Hårrapport

Här kommer det en hårrapport och det är nu No 15.. alltså det är 15 veckor sedan som jag slutade med cytostatika i droppform och numera får jag ju cyto i tablettform vilket är mycket smidigare på ett sätt.. men samtidigt så får jag inte den där veckovisa kontakten med de underbara tjejerna på 73:an.. vilket är ännu roligare för att syster Å är tillbaka.. denna underbara människa som tog hand om mig under hela sommaren och som kemin emellan oss bara är så där underbart 100%… det finns få människor som jag får sån kontakt med.. men hon var en av dem…

Nu till bilderna.. för idag så får ni hela tre stycken.. allt för att visa hur långt det faktiskt har blivit.. och denna gång är det maken som håller i kameran.. vilket han inte gjort varje gång…

Så håll till godo…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, hår, cytostatika, dropp, tablettform, kontakt, underbart, kemi, kontakt, bilder

Kissedag och nageltrång

Kissedag och nageltrång är ingen bra kombination har jag upptäckt.. det gör ont när jag går och naturligtvis så slår jag i den i princip varje tröskel på väg till toaletten.. och det gör ont.. och när man dessutom har kissedag och rusar på toa allt som oftast.. Det rimmar illa..

Annars har jag inte mycket att rapportera.. det är – 21 grader kallt idag och genom att jag inte rör mig på samma sätt nu när jag går med rollatorn.. för överkroppen är stilla och jag använder den inte på samma sätt som om jag inte hade haft rollatorn… Dessutom har jag frost på insidan av fönstret…. och så även isbeläggningar.. se själva här..

Dagarna går sakta men säkert.. och den 15 ska jag träffa doktorn och få en ursäkt hoppas jag… och det har tagit tid… fast jag såg honom ett par gånger när jag fick behandling.. men han rörde inte en min.. så vi får se vad som händer den 15… ska bli spännande.. och maken ska följa med som moraliskt stöd… Då ska jag också träffa SSK så jag får nya blodsprutor.. för jag ska ju ta en ikväll… eller rättare sagt maken får ta den.. för min högerhand fungera fortfarande inte tillfredsställande.. men den är något bättre tycker jag..

Har också fotograferat min frukost…

Som ni ser är det en hel del att svälja.. De tre vackra tabletterna i varsin färg.. är depolanet i olika mg.. den oranga är 100 mg, den gula är 60 mg och den blågröna är 30 mg.. och de tre som är lika stora är Morfin Meda då både 20 mg och 10 mg.. det ända som skiljer är att på 20 mgaren står det MR och på 10:an står det MO… sen har ni omeprazolen och det är den stora vita kapsel.. sen de fyra ”bajsbruna” är xeloda som alltså är cytostatikan.. De två små runda vita är postafen och furosemid…

Och håret växer som om det hade fått någon typ av näring.. för det växer som ogräs och maken talade om igår att jag faktiskt fått lite sovruffs bak i nacken… och glädjen över detta är stor.. för det känns.. att det växer…
Se själva..

Håret v.12 efter avslutad paclitaxel..

Fy fan, för snö.. jag kommer knappt fram med rollatorn..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kissedag, nageltrång, cytostatika, tabletter, medicin, morfin, hår, rollator, återbesök, behandling, spruta, kallt, vinter, minusgrader, frost

Ytterligare mediciner..

Jag har idag uppsökt en vårdinrättning nära mig.. och där konstaterade läkaren att hon inte ville skära i min tå..

Utan den bandagerades med kompresser indränkta i asolsprit och det var kallt att få dem runt tån.. sedan ytterligare en kompress för att avsluta paketet med en fingertuta där det fanns skumgummi i…

För det vet ju alla som har haft nageltrång att det är den tån man slår i överallt och då gärna på den onda sidan.. och den smärtan är bara så infernaliskt smärtsam.. att man nästan svimmar på kuppen…

Jag fick Heracillin 750 mg utskivet.. och denna jättetablett skola jag ta tre gånger om dagen i 10 dagar…

Så nu ser det ut så här i mina dosetter.. Ja, jag har två för det får inte plats annars..

Morgon:
1 Depolan 100 mg (Långtidsverkande morfin, smärtlindring)
1 Depolan 60 mg (Långtidsverkande morfin, smärtlindring)
1 Depolan 30 mg (Långtidsverkande morfin, smärtlindring)
2 Morfin Meda 20 mg (Korttidsverkande morfin, smärtlindring)
1 Morfin Meda 10 mg (Korttidsverkande morfin, smärtlindring)
1 Postafen 25 mg (För illamående när det gäller morfinet)
1 Omeprazol 40 mg (För att skydda magens slemhinnor av morfinet)
2 Panodil 500 mg (Mot smärta)
1 Furosemid 40 mg (detta är den berömda kissetabletten och den tas varannan dag, så jämn vecka blir det tisdag, torsdag och lördag och udda veckor blir det måndag, onsdag, fredag och söndag..)
4 Xeloda 500 mg (Cytostatika, tages i 14 dagar och sen vilovecka)

