Midsommar 2006

håret har börjat falla.. det är inte ett hårstrå när jag drar fingrarna igenom det.. det kommer ett tiotal..

På midsommar.. kunde de inte vänta till i morgon att falla av…

Jag vill ju ha krans i håret.. jag vill ju vara fin… och så händer det här…

Jag blev så himla ledsen när jag fick första tussen i handen..

Men jag ska ta mig en öl och ändå försöka vara glad…

Men jag lär nog aldrig mer glömma midsommarafton 2006… på samma sätt som jag aldrig kommer att glömma min 38 års dag..

På något sätt så hoppas jag..

..att han faktiskt blir dömd också.. för vållande till annans död.

Jag förstår kvinnan.. man gör allt för att bli frisk.. och helst testa annant innan man ger sig in i cytostatikakarusellen…

Cytostatika är inte en trevlig medicin.. men den är effektiv..

Man får räkna bort biverkningarna.. för de försvinner när man slutat med cytostatikan….

Nu är jag hemma…

.. efter ett besök hos frisyrmakaren…

Det blir riktigt hår.. Dessutom måste hon permanenta den först.. hehee…

snacka om att jag känner mig onormal..

* det finns inga syntetperuker som är krulliga…
* de måste ta en med riktigt hår.. som de ska permanenta först
* jag har aldrig haft krullpermanent innan..
* bara rakpermanentat mig (fast det gick ut efter en vecka)
* och så blir det inte lika tjockt hår som jag har nu…

Attans vad konstigt detta är…

Perukmakaren frågade om jag hade ont..

Ja, jag har ont i huvudet.. speciellt i hårbotten och så har jag ”myrkli” det kliar något infernaliskt…

Då säger hon att det är de tecknen som betyder att håret snart faller…

HJÄLP!!!!

Gick förbi ”min” frisör på vägen hem.. tyvärr hade han en kund.. annars hade jag gått in och frågat vad han tog för att raka av mig håret.. för jag blir vansinnig på det här…

Varför ska man få cancer för och varför ska jag tappa mitt hår???

Nej, Pysan.. inte deppa ihop nu….

Gör mig glad.. alla glada bloggare…

Försäkringskassan och perukmakare

Idag skall jag till F-kassan med min sjukskrivning.. fick papper från skolan igår och nu har jag allt utom de dagar jag jobbade i maj och juni.. får väl kompletera med de sen..

Om jag inte går vägen förbi löne kontoret och ber dem skiva ut detta åt mig..
Tror nog att jag gör det så är jag på den säkra sidan…

För nu har jag alla papper och jag hoppas att det är en vettig person på F-kassan som tar emot mig.. för jag lär antagligen få lov att tala om vad jag lider av då doktorn har skivit diagnosen på latin… och jag undrar i mitt still sinne om F-kassan förstår latin…

Sen ska jag åka till den stora staden och gå till perukmakaren..

Nej, jag har inte bestämt mig.. låg och funderade till över 12 inatt om vad jag skulle ha för peruk.. kom inte på någon lösning… himmel.. detta är så svårt….

Är trött.. och har huvudvärk.. (jag tänker nog för mycket)

Ha en bra bloggdag…

Juni ser ut att…

bli en bra månad…

För än har jag inte misslyckats med sonens sprutor.. och det är nog rekord.. för innan har man alltid misslyckats någon kväll med att ge dem..

Har nog kommit in i en ”bra” period och vet nu exakt när det går att ta den..

Får väl ta till det gamla ordstävet:

Man lär så länge man lever!

Go´natt alla bloggvänner

Midsommar

Den älskade maken berätta för sonen att han skall få vara vaken lite längre i morgon eftersom det är midsommar afton…

Varvid sonen glatt utropade: Då blir det raketer!!!

Hmmm..

I morgon..

skall jag till perukmakaren..

Jag både vill och inte vill.. för det verkar oundvikligt det här.. men ändå så vet jag inte om jag vill ha peruk.. jag känner mig delad..

Om jag inte väljer att ha peruk.. då kommer alla att se att jag inget hår har.. och alla ser att jag är sjuk… att jag har tappat mitt hår…

Om jag väljer peruk.. ska jag då ha en som är så likt mitt eget.. eller så långt ifrån.. hade varit kul att ha rakt hår.. långt och blont.. eller..

Ja.. jag vet inte.. jag känner mig så himla delad…

Den älskade maken tycker att jag ska ta en peruk.. för använder inte jag den så kan man ändå ha den till andra saker…

Sonen tycker att det ska bli kul att mamma har peruk för han vet att mitt bröst är sjukt.. och att det kommer att tas bort och att mamma tappar håret p.g.a. starka mediciner.. Han vet inte vilken sjukdom jag har…

Så jag kommer väl antagligen att åka in till perukmakaren i morgon.. fast jag inte vill….

