Nu har håret börjat falla..

och har väl gjort ett par dar.. ett och annat hårstrå hela tiden..

Skall iväg på torsdag och kolla in peruker.. Vill inte.. Usch..

Gråter nästan…

Tur att jag klippte mig kort i November.. Annars hade jag gråti blod nu…

Får se om jag skaffar peruk.. har så svårt att se mig själv i en sån..

Svärmor har en som jag får låna.. det är en grön clownperuk.. Hmm.. har inte bestämt mig ännu.. vi får se.. ska till frisören iaf.. och så får vi se vad som händer….

Fast egentligen vill jag inte…

Min mor

Min mor.. hon är ett kapitel för sig.. På något sätt känns det som om hon inte riktigt klippt av navelsträngen med mig.. Jag är 42 år och trebarns mor.. ändå kan hon inte förstå att jag har ett eget liv och egna tankar..

Har ett minne av henne när hon kommer upp och hälsar på när äldsta dottern är nyfödd.. under en veckas tid så var det blöjbyte, gulligull och jag vet inte allt.. när jag sa till att jag också kunde byta blöjor på dottern så blev min mor sur.. för hon ansåg att hon träffade dotterdottern så lite och därför ville hon göra allt.. Jag sa något dumt om att amma också.. För det kunde hon inte göra..

Har också en del minnen av att syrran fick göra så mycket mer än vad jag fick..

Det som gör ondast i mig är det jag har fått reda på i efterhand.. Genom att jag var så mobbad som jag var så var mormor och morfar inne på att sätta mig på internatskola.. för att jag skulle komma bort från mina antagonister och att jag kunde få studie ro.. men mamma sa då till dem att det med mobbningen skulle hon lösa.. och sen rörde hon inte ett finger för att hjälpa mig.. Jag var 14 år och nära att ta livet av mig.. och hon gjorde inte ett skit för att hjälpa mig.. i alla fall inte vad jag märkte..

Jag skrev ju om hur hon ville ha det  när jag fick beskedet om att jag hade cancer.. hon ville veta först.. så hon sen kunde sladdra vidare till hela sin bekantskapskrets om hur synd det är om henne som har fått en dotter som har fått bröstcancer.. hua.. stackars henne (nu är jag mycket ironisk)..

Hennes fina fasad har fått sig en reva.. jag hoppas att den spricker upp riktigt ordentligt.. så puts och murbruk ramlar ner i små prydliga högar…

Nu har jag klivit upp

druckit mitt morgonkaffe.. (som fortfarande smakar gott)..

Dessutom har det kommit tre droppar regn.. vill ha mer… en rejäl åskskur skulle sitta fint… för det är kvavt och het… Gillar nämligen när det är varmt.. men inte FÖR varmt.. Det är det nu.. alldeles för varmt…

Alla kattungarna har nu öppnat ögonen.. Idag är de 14 dagar gamla och helt underbara.. de är små personligheter redan..

Var ju på skelettröntgen igår… På kvällen när jag skulle gå och lägga mig så hade jag så ont i bäckenet.. fattade inte varför.. gick och la mig och när jag vakna i morse hade jag fortfarande ont.. kunde inte förstå varför… Kunde det vara så att den här isotopen (radioaktiv substans) gjorde att det gjorde ont?? Eller var det så att jag har metastaser?? Tankarna i morse var inte kul… ända tills jag kom på varför jag hade ont… Det var mina trosor som satt för hårt över bäckenkammen (högst upp på bäckenet).. och hade tryckt… så det var bara att byta trosor.. och nu har jag inte ont längre.. HURRA!!!

Annars är det bra med mig.. är jättetrött sen gårdagens sjukhus besök.. Fast jag tänkte lägga mig en stund och vila idag.. hade inte den möjligheten igår…

Ps. Igår när vi åkte iväg till sjukhuset så fick vi åka de där nya tågen.. i två våningar.. så sonen var helnöjd..

Min värld del 3

Maten. Genom min mobbning så började jag äta.. Det jag fick dille på var Schweitzernöt från Marabou.

Jag vet inte hur många chokladkakor jag åt under högstadiet.. vilket blev att jag gick upp i vikt.. i dag hade man sagt att jag hade bulimi men det ordet existerade inte när jag gick i skola.. det var många chokladkakor som åkte ner i min mage.. vilket också gjorde att jag blev tjock.. fet kan jag inte säga.. men tjock blev jag..

