En lisa för själen

Nu har vi kommit hem.
Sonen ligger och sover i sängen.
Maken slötittar på tv och jag sitter här.

Vi har suttit vid kanalen och har nu hittat vårt fiskeställe för iår.

Det nappade bra och det var mycket rogivande att sitta där. Förutom alla napp. Man han knappt kasta i krok med en mask på förrän det högg.

Maken fick ett mycket konstigt napp. Flötet försvann precis under vattenytan och så låg det stilla där.. så fölt det upp och rörde sig framåt en bit och så försvann det ingen någon cm under ytan.. så höll det på.. en lång mask hade han.. och masken försvann bit för bit.. Tills maken sakta drog upp reven och då såg vi vad som hängde där.. en kräfta..

Han var lyrisk när vi gick hem..

Dagens fångst blev en liten abborre, en stor abborre och så den här kräftan som vi såg men som släppte greppet.. så nu ska vi ha håven med oss nästa gång.

Det var skönt att sitta där och låta tankarna flöda fritt…

Så nu har jag ro i min kropp…

Andra bloggar om: , , , ,

Vikten av välbefinnande

Har fixat till fiskespöna. Nya sänken och nya krokar.

Ska snart till kyrkogården och gräva mask!

För idag blir det en dag i välbefinnandets tecken.

Det skönaste jag vet är att sätta sig på kanalkanten med en flaska av svärmors jordgubb- eller hallonsaft och så kanelsnäckor och se sitt flöte guppa omkring i vattnet. Sen när flötet försvinner ner i vattnet och man vet att man har napp.. vilken känsla.. att låta tankarna flöda när man sitter där..

För det är ju napp man vill ha…

Det som är bäst är den här tiden.. innan alla turist jävlar kommer.. Nu är kanalen som bäst..

En tanke till.. funderar på att döpa om min blogg… fast jag har inget bra namn…

Hade en hel del prat med en annan bloggare.

Han kom med felaktigheter kring det här med cancer. Han skriver så här (har nämligen inte lust att länka till honom), jag citerar:

”När det gäller behandlingar och biverkningar så är även här prostatacancern mycket värre. Behandlingar som kastrering, strålning och hormonbehandlingar har förutom att de är ytterst plågsamma vidriga bieffekter. Biverkningar är saker såsom impotens, urinläckage (inkontinens vilket innebär att man får bära blöja resten av livet) feminisering dvs man utvecklar bröst och kroppen blir mer feminin. Hormonförändringar innebär också personlighetsförändringar, och alla symtom även stort psykiskt och fysiskt lidande.”Han skriver bland annat att behandlingen för prostata är mycket värre än för de som drabbats av bröstcancer.

Jag undrar om det är så att det är för att han är man. Att han kan tänka sig in i deras (männens) situtation men inte i min. För han kan inte mycket om behandling av cancer när man läser hans inlägg. Att det skulle vara så mycket hemskare för männen.

Min bröstcancer behandling har varit:

  • Cytostatika (cellgift), jag fick FEC-behandlingen. Detta gör att man bland annat tappar håret och helst inte ska vistas för mycket i solen för man kan få pigmentförändringar. Man tappar sitt luktsinne, sitt smaksinne och sin energi. Har man otur så kan man också få rejäla problem med magen, alltså förstoppning. Man blir också mycket infektionskänslig. Som kvinna och bli av med håret kan vara mycket känsligt, för mycket av ens personlighet sitter faktiskt i håret.
  • Operation då de tog bort mitt högra bröst och nio (9) lymfknutor i armhålan, vilket kan ge lymfödem i armen om man har otur. Lymfödem är när lymfan samlas i armen och den svullnar och gör ont. Hur kul tror ni det är att vara enbröstad. Man får silicontuttar som kompensation och då lösbröst. Operation av nytt bröst minst ett år efter borttagandet av det gamla.
  • Strålning vilket gjorde att jag fick rejäla brännskador och även pigmentförändringar som kommer att gå bort tids nog.
  • Hormonbehandling, ska ju käka mina tamoxifen i fem (5) år eftersom jag inte ska bli fertil igen. Detta är alltså hormontabletter. Ni kan ju gissa hur jag blir av dessa. Istället för att normalt gå in i klimakterien så blir man dit slängd på en vecka. Först av cytostatikan och sen av de här tabletterna som håller nere östrogenproduktionen. Ni kan tänka er vilken klimakteriehäxa jag är ibland (utan att jag sjäv inte vill det).

