Fredag… Kan inte tiden gå lite fortare

Nu sitter man i skolan.. efter att ha skrivit en tenta som nog inte gick så bra.. men herre Gud.. det är inte hela livet om jag får ytterligare en omtenta.. Studietiden är sådan att man måste skriva tenta.. lika bra att man inser detta.. Det var jobbigt att gå upp tidigt i morse för transport till högskolan. Tankarna igår var inte att leka med.

Jag känner mig tom. Tom på allt.. från känslor till tankar och ändå går min hjärna på högvarv.. Tiden släpar sig fram.. Hoppas att jag har fått någon kallelse när jag kommer hem idag i min lilla gröna postlåda.. för jag vet inte hur många dagar till som denna tortyr skall fortgå..

För det känns som tortyr.. Dessutom blir jag hela tiden påmind om knölen och bröstet.. för jag är fortfarande öm i det och så fort man går in och skall läsa nyheter så nog står det om bröstcancer överallt.. Känns lite som om det är ett vasel eller någon form av signal åt mig.. Att vänta dig inte att det skall vara något snällt som sitter i bröstet.. det är en STOR cancerknöl.. och jag, knölen kommer att ta över ditt liv.. så det är lika bra att du anpassar dig till situationen och följer med på den här resan, vare sig du vill det eller inte.. för det är jag som bestämmer..

Själv har jag inget att säga till om.. det bara är till att följa med…