Dessa kilon är numera borta men lite mage har jag kvar.. (fast jag har ju fött tre barn också). Jag skämdes för de där chokladkakorna.. så jag gömde dem i en garderob.. när den var full så slängde jag alla papperna i två plastpåsar och så ut i soptunnan.. helst samma dag som den skulle tömmas.. för att inte visa mamma vad jag sysslade med.. fast det visade sig sen att hon mycket väl viste vad jag gjorde…

Betänk att 1984 vägde jag 88 kg till mina 159 cm.

Idag väger jag 64 kg.. till samma längd.

Min värld del 2

Skolan var väl ett kapitel för sig. Genom min lott i livet så var det så att jag inte ser ut som andra. Jag är nämligen inte rakhårig. Dessutom blir jag riktigt rejält brun på somrarna (vilket nog gjort en del riktigt avundsjuka genom åren). Så när jag började skolan var väl så där.. ettan till trean gick väl så där.. fyran till sexan också.. fast jag fick höra glåpord men vem fick inte det.. barn är inte snälla mot varandra..

Helvetet började väl i högstadiet. Varför vet jag inte.. men det var då det börja..

Genom mitt hår så fick jag höra att jag var ”neger” (ursäkta ordvalet men det var så de sa). Möttes ofta av glåporden att skolan bara var till för de vita.. och att jag inte var välkommen.

Slag och sparkar hörde till vardagen.. Killarna slogs eller kom med elaka kommentarer.. tjejerna frös ut mig..

Ska jag välja så valde så skulle jag ta killarna.. för de visade i alla fall att jag fanns till.. fast jag var en slagpåse..

Mobbningen fortsatte utan att en enda lärare gjorde något åt situationen.. det jobbigaste jag visste var grupparbetet.. för då var det grupp ett och grupp två och så var det jag… fick alltid jobba själv.. det är inte direkt upplyftande kan jag meddela…

Så började alla utvecklas utom jag… killarna ropade ofta över skolgården till mig.. : – Vi plankor emellan… (såg nu att BB-Linda gått ut med att hon också kallades så.. men jag fick inte de komplexen hon fick) jag försökte istället ta livet av mig..

Vilket inte funkade.. fast kurator ville jag inte ha.. för jag kom på att jag var stark.. jag var dubbelt så stark som de som mobbade mig var.. för jag gick dit.. och gick ensam.. de kom i grupp och då var de starka.. men när de var ensamma.. då var de små rädda skitar som inte visste vad de skulle säga…

En dag så uppdagades mobbingen.. genom att en lärare faktiskt fick syn på två av mina klass ”kompisar” när de tog en gammal skurtrasa som de hittat i en skrubb och dränkte in mitt ansikte med.. Jag kan fortfarande inte med den lukten av gammal disktrasa eller skurtrasa.. då om något så mår jag illa..

Det blev det ena mötet efter det  andra…skolpersonal.. rektor och bit. rektor och alla som ville mig väl.. men vad hjälpte det.. en veckas lugn och ro.. sen var det igång igen.. om inte eter värre…

Genom mobbningen så visste hela skolan att ingen pratar med mig.. vilka situationer detta skapade.. jag hade kunnat ge ut en bok om alla som kom och berättade sina innersta hemligheter för mig.. vem som hade legat med vem.. vem som fått mens.. ja, listan kan göras lång…

Pappa fanns inte med i bilden eftersom de hade separerat.. fast jag vill bo hos honom.. Tänk om jag hade fått det.. tänk om…

Jag överlevde högstadiet.. och nu ska jag överleva min cancer…

Metastaser??

Nu e jag hemma…efter en lång dag på sjukhuset.. är jättetrött..

Sonens undersökningar gick som väntat.. och han var jätteduktig.. ville inte ta stick i fingret.. men när syster väl stack så var det inget.. det kom ju bloooood!!!

Min undersökning gick bra.. sonen fick följa med in och se när de stack mamma och det var ju inget.. för jag tycker inte att det gör speciellt ont… så de får gärna sticka i mig…bra för sonen att se.. genom hans stickrädsla..

Röntgen var svårare.. jag som inte gillar att åka hiss eller gå på offentliga toaletter.. och så ska man ligga i en minimal röngten apparat med väggar runt sig och en skiva några cm över huvudet.. det var inte behagligt.. skönt att det är över…

Nu är jag hemma.. och ska ta cykeln till pizzerian och inhandla varsin pizza eller så..

Nu kommer jag att ha metastaser i hela kroppen fram tills dess att jag får svaret.. gillar inte att vänta på provsvar.. USCH!!

Nu är det oro och ovishet igen.. tvi.. vill inte..

