Min värld del 2

Skolan var väl ett kapitel för sig. Genom min lott i livet så var det så att jag inte ser ut som andra. Jag är nämligen inte rakhårig. Dessutom blir jag riktigt rejält brun på somrarna (vilket nog gjort en del riktigt avundsjuka genom åren). Så när jag började skolan var väl så där.. ettan till trean gick väl så där.. fyran till sexan också.. fast jag fick höra glåpord men vem fick inte det.. barn är inte snälla mot varandra..

Helvetet började väl i högstadiet. Varför vet jag inte.. men det var då det börja..

Genom mitt hår så fick jag höra att jag var ”neger” (ursäkta ordvalet men det var så de sa). Möttes ofta av glåporden att skolan bara var till för de vita.. och att jag inte var välkommen.

Slag och sparkar hörde till vardagen.. Killarna slogs eller kom med elaka kommentarer.. tjejerna frös ut mig..

Ska jag välja så valde så skulle jag ta killarna.. för de visade i alla fall att jag fanns till.. fast jag var en slagpåse..

Mobbningen fortsatte utan att en enda lärare gjorde något åt situationen.. det jobbigaste jag visste var grupparbetet.. för då var det grupp ett och grupp två och så var det jag… fick alltid jobba själv.. det är inte direkt upplyftande kan jag meddela…

Så började alla utvecklas utom jag… killarna ropade ofta över skolgården till mig.. : – Vi plankor emellan… (såg nu att BB-Linda gått ut med att hon också kallades så.. men jag fick inte de komplexen hon fick) jag försökte istället ta livet av mig..

Vilket inte funkade.. fast kurator ville jag inte ha.. för jag kom på att jag var stark.. jag var dubbelt så stark som de som mobbade mig var.. för jag gick dit.. och gick ensam.. de kom i grupp och då var de starka.. men när de var ensamma.. då var de små rädda skitar som inte visste vad de skulle säga…

En dag så uppdagades mobbingen.. genom att en lärare faktiskt fick syn på två av mina klass ”kompisar” när de tog en gammal skurtrasa som de hittat i en skrubb och dränkte in mitt ansikte med.. Jag kan fortfarande inte med den lukten av gammal disktrasa eller skurtrasa.. då om något så mår jag illa..

Det blev det ena mötet efter det  andra…skolpersonal.. rektor och bit. rektor och alla som ville mig väl.. men vad hjälpte det.. en veckas lugn och ro.. sen var det igång igen.. om inte eter värre…

Genom mobbningen så visste hela skolan att ingen pratar med mig.. vilka situationer detta skapade.. jag hade kunnat ge ut en bok om alla som kom och berättade sina innersta hemligheter för mig.. vem som hade legat med vem.. vem som fått mens.. ja, listan kan göras lång…

Pappa fanns inte med i bilden eftersom de hade separerat.. fast jag vill bo hos honom.. Tänk om jag hade fått det.. tänk om…

Jag överlevde högstadiet.. och nu ska jag överleva min cancer…