Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, blogginlägg, fingrar, vila, tuttealisering, vita kuvert, röntgen, fraktur, brev, onken, ultraljud, viktminskning, ”dumma tankar”, misstanke, metastaser, logiskt, buköversikt, äter, lite, öl, tankar, känslor, cancer, sjukdom, livrädd, försök, hjälp, kontroll, evighet

Tuttealiseringen.. del 3

Nu kommer del 3 av min tuttealisering… och det är den näst sista delen…

Väcktes kl 02.00 av att nattsköterskan kom in.. det var dags för medicinering.. Det fick jag i porten.. och det var följande: Antibiotika i förebyggande för att slippa infektioner.. och så fick jag 1g paracetamol i droppet.. och så fick jag oxystim som är för att jag inte ska blöda för mycket.. och allt får jag i droppet.. vilket är väldigt skönt… somna om..

Vaknade igen kl. 08.00..Fick de där urläckra byxorna i mörkblågrått och de har så bra passform… om man var en amöba vill säga.. sen fick jag också en cyklocapron för att blodet… eftersom jag har mycket lättare för att blöda.. och mina trombocyter vill ju inte koagulera som vanligt.. utan de tar lite längre tid på sig.. och för att inte förblöda efter op så får jag detta både under operation och efteråt.. och jag ska äta dem…

Ätit frukost.. lite yoghurt och två mackor med marmelad och en kopp med te i.. det där teet som börjar på L och slutar på ipton… deras mest spridda te… yellow label…

Så kom ronden och det bestämdes följande.. Bhn behöver jag alltså inte använda förrän vi börjar fylla bröstet.. jag ska också slippa att få antibiotika i droppet och gå över till tabletter lättare för både mig och för sköterskorna.. likadant är det med det blodstillande…
Mitt bröst ska också börja att fyllas om några veckor och sen får vi se hur mycket som kommer in per gång.. heller ett par milliliter än att bröstet spricker på mig.. för huden är skör och inte så där jättetänjbar som hade varit det ultimata.. då är det bättre att kanske fylla lite mindre och hålla på lite längre än det var tänkt från början… och jag ska ju inte till Tossa förrän i september och då kanske även vänster hinner bli fixat innan dess… Så nu ska jag klä på mig.. och lägga om det där förbannade nageltrånget… ett nageltrång som varat sedan 24 december.. och det är snart maj.. och det är inte bra än.. Fick av en bra bit av svallköttet.. för de hade ju äntligen fått tag på lapis från någon avdelning i huset.. Jag ska på återbesök till bröstSSK efter ca en vecka för sårkontroll och ny omläggning… och då får jag ju också en ny tid… till nästa kontroll.. och då bestäms nästa kontroll och fyllning…
Vi gick igenom operationen och så även att jag hade haft så ont på uppvaket… och när ronden ska gå så tar min kära granne sig ton och frågar doktorn följande: Ho ho.. doktorn.. kan inte jag få den där tabletten som hon fick när hon vakna?

För det är lite konstigt med min kära rumsgranne.. för hon klagar så fort som det är en USKa eller SSKa eller doktorn är på rummet eller de kommer och frågar henne om hur hon har det så säger hon att hon knappt kan resa sig ur sängen.. och hon knallar gladeligen iväg och fikar eller äter ner till matsalen.. och om man tänker att vi bor i första rummet när man kommer in på avdelningen och fika/matsalen är längst ner i korridorren.. och hon tar rollatorn.. men när hon går tillbaka så glömmer hon ofta sin rollator.. och går obehindrat med de smärtor som hon säger sig ha.. att benet knappt bär henne… men ändå tar hon inte rollatorn… dessutom haltar hon inte.. fast hon berättade för mig att det inte hade synts något på röntgen.. Så det är ett mysterium..