Till kvällen ser listan nästan lika dan ut.. se själva…:
1 Depolan 100 mg
1 Depolan 60 mg
1 Depolan 30 mg
2 Morfin Meda 20 mg
1 Morfin Meda 10 mg
1 Postafen 25 mg
2 Panodil 500 mg
4 Xeloda 500 mg

Till detta får jag nu också Pamidronat 90 mg/500 ml och det var tredje vecka för att stärka mitt skelett…

Just nu ligger jag också under 105 i blodvärde och då får jag NeoRecormon 30 000 E varje vecka.. och om blodvärdet är mellan 105 -> 120 så får jag detta var 14 dag.. alltså har jag sprutor hemma.. eftersom jag inte ska till avdelningen förrän den 4 januari 2010…och jag låg ju så lågt sist.. så de trodde inte (även om jag tog en spruta den 25 december) att jag ska ha kommit upp över 105…

Och så nu p.g.a. den lilla svullnaden jag har i foten så är det ytterligare mediciner som ska ingå dagligen… himla glad att jag inte käka Xeloda denna vecka.. för jag har just avslutat min andra dos med Xeloda..

Många tabletter blir det…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, depolan, morfin, tabletter, smärtlindring, skydda, magen, slemhinnor, spruta, cytostatika, blodvärde, skelett, kissetablett, dosetter, nageltrång, kompresser, lägga om, ont, smärta, asolsprit, tå, läkare

Ett problem är borta.. då kommer nästa..

Ett problem föder ett annat..

Jag fick skelettmetastaser och då fick jag cytostatika i form av paclitaxel.. som har idegran som en ingrediens.. och detta gör att håret trillar.. nu säger jag håret…

Det jag menar är alltså följande:

• Håret på huvudet
• Håret där nere både det på venusberget och det som är längre bak
• Ögonfransar
• Ögonbryn
• Håret i öronen
• och så håret i näsan…

Vissa av dessa saker har givit mig problem… för det är inte lätt att sätta dit lösögonfransar.. och det är inte heller lätt när håret i näsan försvinner.. eftersom det inte något som ”fångar” upp det som rinner.. så det fortsätter rakt ut där det går.. alltså genom näsborren.. så jag har varit storkonsument av pappersnäsdukar på affären.. och jag är himla glad att det finns lågprisprodukter av detta… ”Euroshops” finns dessutom i 15 pack… och det har inhandlats två sådana förpackningar när jag har behövt.. för det har runnit över.. en hel del…

Nu har jag slutat med paclitaxel och börjat med xeloda som inte har håravfall som biverkning..

Det är nu nästa problem uppkommer.. för alla vet väl en sak.. och det är det att det kliar när hår växer ut…

Så kliar det inte uppe på skallen eller runt ögonen.. eller så kliar det i näsan eller i ”räva”…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, hår, håravfall, huvud, där nere, venusberg, problem, metastaser, cytostatika, ögon, näsan, snor, försvinner, rinner, näsdukar, biverkning

Hår vecka 1

Igår var det 1 vecka sedan jag fick min sista cytostatikabehandling i droppform.. eftersom jag kommer att övergå till cytostatika i tablettform om några veckor.. jag döper om veckorna.. för det blir lättare för mig att hålla ordningen då..
Tabletterna jag ska ta har inte håravfall som någon biverkning.. detta betyder att håret kommer tillbaka.. Jag lovade att jag skulle ta ett kort varje vecka för att visa hur håret växer vecka för vecka.. och har valt onsdagen.. för det är dagen efter och då har det gått en vecka…

Så här kommer håret vecka 1…

Inte mycket till hår.. ett och annat lite strå..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, hår, cytostatika, växer, tabletter, dropp, biverkningar, kort, onsdag, växer

Man med bröstcancer och glädje för Annette

För det första så går gamla Kizz trummisen, Peter Criss ut och talar om att han har haft bröstcancer.. och att han tyckte att det var lite skämigt.. för han visste inte att män kunde få bröst cancer…
Detta betyder mina manliga läsare.. att ni också ska klämma och känna eller så ska ni be er partner att göra detta…
Risken för att en man ska drabbas är liten.. men den finns där… och mellan 40-50 män i Sverige drabbas av bröstcancer varje år.. det kan vara din tur nästa gång…
Trist bara att inte media lär sig… man är inte frisk efter 2 år… efter 5 år så kan man säga att risken för återfall är liten… och efter 10 år kan man säga att den som drabbats av bröstcancer är frisk… men risken för att sjukdomen ändå ska komma tillbaka kommer alltid att finnas.. för det är de som har fått metastaser eller en ny knöljävel efter 15 år.. så ingenting är säkert.. blir så arg när media kommer med felaktiga uppgifter… hela tiden…
Han var glad att slippa strålningen… jag tyckte att strålningen.. förutom tröttheten.. gick som en dans.. i förhållade till cytostatika behandlingen…

Så är det glädje för Annette såg jag.. jag har ännu inte hunnit in på din blogg.. men du får ett glädje tjut här..