Prostatacancer är operation, strålning och ibland tabletter.
Prostatacancerbehandling är:

  • Operation (inte alla)
  • Strålning, en del får metallstavar inopererade.
  • Hormontabletter som gör att de kan bli lite mer feminina.

Det kvittar vilken cancerform man har.
Behandlingen är lika vidrig för att du har cancer.
All cancer behandling är individanpassad.

Att få cancer är omtumlande. Man kommer aldrig mer att kunna slappna av. Risken för metastaser kommer alltid att finnas. Cancern kommer alltid att sitta där i bakhuvudet. Detta är lika för oss kvinnor och män som drabbats. Psykiskt är det ett lidande.. de där mörka hålet öppnar sig ibland.

Nu har jag gnällt av mig ett tag.

Ska ut och handla med maken nu.

Glöm inte det här. Så gör vi något för att hjälpa männen!

Andra bloggar om: , , , , ,

Prostatacancer

är nog killarnas motsvarighet till vår bröstcancer. Ok.. killar kan drabbas av bröstcancer, ca 50 om året, men om man ändå ser till könet.

Bröstcancer drabbar ca 6 500-7 000 kvinnor/år och 1 500 dör.

Prostatacancer drabbar ca 10 000 män/år och ca 2 500 dör.

Vi tjejer har vårt Rosa band. Killarna har sitt Blåa band.
Jag har en av varje på min jacka. Jag har också en grön.

Nu är det väldigt aktuellt med prostatacancer. Så jag tänkte hjälpa till.

Här har ni. En insamling till er killar. För en god sak!

Andra bloggar om: , , ,

Livet, döden och Pysan

Varför lever jag?

Denna fråga har jag ställt mig ett antal gånger de senaste dagarna.
Jag ha med anledning av den senaste infektionen varit nära att ge upp. Skita i att ta mina tabletter och be Sjuksköterskan att sluta ge mig min antibiotika. Jag har känt att jag håller på att ge upp.
För varför ska jag kämpa för?
Varför lever jag? Kommer jag att orka kämpa mot tanken på metastaser?
Kommer jag att orka käka mina förbaskade tamoxifentabletter som gör att jag svettas halva min vakna tid och halva min sovande tid?

Fast jag kämpar.. jag säger inte till sjuksköterskan att jag inte vill ha behandling. Jag tar en dag i taget. Ibland en minut i taget. Jag kämpar mot det svarta som kommer från hörnen.. Jag kämpar mot min egen kropp känns det som. Min kropp gör nämligen inte alls vad jag vill att den ska göra.

Jag vill inte svettas.. min kropp reagerar och svettas…

Jag vill inte tänka mörka tankar.. min hjärna sätter igång att tänka så djupsvarta tankar att det är rena skräckfilmen..

Jag vill orka och få en massa energi.. min kropp ser till att jag får feber och hamnar på ett litet isoleringsrum på infektion med ett begränsat rörelseområde..

Döden då.. nä.. inte än.. han får vänta ett tag till.. för än har jag inte gett upp!

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma..

Andra bloggar om: , , ,

Eftermiddag

Nu har jag kommit från sjukhuset. Det togs ett CRP och så fick jag hostmedicin utskivet.

Sen har jag käkat makens mycket goda köttfärslimpa med potatis och god, god sås. Han är inte dum när det gäller att laga god mat till mig och sonen.

Funderar på att gå ner och se om det finns någon tvättid för nu börjar det bli en hel del smutstvätt här i huset.

Det var väl min eftermiddag så här långt. Får se om det händer något revolusionerande innan kvällen.. då kommer jag in och lämnar ett avtryck här i min blogg.

Andra bloggar om: , ,

Nu är jag uppe och dricker kaffe

Taxin kommer och hämtar mig 08.20. Ska vara hos läkaren 09.15.

Det är tid för återbesök idag efter mina dagar på infektion. Får se vad de säger om mig och min varhärd som jag har i lungan.

För de har tittat på bilderna igår. Lär bli fler datatomografier över min thorax kan jag tänka mig. Tills den där härden är borta.

Jag hör av mig när jag kommer hem.

Andra bloggar om: , , ,