Sen kom SSK från smärtenheten upp och pratade med mig… så nu ska jag få morfin meda 20 mg utskrivet.. och det hjälper.. för jag har inte många kvar.. och det är inte kul att ta 6 tabletter istället för 3 stycken.. för det är inte dragerade utan börjar att smälta så fort de kommer in i munnen.. och smaken som är efter dem är nästan som ett kräkmedel… dör de smakar för jävligt..

Efter maten som bestod av köttbullar med sås och potatismos och broccoli och till efterrätt så var det ananasskivor.. så gick jag upp till 73:an för att få min NeoRecormon spruta som jag skulle ta den 12 april.. och jag fick sprutan med mig ner till 42:an..

Väl tillbaka på avdelningen så kom SSK M in med en lapp inför hemgång… med telefonnummer och dylikt som kan vara värt att veta när jag kommer hem.. och jag fick då veta att jag ska köpa hem en tejp som ska sitta i 6 månader.. den byts ut när man duschar och vid omläggningar.. och den ska ligga över ärret för att man ska få så snyggt ärr som det bara går att göra… och då är det någon som kommit på att om man tejpar så blir ärret så mycket snyggare om jag inte hade tejpat….

Jag satt och målade och detta gjorde jag ett bra tag.. det är avstressande och väldigt väldigt skönt.. och slutresultatet brukar bli fint.. och det är ju dit jag vill komma…

Vid kvällsmaten var jag fortfarande mätt och det blir ju fika klockan 19.. en macka med marmelad och varm choklad som jag hittade vid tepåsarna.. och den var god på sjukhuset och jag ”tog” hem en till sonen och han tyckte också att den var god.. Packade ihop mina grejer eftersom jag nog får åka hem i morgon.. Och mitt i packningen tittade Dr H in och frågade hur det var… och så kollade han på såret eftersom USK M hade dragit mitt drän tidigare under dagen och nu ville han se så att det samlades en massa vätska i det blivande bröstet… och det var kul att han kom in och hälsade på..

Somnade vid halv 11 och sov gott fram till 01.15.. och somnade om igen vid 02.00…

Detta var del 3 av 4 och i morgon kommer 4:e och sista delen av Tuttealiseringen…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, tuttealisering, medicinering, antibiotika, blodstillande, paracetamol, urläcker, blod, frukost, Rond, Bh, tabletter, bröst, fyllas, vecka, tänjbar, skör, ultimata, lite, mer, Tossa, nageltrång, svallkött, kontroll, operation, ont, smärta, rumskompis, fråga, resa sig, gladerligen, fika, rollator, obehindat, röntgen, mysterium, smärtenheten, morfin, kvar, smak, jävligt, mat, NeoRecormon, spruta, hemgång, viktigt att veta, tape, måla, varm choklad, Dr H, vätska, drän

Dagen i dag..

När jag var på sjukhuset för tuttealiseringen så gjorde jag en skelett scint innan jag åkte hem.. jag skulle ju gjort den 12 april.. men då låg jag på operationsbordet.. för jag hade idag åb till den där ”älskvärda” onken.. som bara sitter och tittar i journaler och då och då hummar.. och nickar med huvudet upp och ner… och sen pratar han tyst att det är svårt att höra vad han säger…och när han väl öppnar munnen så svär han…  och så är han alltid sen.. men det är han inte ensam om som läkare.. för där finns det fler..

Åb idag gick väldigt smidigt.. någon måste ha talat med honom… för idag trodde jag inte mina ögon eller öron..  han talade så högt att man faktiskt hörde varje ord mannen sa.. förutom en gång.. då han mumlade fram något otydligt…