Usch så svårt detta är…

Handla (en massa varför)

varför är jag så trött…

varför tar det såååååån tid att gå och handla..

varför är det så gott med öl när man kommer hem…

varför tar pensionärerna sån tid på sig i kassan…

varför skall alla pensionärer lägga alla sina varor med streckkoden mot sig…

varför ser de så undrande ut över varor där det inte finns streckkoder…

varför ställer de sin kundvagn mitt i gången för..

varför har de ICA-kort när de ändå inte kan använda kortet…

Frågorna är många… men jag kommer nog aldrig att få svar på dem…

Min Far

Min far då.. ja, han var ju sjöman under min uppväxt.. borta i 4 månader hemma i 4 månader.. så barndomen blev lite splittrad p.g.a. detta.. vissa regler fanns när pappa, eller far som vi skulle säga, var hemma.. vi hade mycket mer frihet när han inte var hemma.. Kan detta göra barn otrygga? Ja, jag tror det..

Min far och min mor skilde sig när jag var 12. Det var väl inte en sån där jätteomställning mer än att pappa inte bodde hemma när han var hemma..

Jag som var pappas tös ville bo hos honom vilket jag naturligtvis INTE fick.. för då skulle mamma förlora en massa pengar och antagligen inte bo kvar i det fina huset utan kanske få flytta till lägenhet.. och då skulle hennes vackra fasad rasa… Vilken dotter hon hade som ville henne så ont!

Jag minns att de vart till tinget och prata om oss barn.. men vi fick aldrig tala om hur vi ville ha det.. Min mor bestämde över våra huvuden..

Jag behöll kontakten till mammas stora förtret med min far.. vi fiska och hade det bra när han var hemma från sjön.. vi var på bio och gjorde saker som vi gillade…

Problemet kom när jag började gymnasiet.. jag läste inte vanligt utan på folkhögskola.. detta tyckte inte pappa var gymnasiet och vägrade betala underhåll… istället för att mamma skulle kämpa för detta så var hon så jävlig att hon vänta tills jag hade fyllt 18 och genom detta så skulle jag stämma pappa på de två årens underhåll som han var skyldig mamma.. detta gjorde att pappa inte ville träffa mig mer.. i princip.. återigen är det mamma som är boven och gör att jag inte får leva mitt liv…

Minns också alla gånger som mamma kom för att hämta mig.. och hon började gnälla på pappa för minsta lilla sak.. och sen hem i bilen så kunde hon sitta och prata så mycket skit om pappa att jag bad henne hålla käften…

Ett annat minne jag har är när jag blir arg på min mor.. istället för att fortsätta prata med mig så lägger hon upp ett gap flabb och säger med mycket sarkasm i orden följande: – Du ska bara veta hur lik du är din pappa nu!

Ord sårar… ord sårar och bränner sig djupt in i själen..

Eller alla gånger då hon har stått och talat illa om min far.. och jag har ifrågasatt henne och hennes handlande.. och hon fortsätter att angripa min far fast han inte är med och kan försvara sig.. Hon har talat om hur mycket hon hatar min pappa.. varvid jag naturligtvis har tagit på mig pappas försvar.. Jag har nog sårat henne också.. men hon var vuxen och kunde ta det.. jag var bara ett barn…

Jag anser att jag är hälften av min mor och hälften av min far.. och genom att mamma tycker att pappa är en stor knöl, en idiot och jag vet inte allt.. så måste jag ju vara en halv knöl, en halv idiot och hon måste hata mig till hälften.. eftersom jag tydligen är så lik min pappa..

Undrar om hon har läst genetik?? Arv och miljö??

Hon benämnde honom under ett antal år som buffeln… Det är min pappa hon pratar om.. kan hon inte förstå… Han är en del av mig.. på samma sätt som hon är en del av mig.. och tyvärr kan man inte välja sina föräldrar…

Mina två töser träffade sin morfar i ca 20 minuter när de var 4 och 6 år..

Sonen har aldrig träffat honom..

Morgon bestyr

har vaknat och druckit kaffe som den älskade maken har gjort.. och dessutom är han så snäll emot mig.. han hämtar nämligen min kopp.. bär ut den i köket och fyller med kaffe, socker och mjölk.. sen bär han in den till min dator.. där jag sitter.. Vilken gentleman jag har hittat…

Huvudet värkte.. tog också två panodil.. har fått detta sen jag var på skelettröntgen.. vet inte om det är för att jag sover tungt eller om det är det att det är oro och ovisheten om metastaser som gör att huvudet värker.. tur är att två panodil hjälper…

Har haft mycket huvudvärk genom åren.. både jag och syrran har lätt för att få det.. men det är så trist att ha det… usch.. man blir så handikappad på något sätt när man har ont i huvudet.. för det syns ofta inte på en att man har ont.. men ont har man… och så den där smärtan… usch…

Mitt undermedvetna tänker nog mer på metastaser än vad som kommer upp i en riktig tanke.. då mår man ju som man mår…

Jag har nog sovit tungt.. och det kan också ha bidragit till värken.. men nu har jag druckit kaffe och panodilen har börjat verka.. så nu är det lungt… SKÖNT…