![b[logg]Spot](https://pysan.files.wordpress.com/2008/03/bloggspot.jpg)
En ny solig dag väntar på att jag ska gå ut och njuta.. och visst njuter jag…
Igår hade jag ont i ryggen.. jag har kommit på mig själv med att jag glömmer att ta extra morfin vilket jag måste göra.. för jag har så ont i ryggen när jag går och lägger mig… och även om jag tar tabletter vid sänggående så måste jag ta innan.. för det tar ett tag innan jag somnar… för smärtan gör att det är svårt att sova.. och jag får invänta att tabletterna ska värka innan jag somnar.. men sen sover jag gott hela natten…
Fast i natt vaknade jag av ett konstig ljud.. och jag kunde inte förstå varifrån det kom.. det plingade… och lät… så jag gick upp.. och ljudet kom utifrån… ända till jag kom på vad det var.. grannen har en sån där vindsak.. som plingar.. och den hör man till och från under dagen.. men samtidigt så hör man trafiken.. och skatorna, kajorna och svalorna som flyger och gör sina konster… grannbarnen som låter.. och så mopednissarna.. och nu på natten så är det så mycket tystare.. och då hör man plinget på ett helt annat sätt.. så det är inte konstigt att jag vaknade… för balkongdörren var helt öppen.. för lite svalka måste vi ha… maken sover här nere.. för det är för varmt i hans lägenhet…
Nu är det inte många dagar kvar… jag längtar.. fast vi ska bara ta en dag.. jag och Den älskade maken gör bara torsdagen.. jag kommer inte att orka mycket mer… men ändå känns det..
Förra gången det var festival var min första sommar med cancer.. jag sprang runt med peruken och det kom världens regnskur… gissa om skallen var rätt så svampig när jag kom hem.. 🙂
och i år är det dags igen.. både för festivalen.. och så min cancer.. och så skallig.. men denna gången så ska jag nog skita i att ha peruken på mig.. jag går som jag är.. möjligen en scarf på huvudet… vi får se… för jag går mer eller mindre utan något på huvudet nu.. för även min lilla dödskalle scarf är för varm.. jag svettas om jag har den.. och tjockare scarfar går inte att tänka på.. den är enkelt tyg.. urtvättad bomull och ändå svettas jag om skallen…
Stödstrumporna fungerar kanon.. jag fick ju ett par nya.. och de har jag nu.. de andra är i blöt.. man måste ju tvätta dem ibland… och det är viktigt att bara använda tvål och vatten.. för annars förlorar de sin struktur… och är inte längre stödstrumpor…
Annars så har jag inte mycket att förtälja världen.. jag har min frivecka och jag njuter konstant av den… för jag vet vad som kommer… nästa vecka är väl som vanligt.. men veckan därpå.. *ryser*
Men den dagen den sorgen.. inget får rucka på mig och mitt glada humör… för jag är ju glad.. fast jag har ont.. jag är glad.. jag har en kropp som, även om den gör ont och inte alltid fungerar.. så har jag en kropp att ha ont i.. och jag lever.. den är ärrad och i viss mån ful.. men de där ärren har räddat mitt liv.. och då måste man försöka se det positiva.. även om det ibland är skitjobbigt och jag har mina svarta stunder.. så är jag ändå innerst inne glad.. att vetenskapen faktiskt har gått så långt att jag får leva ett tag till.. för 20 år sedan hade jag mer eller mindre varit dödsdömd när skelettmetastaserna hittades…
Nä… nu väntar hemlighuset på mig.. för jag måste se om jag kan få till något resultat.. annars får jag hota kroppen med droppar igen.. och bara det gör att det brukar bli ett bra resultat… 🙂
Sen ska jag ta rollatorn och gå iväg och träffa resten av familjen.. och jag har hittat en sak som jag tycker verkar mycket vettig… se själva här..
Le och var glad att du lever!
Läs även andra bloggares åsikter om pysan, livet, ont, kropp, glad, festival, hemlighus, cykelkorg, vakna, natt, sova, fåglar, mopeder, njuta
Filed under: Blandat bös, cancer, Cancerbehandling, cancerhelvetet, Familj, Glädje, Livet i stort, metastaser, Min cancer, Sjuk, sjukvård | Tagged: cykelkorg, fåglar, festival, glad, hemlighus, kropp, livet, mopeder, natt, njuta, ont, Pysan, sova, vakna | 3 Comments »
Pysans tankar: Metastasdödaren 