När jag kom in på avd och satte mig så hörde jag hans röst.. och jag hade ju tiden 09.30… och jag var på avd klockan 09.00.. så det var ju lugnt… trodde jag… för jag hade ju halva Pyreneiska bergskedjan på mina axlar.. (Säger detta i stället för Himalajiska bergskedjan.. för jag vill inte vara storsint..) tiden går.. och går och går.. vid 09.10 kommer paret ut och han undersöker mannen i ett angränsande rum..  kl. 09.15 är de klara för de säger adjö och jag hör hur onken går in och börjar att diktera.. och det tar inte en kvart.. vad han gjorde de sista 15 minutrarna som det tog innan han tog in mig vet jag inte.. men 09.45 fick jag så äntligen komma in till honom.. och de första 5 minutrarna som följde så berättade han om scinten.. och när jag fått veta att det inte blivit värre så drog jag en stor suck av lättnad… och Pyrenerena lyftes av mina axlar och ställde tillbaks till sin ursprungliga plats på gränsen mellan Frankrike och Spanien..

Han började med scinten som var samma som förut.. ingen förbättring.. men samtidigt ingen försämring.. så det tar jag som positivt…
Sen är det ju så att jag har rasat i vikt.. vid inskrivningen i april så tog vi en vikt.. för det är bra att de har en sån för framtiden… då visade vikten på 59 kg.. och idag när jag ställde mig på vågen höll jag på att få spel.. jag har gått ner i vikt… idag väger jag 46 kg.. med kläder.. och det är en viktminskning på 15 kg.. inte konstigt att jag är benig.. men vad gör jag.. jag kan helt enkelt inte äta en stor lunch eller middag.. så nu ska dietist komma och prata med mig… och så är det mitt, vid det här laget,  berömda Hb.. det ligger lågt.. men jag kör mina sprutor och det är ju då jag ser att jag har gått ner så mycket som jag har.. så en DIEP-lambå hade inte varit tal om idag… för det räcker inte ens till ett litet bröst… Så mötet var riktigt givande.. nu när jag hörde vad han sa.. och han hummade bara en gång…

Efter detta knallade jag ner till bröstSSK för såromläggning.. Hon drog bort bandaget och såret  såg väldigt bra ut… inget tecken på infektion.. som är vanligt vid bruket av Xeloda… att sår blir lättare att bli infekterade och inflammerade och därför extra sårkontroller… och omläggning av bröstet.. och min bröstSSK H är bra och jag har haft henne hela tiden… hon la om bröstet också.. för nu är det ett bröst… bild kommer.. vad det lider… för jag ska ta kort från början innan vi börjar fylla.. vilket kommer att bli i början av maj… men jag vill att lite av hematomen ska försvinna innan jag fotograferar min stilliga överkropp… så det kommer att bli jättebra… Bara jag har läkt ihop lite…

Sen gick jag iväg och tittade i den lilla presentaffären.. de har två feer där som jag vill ha.. men den ena kostar 97.50 och den andra 119.. men jag har sagt att den dagen som metastaserna börjat att gå tillbaka.. då ska jag köpa dem.. eller om jag får en fond… då blir de båda två på en dag… för de hade passat så bra i min lilla feesamling som jag börjar få till.. i affären ringer plötsligt Den älskade maken och berättat att han har varit med om två lite ovanliga saker.. först berättar han om de där flygplans-molnen.. märkena som blir efter flygplan.. han hade sett två stycken som hade svängt.. såg jättemysko ut.. (se kort sist i inlägget)… efter detta så fortsatte han sin promenad och så plötsligt känner han att det är något stort som släpper i kroppen, all hans spänningar och tyngder på axlarna bara försvann.. och han kände sig plötsligt flera kilo lättare… och det sa han var vid 09.50.. alltså samma tid som jag suckade.. och vi är 4,2 km ifrån varandra… snacka om att man har kontakt då alltså… för han visste inte vilket resultat jag fått… för det var ju positivt…

VT: Gick till affären och såg att scilla och tussilago stod i full blom…

Tuttealisering del 3 kommer i môra…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, sjukhus, tuttealisering, scint, återbesök, älskvärda, Frankrike, Spanien, om, suck, vikt, kg, benig, Hb, spruta, bröst, bröstSSK, infektion, överkropp, läkt, feer, samling, ovanligt, flygplans-moln, scilla, hästhov, môra

