Genom att jag har fått cancer så börjar jag nu få rejäla flashbacks från min barndom och mitt liv fram till nu.
Detta ser jag som fullt naturligt. Det som inte är lika kul är väl hur mycket skit, rent utsagt, som kommer fram.
Jag vet bara att jag föddes en dag i april. Om vädret var fint eller inte minns jag inte och inte heller min mor. För hon säger själv att hon fick kämpa för att få ut mig, men så är det ju att föda barn.. det ska kännas.. :o)
Min mor jobbade inom vården och min pappa var bara hemma ibland.. genom att han var sjöman eller rättare sagt är.. för han lever fortfarande fast jag inte kan få in det i min trånga skalle..
Pappa var alltså borta i princip halva min barndom.. eftersom han då var till sjöss.. fast han kom ju hem med de mest roliga presenter ett barn kunde tänka sig.. bandspelare.. klockradio.. ja.. allt..
Jag fick en lillasyster när jag just fyllt 2 år.
Jag har en del obehagliga minnen från det jag var liten.. bland annat minns jag en gång när min far tar tag runt livet på min mor och lyfter upp henne högt upp i luften och börjar pussa på henne.. mamma blir sur och börjar slå på pappa.. och säger samtidigt: – Sluta göra så inför barnen!!
Idag känns detta så främmande för mig.. jag visar ju för mina barn att jag älskar min man och då blir det pussar och kramar och lite sånt. Konstigt att jag faktiskt har kunnat ha ett kärleksliv fast min mor gjorde så här.. För jag vet vad jag tänkte där jag satt i soffan.. jag tänkte att så ska jag aldrig göra mot en karl som har lust att kyssa mig…
Minns också hur mycket pappa skulle vila när han kom hem från fjärran land.. jag minns att han gick och köpte Se.. för det var så bra reportage i den tidningen.. Jag minns också hur det var om inte jag och syrran städade fort nog.. hur han började att säga att han räknade till Tre.. hur han börja på ett och så kom två och så kom 2,1 och 2,2 osv. och vilken rusch det blev på mig och syrran att städa så fort vi bara hann..
Filed under: Livet i stort | Leave a comment »