Barn och cancer

Jag läser artikeln i Expressen om Susanne som har kronisk cancer.

Det som jag reagerar på är följande, jag citerar:

Hon bestämde sig för att varken nämna ordet ”cancer” eller ”döden” för honom.
– Vi säger att jag måste vara mycket på sjukhuset, att jag blir trött, att jag måste ta mina mediciner, men ordet ”döden” är han för liten för, säger hon.

Jag fortsätter läsa och hittar då följande, jag citerar:

Men Michael, som i dag är sex år, är personen som gjort att Susanne gått upp på morgnarna, trots trötthet och smärta.
– Jag vill ju vara med honom, krama honom, se honom skratta, få ta hand om honom en dag till, säger hon.

Det som slår mig är att hennes son är 6 år nu.. och det ska inte pratas om att mamma är obotligt sjuk och kan dö när som helst. För sätter cancern fart igen så kan det gå fort…
Jag undrar också när de anser att sonen är tillräckligt gammal för att förstå det där med livet och döden?
Är man 6 år så förstår man så mycket mer än vad jag som förälder förstår.. jag har min egen son som ett exempel..

Han och jag har pratat mycket om min sjukdom.. jag har inte hållit någonting hemligt för honom.. det ända jag inte sa var att jag hade cancer.. för ordet cancer vet han inte vad det är.. att tutten var sjuk.. att mamma fick stark medicin som gjorde att håret ramlade av… och att mamma blev trött.. det märkte han..
Att jag och den älskade maken pratade jättemycket märkte han också.. och han fick vara med i våra samtal…

Så gick livet vidare.. vid något tillfälle så satt vi och tittade på tv och då kom det reklam från cancerfonden om att man kunde ringa om man hade frågor om cancer.. varvid sonen frågade om han visste någon som hade cancer.. ja, sa jag.. vem då sa han.. jag har haft cancer i tutten.. för så heter sjukdomen.. jaha, sa han och så var han nöjd.. han fick ett ord på sjukdomen..

Hade det varit så att min cancer hade varit obotlig hade jag pratat med honom om detta.. för barn förstår betydlig mer än vad man tror…

Jag undrar när hennes son ska fråga när hon ska dö? För det har han redan förståt… för barn är inte dumma… vilket vi föräldrar ibland tycks tro…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, cancer, bröst, bröstcancer, tuttar, sjuk, död, liv, barn, förstå, dum, klok, sjukdom