Så var den beställd och bävan inför ”kistan”

Idag har maken beställt vår resa.. så nu bär det av till Tossa de Mar i höst igen.. Jag älskar Tossa.. Det är lugnt och skönt där.. och inte alls som grannstaden där discoteken ligger på rad.. Jag vill ha lugn och ro om jag åker på semester och åker inte för att gå ut och roa mig.. Tossa har ett disco.. men det är stängt sedan långt tid tillbaka.. och det är så skönt så att åka dit.. och samla kraft och ladda batterierna som behövs i höst när det blåser och regnar och man kan sätta sitt och minnas tillbaka… Till dagarna i Spanien… och vi bor på ett riktigt mysigt familjehotell.. förutom sängarna som är lite hårda.. men man kan inte få allt…

Så är det de där med ”Kistan”.. Jag hatar den.. och den där helvetes apparaten ska man in i dagen efter det att man har fyllt år.. hade jag fått födelsedagen hade jag vägrat att kliva in i skiten… Jag hatar korset man ser… och jag hatar kanterna man känner… jag hatar hela skiten… att man sen är bunden till sjukhuset i tre timmar är heller inte kul.. Jag hatar kistan.. och sen ska jag tillbaka för att få veta resultatet av tiden i kistan.. och bara de tankarna kan få mig att nästan krypa ut ur skinnet.. för det blir jobbiga dagar från den 12 till den 20 då återbesöket är inplanerat… Det är då jag kommer att få veta hur mina små vänner har det.. och jag vet hur stor en metastas kan bli bara genom att man tänker på den… för är den en centimeter och man tänker på den i fem minuter så är den plötsligt stor som en normal kastanj.. och efter ytterligare tankar så är den som en golfboll.. och sen dröjer det inte länge förrän den blir en tennisboll, handboll, fotboll, medicinboll.. för att sluta som en pilatesboll.. och de är inte fyra (4).. utan fyrtiofyra (44).. nej, just de.. de är ju fyrahundrafyrtiofyra (444)… små vänner jag har.. och de är döda… nä.. halvdöda.. de är livsdugliga.. nej, vakna… Nä.. tror inte det.. de är pigga… nä, de är jätteaktiva och skickar ut x antal små nya vänner var 10 dels sekund… så många blir det.. jag kommer snart att se ut som en stor metastas….

Nä.. nu måste jag göra annat för att tankarna ska inte få ta överhand..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kistan, undersökning, tankar, metastaser, Tossa de Mar, Spanien, resa, höst, skönt, lugn, discotek, bollar, hatar

Sovedag och muntorrhet..

Hur kul är det att vakna och får börja med att hosta så att jag överhuvudtaget få fram ljud över mina läppar.. När jag väl var uppe och slog mig ner vid datorn…. så drabbas jag av muntorrhet.. jag får det ibland och ibland är det mer och ibland är det mindre.. idag är det mer.. och så även har jag sovedag.. och det är inte heller en bra blandning av biverkningar.. man somnar till.. vaknar till av att tunga sitter fast i gommen… då tänker man att nu skiter jag i det här.. men så klappar ängeln jag har på vänsteraxeln mig på tinningen och ber mig att tänka till.. att så här ska du inte tänka.. Nu tar du dina tabletter och så glömmer vi biverkningar och tar dem och så lever vi livet.. och njuter av varje sekund du andas…

Sovedag är rätt så mysigt.. man sitter där vid datorn och så plötsligt så befinner man sig någon helt annanstans.. fast muntorrheten kan jag vara utan… men de där små soveminuterna vill jag inte vara utan.. de är rätt så sköna faktiskt.. och jag känner mig piggare…

