkare i princip). Fast infektionsläkaren visste om syndromet och jag var tvungen att fråga om hur han visste det. Då sa han att det fanns en sak i läkartidningen där de beskrev vissa symtom och detta skulle ge ett syndrom. Han läste och kunde inte för sitt liv komma på syndromet. Det visade sig vara mitt och sonens syndrom.

Nu ska jag spela spel igen…

Andra bloggar om: feber, dröm, syndrom, bröstcancer

En natt med sömn är så skönt

Jag kom hem igår. Så nu krävs det nog en liten förklaring om vart jag har varit.

Den 17 på kvällen började jag få lite frossa och gick och la mig, nästan samtidigt med sonen. Jag kröp ner fullt påklädd under täcket och där låg jag. Somna före sonen till och med.
Dagen efter ville jag inte kliva upp. Jag låg och sov och maken väckte mig, jag vet inte hur många gånger, men kliva upp ville jag inte.

Lite innan 13-tiden så kom maken in och ville att jag skulle ta tempen. 39,3 i armhålan.. Oj, det blir alltså 39,8 i feber…
Hm.. kanske dags att åka till sjukan igen.. men jag ringer före jag gör det. Så jag ringde till vårdcentralen och då på akutnummret. Hon sa att de inte hade några läkartider. Fast hon gav mig ett råd som jag följde och fick komma direkt. För hon sa att jag skulle ringa kirurgakuten (jag hör ju till kirurgen) och att de skulle tala om för mig hur jag skulle göra. Hon på akuten sa att de pratat med infektionsmottagningen och att de väntade på mig. Så det var bara att packa en väska, ifall jag blev inskriven, och åka iväg till sjukan.

Så kom jag dit och blev inkallad och det togs prover och feber och blodtryck. Läkaren tyckte att jag skulle bli inlag över natten för att de ville ge mig antibiotika (Zinacef) intravenöst. Jag fick en nål på infektionsmottagningen och så fick jag sätta mig och vänta på att få komma till avdelningen. Då kände jag att jag var törstig och reser mig upp.. går bort till ett handfat och då börja världen snurra, så jag tog mig tillbaka till min stol. Då kommer SSK och jag säger att jag inte mår bra… sen minns jag inte mycket mer.. förän jag hör röster och det står fyra personer bl.a. läkaren omkring mig och försöker väcka mig. Jag såg dem som i en dimma och hörde dem mycket långt borta… läskigt!!

Så jag blev lagd på en bår och inkörd på ett rum och bltr togs och läkaren kollade mig. Hon fråga om jag reagerat på Zinacef innan.. men det har jag inte. Tror inte att det var antibiotikan som var boven..

Så fick jag dropp och fick komma upp på MAVA. En sal för tre. Så jag sov inte mycket den natten och de kom ju in och gav mig Zinacef en gång mitt i natten. Dessutom var min rumsgranne en sån som snarka och inte låg still i sängen.

Dagen efter fick jag besök av make och son. Då hade MAVA doktorn varit där och sagt att jag skulle få en rond till. Av infektionsläkaren. När han kom så fick jag också besök av make och son. Trevligt.

Infektionsläkaren hittade ett blåsljud på mitt hjärta!

Fast nu fick jag flytta ner till infektion och fick eget rum med egen toa och TV.

Så fick jag sova första kvällen på infektion. De kom ju in lite då och då och gav mig antibiotikan. Annars så var det lugnt. Mycket lugnare än uppe på MAVA.

Igår fick jag genomgå en ny skiktröntgen av lungor och buk. Jag skulle ju ha gjort det den 27 så nu slipper jag att åka in och göra det.
De såg nu att jag har kvar min varhärd, men den har krympt något. Om det är den som ställer till det eller det att jag opererat bort min port-a-cath vet de inte. Dessutom har jag kvar de där strimmorna som syntes efter lunginflammationen. Detta misstänker de nu är strålningsskador och kommer att försvinna med tiden.

Efter att ha tjatat lite så fick jag åka hem. Under vissa restriktioner. Får jag feber så ska jag ringa till avdelningen och diskutera med läkaren jag träffa igår om hur vi ska göra. Får jag över 39 grader så ska jag åka in direkt. Så ska jag på återbesök på tisdag till läkaren. De ska nämligen titta på både mina gamla lungbilder och de nya som togs igår.
Jag har fått Amimox utskrivet och ska käka jättetabletten ”Urban” tre gånger om dagen i 10 dagar.

Jag vill ju bara bli frisk! Denna gången droppade jag rätt rejält rent mentalt. Jag vill bli frisk och kunna orka med livet.
Det är så trist att hela tiden falla ner i en infektion när jag precis har börjat njuta av livet.

Fast det är som maken säger: Cancern försöker hela tiden att få ett övertag, men den lyckas inte för vi är starkare!

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma..