Nu har dom skitit i det blå skåpet

Vem? Jo, Ali…

Nu undrar du vem Ali är.. och jag ska berätta vem Ali är.. snart…

Jag ska bara ta morgonens övningar från början..

Jag vaknar och trogen som jag är så tar jag mina mediciner innan jag kliver upp.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen…

Det blir en del ju.. och det går väl rätt så bra.. och jag försöker nu ta mig upp ur sängen.. då det hugger till i sidan på mig.. och nu pratar jag inte om ett litet hugg.. inte som håll.. utan som en rejäl jävla sammandragning…

Efter ett tag kommer jag upp.. då jag inser att jag måste ut på toa.. för det börjar bli lite bråttom om jag ska hinna dit…
Så väl uppe så tar jag min älskade lilla gripklo som käpp och vi börjar vandra iväg… ut i hallen och när jag har tagit ett par steg i hallen så smäller det till.. och gör så vansinnigt ont att jag bara ser vitt och går på tårna och skriker rakt ut och småvinglar framåt som en döende svan…

Får så grepp om min kropp igen… och kan vingla in på toaletten.. naturligtvis så hinner jag inte helt.. utan det blive en droppe i trosorna.. så det är bara att hiva av dem… och de blir liggande på golvet…

Så efter mina övningar på toa så tar jag mig sakta men säkert tillbaka till sängen.. och där faller jag i hopp i kramper.. magen och ryggen krampar.. och det gör ont.. svetten sprutar och jag har inte koll på någonting… jag skriker rakt ut och smärtan vrider sig som en orm omkring mig… tror att nu är det slut….

Liggande på sängen med min gripklo i ena armen och hålla hårt om kudden med den andra handen.. så får jag tag på min mobil som ligger på makens nattduksbord…

Efter ett tag lyckas jag få till ett SMS till honom.. där det står: Jag har OMNT!

Hörde inget ifrån honom och bara låg och vred mig i smärta.. krampliknande både i ryggen och magen… och totalt okontrollerbart när det satte igång…
Till slut ringer jag maken och bara vrålar rakt ut.. för han måste komma hem.. han måste.. jag fixar inte detta här hemma.. jag ligger och svettas och har ont och tappar tidsbegreppet…

Han kommer.. det första han får göra är att hjälpa mig på med trosorna.. gillar inte att ligga så bar.. ifall jag måste åka in.. han börjar ringa runt och det är jobbigt som fan…

Efter ett tag kommer jag på att han ska försöka ringa BröstSSK för där finns ju någon nu, då de har telefontid nu… Fan, vad man ändå kan tider och telefonnummer när man ändå är så borta i tokmoset…

Så får han prata med BröstSSK L.. och hon tar tag i saken.. och hon ska ringa tillbaka…

Det som är på tapeten är att jag ska komma in och bli inlagd på Kirurg avd. men de visar sig att de inte har plats.. så ska jag in så får det bli KAVA..

BröstSSK L ringer upp efter en stund då hon har pratat med kirurg avd. som inte vill ha dit mig.. och hon har pratat med cytotjejerna.. och de hade bara skrikit rakt ut när de fick veta om hur jag numera medicinerar…

Det är nämligen så att Burana Ibuprofen och Paclitaxel ABSOLUT INTE SKALL TAS TILLSAMMANS!!!!

För det klarar inte magen av…

Så därför har Ali skitit i det blå skåpet… han som är så stolt för att han är narkosläkare och kan allt om smärta… och gör att patienten får ännu mer smärta än vad som är normalt…

Läkare tror att de kan så mycket.. men de kan inte ett skit…

Glad att jag faktisk kom ur det här med livet i behåll.. och jag har lite småkramper fortfarande.. men inte alls i samma styrka och intensitet som i morse…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, skita i det blå skåpet, Ali, patient, smärta, ont, kramp, svettas, apotek, skrika, skrika rakt ut, VERSALER, intensitet, småkramper, mage, rygg, glad, skit