I förgår fick jag plötsligt ont i högersida vid midjan.. och vissa rörelser fick mig att nästan vråla ut min smärta.. men naturligtvis så började mina tankar om att metastaserna har förökat sig.. ända till jag lugnar mig och börjar tänka till.. och upptäcker att min troskant är just där.. och det är den som har skurit in i midjan på mig… dessutom hade jag ju tagit droppar och de får mig att få magknip och detta tillsammans med trosorna gjorde att smärta uppstod.. och därför blir jag inte så orolig.. men de första minuterna som man inte inte vad det är och då griper ångesten om en och hjärtat sätter igång och tokslår och magen snörper ihop sig som en stor hård klump.. och hjärnan slutar att fungera.. till ängeln få mig till att få tillbaka förståndet… och livet blir så mycket lättare att leva.. och lugnet lägger sig över mig och jag mår så mycket bättre…

Så kommer det en kallelse… om ny scint och åb till onken och då bryter man ihop igen.. och tankarna på att inte medicinen inte har hjälpt utan de har blivit så många fler.. och de växer så det knakar… tills ängeln knackar på mig igen… hon är fantastisk.. och jag har börjat att tycka om feer och änglar.. men inte alla.. det finns änglar som man bara vill ha.. och det finns änglar som man nästan spyr av…

Det ska vara gôtt att leva.. och det är det jag gör..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, muntorrhet, sovedag, biverkningar, skiter, ängel, änglar, tabletter, smärta, midja, trosor, ångest, hjärta, hjärna, mage, livet, scint, åb, onkologen, feer

Öfsadröp och heligt förbannad..

Den älskade maken var ute och hämtade posten.. och där låg ett vitt kuvert från Västra Götalandsregionen och jag undrade vad det kunde vara.. jag väntar nämligen inte direkt någon kallelse.. och jag började fundera över vad det kunde vara…

Det visade sig vara från Plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska.. och meddelandet jag fick var inte direkt något jag jublade över.. utan det var snarare tvärtom.. jag blev heligt förbannad.. och maken tyckte att jag skulle försöka se det positivt.. men det är inte så lätt att göra det… inte idag.. kanske i morgon att jag kan känna att det var bra… men inte idag.. för det blir för mycket.. de har bollat med mig tillräckligt.. och nu ska jag börja bestämma över min vård.. och ingen ska lägga sig i.. utan dansa efter min pipa i fortsättningen.. för nu sätter jag hårt mot hårt…

Meddelandet jag fick var följande, jag citerar:
” Tyvärr behöver vi meddela att Din operationstid blivit ändrad.

Vi kan i nuläget inte ge något nytt operationsdatum men vi kommer att kalla Dig så snart som möjlighet finns.”

Det är färdigstrulat med mig nu.. nu är det jag som bestämmer… och jag ska bli opererad på KSS av Dr. H så fort han får en tid som passa att lägga in en expanderprotes på mig.. och jag vill inte ha mer med Sahlgrenska att göra.. för de har satt sin sista potatis när det gäller mig.. för jag orkar inte längre.. jag har fått vänta tillräckligt länge på att få bli hel.. jag vet ingen annan som har fått vänta så här länge efter att ha blivit bröstopererad och velat bli hel så fort som möjligt.. för det här börjar bli en skandal.. och de säger att vi har världens bästa vård.. låt mig gapskratta…

Först skulle jag vänta ett år efter strålningen..
Sen efter detta året + ett par månader får jag tid till plastiken då är det ett års väntetid till den operationen jag vill ha..
När jag väl blir kallad och åker iväg så visar det sig att jag får åka hem eftersom de inte opererar de som har skelettmetastaser.. och så får jag vänta ännu längre…
Blir så kallad till konsultation igen och denna gången så träffar jag Dr. H. han (och cytotjejerna och kuratorn) är de enda som jag har förtroende för numera..
Så får jag äntligen en operationstid för expanderprotes.. och så blir denna inställd..
Det är sånt som Sahlgrenska kallar dubbel förtur…

Jag kan också meddela att vi har rejält öfsadröp här…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kuvert, Sahlgrenska, plastiken, förbannad, positivt, vård, strul, potatis, bröstopererad, skelettmetastaser, operation, bröst, cyto, doktor, förtroende, dubbel förtur, öfsadröp

Kallelser, kallelser och remisser..