Hoppas bara att jag kan somna inatt

Ha det gött i värmen…

Återigen en varm dag

Idag skall vi till sjukhuset. jag ska röntga skelettet.. det blir en resa. Jag skall vara där klockan 12 för att få en spruta (innehållet vet jag inte om än…) och sen ska vi vänta i tre timmar…

Under tiden ska vi upp till barn och göra lite kontroller på sonen.. hans längd och vikt och så blir det stick i fingret som han ogillar (sonen är mycket stickrädd).

Så ska vi också hinna med tandläkaren.. det är sonen som skall dit också.. han går hos tandläkarna på sjukhuset nämligen eftersom hans tänder är som de är..

Sen skall jag tillbaka och bli röntgad.. denna röntgen tar en timme ca..

Är inte hemma förrän vid 18 tiden ikväll.. och vi åker tjugo över tio… det blir en lång dag…

Fast jag är glad att familjen är med mig.. annars hade det blivit tråkigt..

Ha det gött i värmen..

Kvällstankar

solen har gått ner.. men det är fortfarande varmt ute..

I morgon blir en lång dag.. hela dagen på sjukhuset…

Det kommer att ta musten ur mig.. och jag som har så mycket jag måste göra.. Det blir ju så.. när städtanten har åkt på semester.. vem städar då?? Ordinarie personal.. Nä.. tror inte det.. man löser det med en vikarie.. som inte vet ett skit om hur det ska se ut när det är rent…

Hm.. undrar om de hyr ut folk som kommer och städar åt en.. eftersom jag är sjuk.. och inte orkar..

Den älskade maken ser nämligen inte hur skitigt här e…

Eller så prioriterar han det inte så högt som jag gör..

Nu funderar jag starkt på att krypa ner i sängen.. och jag tror faktisk att jag ska göra det…

Go natt på er

Min värld del 1

Genom att jag har fått cancer så börjar jag nu få rejäla flashbacks från min barndom och mitt liv fram till nu.

Detta ser jag som fullt naturligt. Det som inte är lika kul är väl hur mycket skit, rent utsagt, som kommer fram.

Jag vet bara att jag föddes en dag i april. Om vädret var fint eller inte minns jag inte och inte heller min mor. För hon säger själv att hon fick kämpa för att få ut mig, men så är det ju att föda barn.. det ska kännas.. :o)

Min mor jobbade inom vården och min pappa var bara hemma ibland.. genom att han var sjöman eller rättare sagt är.. för han lever fortfarande fast jag inte kan få in det i min trånga skalle..

Pappa var alltså borta i princip halva min barndom.. eftersom han då var till sjöss.. fast han kom ju hem med de mest roliga presenter ett barn kunde tänka sig.. bandspelare.. klockradio.. ja.. allt..

Jag fick en lillasyster när jag just fyllt 2 år.

Jag har en del obehagliga minnen från det jag var liten.. bland annat minns jag en gång när min far tar tag runt livet på min mor och lyfter upp henne högt upp i luften och börjar pussa på henne.. mamma blir sur och börjar slå på pappa.. och säger samtidigt: – Sluta göra så inför barnen!!

Idag känns detta så främmande för mig.. jag visar ju för mina barn att jag älskar min man och då blir det pussar och kramar och lite sånt. Konstigt att jag faktiskt har kunnat ha ett kärleksliv fast min mor gjorde så här.. För jag vet vad jag tänkte där jag satt i soffan.. jag tänkte att så ska jag aldrig göra mot en karl som har lust att kyssa mig…

Minns också hur mycket pappa skulle vila när han kom hem från fjärran land.. jag minns att han gick och köpte Se.. för det var så bra reportage i den tidningen.. Jag minns också hur det var om inte jag och syrran städade fort nog.. hur han började att säga att han räknade till Tre.. hur han börja på ett och så kom två och så kom 2,1 och 2,2 osv. och vilken rusch det blev på mig och syrran att städa så fort vi bara hann..

Nu har jag varit duktig..

i mina ögon.. jag har möblerat om.. så nu står alla mina pärmar och medicinböcker och omvårdnadsböcker prydligt i min egen bokhylla.. så nu behöver inte den älskade maken se dem när vi sitter i vardagsrummet..

Nu har jag min egen lilla vrå i vårt sovrum.. vilken skön känsla..

Nu är det bara lådorna i källaren kvar.. hehee.. att sortera och ta upp lite böcker som töserna kan ha när de är här…

Har också fixat diskvatten.. skall bli intressant att se om jag orkar med disken.. men jag är så stolt över mig själv som i alla fall har fixat det jag hade tänkt mig idag.. små mål är helt ok…

Gå och lägga mig tidigt ikväll.. då det blir sjukhuset hela dagen i morgon.. men det är en annan historia och en annan resa.. idag har jag gjort den här..

Ha det gött.. så hörs vi