Sjukvården ur genusperspektiv

Vad var det jag sa!

Jag hade rätt.

Det bara är så.

Vi kvinnor får sämre vård. Både när det gäller hjärtinfarkt och stroke.

Undrar hur det är med cancer? För frågan kan ställas.

Fast männen har lite svårt med sjukvården om de är deppiga.. för depression är tydligen mer än kvinnosjukdom.. och här har männen svårt att bli trodda.

Det ska vara lika vård.. men det stämmer inte och då bryter faktisk vården mot lagen. Lagen säger att det ska vara lika vård för alla!

Så nu är jag ännu mer inne på att anmäla den där doktorn på akuten….

Andra bloggar om: sjukvård, genusperspektiv, cancer, lag, anmäla

Det lovade inlägget om metastastankar

Just nu är jag inne i någon form av metastastankar.

Jag vet att jag inte har några.. men tanken finns där ändå.

Får jag ont.. eller som jag vet att jag har muskelknutor i skulderbladet och axeln på höger sida (min tumörsida). Är det metastaser? Nej, naturligtvis är det inte det.. men alla knölar och dylikt får mig att tänka till.

Fick en liten bula på undersidan av vänster arm. Ett litet blåmärke också.. men inte så där jätteblått.. utan bara lite… jag såg det inte.. men människor i min närhet såg att det var blått. En metastasknöl? Nej, jag har säkert slagit i den.. men det gjorde ont… idag känns den inte…

Läste en sak på ett forum för cancerdrabbade jag är med på.. och där var det en som var på återbesök efter ett år.. varför har inte jag kallats??? Det är också saker som sätter igång tankarna…

Det var som någon en gång sa till mig…. cancern ska få lov att finnas i mina tankar.. men den ska inte få lov att ta över all tankeverksamhet. Det har den inte gjort. Fast jag tänker på min cancer dagligen. Vissa dagar mer.. vissa dagar mindre, men jag tänker på den varje dag…

Igår pratade vi på jobbet om vad vi gör om tio år.. då sa en att man vet ju inte om man lever då… och då kom tanken… Jag vill leva om tio år.. men i den situationen jag är i.. så vet jag absolut inte om jag gör det… Fast jag ska se till att jag lever….

Ha det gott därute.. för nu har jag haft min dagliga tanke på min cancer.. och nu tänker jag inte tänka mer på den idag… (om inget oförutsätt händer).

Andra bloggar om: Pysan, tankar, metastaser, bröstcancer, liv, död, våga