Fick igår en ny remiss till lab… Nya prover inför det som stod på den andra lappen.. att 73:an ska ringa mig på fredag för att meddela hur mina prover är och om det är så att jag ska börja med cyton igen… eller om jag ska vänta ytterligare en vecka.. Vi har koll på proverna.. och det är så skönt att veta att de har kollen på mig…

Igår var jag inne på forumet för första gången sedan Victoria gick igenom grinden.. och upptäcker till min stora förtvivlan att min xelodavän ”petralin” också gått igenom grinden och så hade även hela forumets lilltå också gått igenom grinden.. vid en ålder av bara 22 år..
Cancern är ett helvete..
David lämnade mig med min neuropati redan i oktober.. han och jag hade cancern men också neuropatin gemensamt.. och det var skönt att ha någon som förstod mig hur det faktiskt är… för man måste nästan se hur handen fungerar för att förstå…. men hans blogg ligger kvar och det sista som är skrivet är till hans insamling till barncancerfonden.. som också ligger kvar till Davids minne…

Cancern är så jävla lömsk.. för man kan se så frisk ut.. men inne i kroppen är allt i en salig röra.. det finns inget som fungerar som det ska..
Nageltrång.. ödem.. förstoppning… känselbortfall.. ”sov”kli.. trötthet.. balanssvårigheter… smärta..
Att man ser pigg och fräsch ut.. gör att folk tror att man inte är så sjuk som man faktiskt är.. jag går på lina mellan livet och döden.. och om jag faller så hoppas jag att jag faller åt rätt håll.. Cancern lurar hela tiden i buskarna runt grinden…

Annars mår jag bra.. förutom det att jag har svårt att gå ut med rollatorn.. snömodd.. plogvallar… is som är dold under snön.. och det tillsammans med balanssvårigheter är ingen rolig kombination..

Nu ska jag leta efter lite roligare saker än vad jag har skrivit om…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kalleklser, remisser, prov, provsvar, cancertjejer, forum, grinden, förtvivlan, petralin, Victoria, David, barncancerfonden, cancer, helvete, neuropati, lömsk, biverkningar, livet, döden, lindans, uteseende, problem, rollator, snöhelvetet

En dag på sjukhuset i fredags

I fredags var det dags för mig att åka iväg till sjukhuset för att få benstärkande.. Pamidronat som medlet heter.. Fast först så blev det som det blev med taxi.. att de inte förstår på sjukresor att jag är infektionskänslig.. för naturligtvis så blev det samåkning med en man som skulle in till ”den stora staden”… och jag hoppas att han inte var sjuk.. eller hade någon smitta..

Väl på sjukhuset så var jag först och tog blodprov.. och jag ville ha i fingret.. men nä.. de skulle prompt ta ett venprov.. så de tog på ovansidan av handen med en butterfly.. vilket gick väldigt smidigt… och så blev jag bandagerad.. och såg ut som att jag hade gjort en mindre operation i underarmen…

Jag gick ut från provtagningen och knallade bort till luckan för att anmäla mig.. jag behöver inte längre visa leg eller frikort.. för de vet vem jag är numera.. vilket faktiskt underlättar.. jag har lite problem med att ta upp mina kort ur plånboken med mina fingrar..

Så knallade jag bakvägen.. där läkarna och de andra kan gå mellan avdelningarna utan att vara ute bland folket i korridorerna… och det är smidigt att ta sig till hissen på det sättet.. annars är det en mycket lång omväg nämligen.. Så var jag framme vid hissen och tryckte på hissknappen och så åkte jag upp till avdelningen.. jag fick inte min ordinarie sköterska, för hon hade tagit en veckas semester.. utan jag fick syster C… och det går lika bra med henne… jag känner ju de flesta där vid det här laget… så droppet sattes.. och så ställdes droppräknaren på 1½ timme.. och det var bara att sätta sig bekvämt och få en filt över benen.. och så fixade vi det där med taxi.. för när proverna kom så var mina vita 1,8 och jag ska ligga över 2,5.. och en som inte går på cytostatika ska ligga mellan 3,5-8,8.. så jag är definitivt infektionskänslig.. med anledning av taxiresan på morgonen..

Mina prover var under.. Trombocyterna var också låga liksom Hbt.. Trombocyterna låg på 112 (165-387) och Hb 92 (117-153).. så nu ska jag inte ta cytostatikatabletterna på hela nästa vecka.. jag får alltså en vecka till tablettledigt… så skönt.. Fast man är ändå lite orolig att Hbt var så lågt… och nya prover ska tas på vårdcentralen fredagen den 11 december.. och så ska vi kolla om värdena har blivit bättre.. och nu behöver jag tumhållning.. så att mina kära värden åker upp till normalt läge… och helst lite bättre… Det kan kanske vara så att jag behöver två veckors upphämtning mellan tablettomgångarna… och det är inte konstigt att jag har mina sovedagar.. eftersom Hbt var så låg… och blodbrist ger trötthet…

Min underbara kurator U kom upp till avdelningen.. och vi pratade fonder och så även det som hände med den inställda operationen.. och hon skulle kolla upp om jag på något sätt kan få ersättning för att resa och för ”sveda och värk”.. För det var som hon sa.. mitt ärende är speciellt..
Det är nämligen så att man kan få ersättning om en operation har blivit inställd.. men det finns lite undantag… och det är om det händer något akut.. och liv går före planerade operationer och det andra är om patientens hälsotillstånd gör att operationen blir inställd.. och i mitt fall så är det inte så.. utan det är att det ena sjukhuset har ändrat sina rutiner utan att ge information om detta och att min onkolog inte har orkat besvära sig med att ta reda på fakta innan jag åkte iväg..
Så det var ett mycket bra och givande samtal.. och jag får se vad som händer.. för än har vi inte sett slutet på den här historien…

Nä… nu har jag tröttat ut er igen.. så dags att sluta.. för fingrarna värker.. dessutom har jag kissedag..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kurator, läkare, Hb, provsvar, cytostatika, sovedag, prover, taxi, infektionskänslig, operation, historia

Bävar lite redan..

Jag hoppas att försäkringskassan kan förstå ordet ”metastaser” och att man faktiskt är kroniskt sjuk och inte vet om jag lever nästa sommar eller om jag har 10-tals år kvar.. För jag vet ju inte..

Jag ska inte ha ekonomin att oroa mig för.. det räcker att jag oroar mig för att jag ska dö i förtid.. än att jag ska oroa mig för den ekonomiska biten.. för välbefinnandet för mig är ju så viktigt.. att jag ska överleva… att faktiskt kunna unna sig lite ”lyx” ibland.. som en flaska vin eller något annat gôtt.. för det är välbefinnande för mig.. att äta gott (det jag kan) och dricka gott..

Det ända jag vet är att jag har metastaser och att jag har ont så jag går på morfin.. och vem vill låta någon gå och jobba med en massa morfin i kroppen..? Ja, jag bara undrar.. för jag är inte sjukskriven för ryggont.. utan för ”sprid Bröstcancer med skelettmetastaser”..

Jag hoppas att försäkringskassan den dagen då det har gått ett år förstår vilken sits jag sitter i.. men jag vet ju hur de är och hur de tänker.. och en cancersjuk med morfinberoende är kanske inte värt att sätta i arbete..

Dessutom är det onsdag idag… och min veckoliga hårvisning.. för nu kan vi börja att faktiskt prata HÅR…
Denna gången blir det två bilder..

Ha en fortsatt bra dag!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, försäkringskassan, cancer, sjuk, metastaser, ekonomi, oroa sig, välbefinnande, överleva, hår, vecka, lyx

Ett förlåt hade varit på sin plats.. och sköterskor som inte gör sitt jobb..

Jag har pratat två gånger med cytoavdelningen nu.. för första var ju direkt efter Göteborg… och det andra var i onsdags.. då de ringde för att förhöra sig om hur det går med xelodan ..

Än har jag inga biverkningar.. mer än lite rodnad i vänster handflata.. men ingen diarré.. det är fortfarande mer åt förstoppningshållet än åt det andra.. så på ett sätt är jag glad.. men hade varit mycket gladare av att få det lite mera löst.. om man nu kan prata så mycket skit så som jag kan.. men det är ju en biprodukt av cyton, morfinet.. och att jag faktiskt inte är så rörlig som jag har varit innan…

Kan också meddela att min smak är på väg tillbaka.. och det är jätteskönt… trocadero smakar trocadero.. och vem är gladare än jag över detta…

För att återgå till de där samtalen.. så blir jag så arg på sköterskor som håller läkare bakom ryggen.. för det är inte deras jobb.. de ska stå på patientens sida i förhållande till läkaren.. men nu har det alltså hänt att två sköterskor på samma avdelning stöttar onken.. och bara ”kan beklaga” att de har ändrat rutinerna på Sahlgrenska.. men det är ändå onkologens skyldighet att ta reda på vad som gäller innan han säger ok till en patient.. även om det är så att det har varit så förut… så kan faktiskt rutinerna ändra sig.. och det ska han veta som läkare..

Nu vill jag inte veta av honom.. men han har inte bemödat sig med att ringa eller skriva en lapp för att förklara sig.. jag vill ha en personlig ursäkt att han skickade iväg på en enkel resa 20 mil.. för att väl där inse att man fick ta bussen hem igen.. de där 20 milen.. en dag totalt borta… då jag hade kunnat haft värdefull tid med familjen istället.. och sluppit nedvärdera mig.. sluppit sitta och må dåligt i 4 timmar.. som det tog innan jag var hemma…
Ett litet förlåt hade inte suttit fel..

Eftersom jag inte vill ha med honom att göra så får ju avdelningen mer jobb.. För nu plötsligt är jag en ”jobbig” patient.. en patient som vill ha mitt välbefinnande och inte må dåligt varje gång jag ska iväg och träffa honom.. för han har satt sin sista potatis och det är upp till sjukhuset att se till så jag får träffa en annan onkolog.. För det är inte jag som patient som ska ta mig till onkologen.. det är onkologen som ska komma till mig.. alltså mitt sjukhus.. men sköterskorna säger hela tiden att de bara har en onkolog bunden till sjukhuset.. men det är så att jag tillhör en stor region.. och i Göteborg finns en massa onkologer.. och det är väl bara att bunta ihop oss som inte gillar den som finns där nu.. för jag vet att jag inte är ensam om att inte tycka om honom.. och nu är det ju än värre…

Kan också meddela att jag blir mörk igen.. för nu syns håret… bild kommer på onsdag..

Det sista jag skriver för ikväll är att min ”Till minne” lista har fyllts på.. för inte så länge sen gick ju David bort.. och nu har även Victoria (Vickeli, Vera) fått öppna grinden och gått igenom den.. till en bättre värld.. utan behandlingar och smärta.. och jag vet att det står många där och tar emot henne med öppen famn… Fast jag blir bara så ledsen att cancern har vunnit en gång till… helvetes sjukdom..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, onkolog, byta doktor, sköterska, jobb, hår, döden, mörk, grind, xeloda, biverkningar, skitsnack, smak, brev, telefonsamtal, förlåt, förklara sig, patient, jobbig