Jippie-kajj-eij..!!!!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Peter Criss, Kizz, trummis, strålbehandling, man, media, lära sig, fem år, återfall, knöljävel, felaktiga, uppgifter, cytostatika, behandling, glädje, blogg, Annette, tjut

Min kropp.. min själ.. och mina tankar..

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

Så kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina ”kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

Så har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kropp, bloggvärldsbloggen, bloggtema, hjärna, mage, fötter, händer, rygg, bröst, nyckelben, ärr, bäcken, metastaser, glömmer, neuropati, bröstcancer, amputerad, arm, ben, hår, enbröstad, fett, blodkärl, navel, förstoppning, cytostatika, morfin, fallskärm, idegrans dekokten

Jag får väl tala om gårdagen..

Igår var jag till sjukhuset.. för min sista behandling med cytostatika i droppform.. så nu kommer jag att varje tisdag fotografera mig.. för att visa hur mitt hår utvecklas veckovis under ett år… så ni får hålla tillgodo.. just nu är jag mer eller mindre flintis.. ett och annat litet vitt hår spretar iväg… men det är för lite att fotografera.. och de kommer inte att synas på kortet ändå… Första inlägget om hårväxt kommer v. 43.. håll tillgodo…

Sen pratade jag med min sköterska igår om att jag skulle på återbesök till min ”kära” onkolog den 16.. istället för den 2 november.. och efter ett tag kom hon och frågade om jag efter behandlingen kunde stanna kvar och träffa onken.. vilket jag kunde.. eftersom onken inte är där på fredag.. och dessutom var det så att den tiden jag hade från början hade någon annan fått… och nästa tid var den 10 november.. och då är jag bevisligen inte anträffbar..

EPO sprutan slapp jag.. då mitt Hb var 116 och de vita blodkropparna var 3,6.. så det rör på sig åt rätt håll..

Så fick jag då träffa honom, min kära onkolog.. som idag faktiskt var mycket trevlig och faktiskt (kors i taket) inte svor en enda gång…

Min behandling i framtiden ser ut så här.. jag ska ta cytostatika i tablettform i 14 dagar.. sen har jag en vilovecka.. och så 14 dagar cyto igen.. dessa kommer jag att få i en 14-dagars dosett från sjukhuset (bild kommer när jag fått den).. och jag kommer att få ta blodprover för att se hur mina värden är.. det är så mycket man kan läsa av hur en kropp mår bara genom ett litet blodprov.. håret kommer som jag sa tidigare att växa ut.. men jag kommer att få lite andra biverkningar av denna cytostatika.. men inte alls i den omfattning som jag fått nu… men det är inte så konstig när de har kört in en massa idegran i kroppen på mig.. det kan ta död på den starkaste.. så inte konstigt att min kropp har förfallit så till den milda grad som den har..
Jag ska en gång i månaden åka till avdelning 73 och mina älskade cytotjejer.. för att få benstärkande…. och det lär jag få göra livet ut… men vad är väl det.. för jag väljer ju livet.. och inte döden.. och då är ett besök på sjukan ingenting i sammanhanget..

Det mest fantastiska är att jag får åka till Göteborg.. vilket jag var tvungen att fråga onken om först innan jag sa något till någon.. För jag visste inte om mina metastaser kunde strula till det för mig.. Jag fick ju kallelsen för en vecka sen.. men har inte velat läsa eftersom jag inte visste om jag var godkänd för det.. men jag har fått OK från onkologen.. så jag reser…

Vad ska jag då göra i Göteborg.. jo, jag ska besöka Sahlgrenska.. för den 10 november blir jag opererad…
Jag ska äntligen få mitt nya bröst.. kan ni förstå.. jag ska bli två tuttad.. efter att ha gått enbröstad sen den 14 augusti 2006.. så ska jag bli HEL.. Jag ska bli en hel kvinna.. jag ska inte gå omkring med ett bröst.. och en äcklig silicon imitation av mitt riktiga bröst… Jag ska bli HEL.. jag är så lycklig så tårarna trillar och tankarna var tvungna att stillas och jag landa i tanken på allt detta.. och jag kunde inte skriva det igår.. för då hade ni inte förstått någonting av mitt svammel.. men nu har jag landat.. men jag kan inte riktigt förstå att det är på gång.. att jag har fått en operationstid.. att jag ska bli hel.. att jag ska bli två tuttad igen… ni kan säkert läsa min lycka i texten.. Jippie-kay-ejji… Tjohoo.. och jag vet inte alla glädjeyttringar som fälldes igår.. och jag klarade även av att hoppa jämfota.. inte så högt men ändå.. jag klarade det…

Kan ni fatta.. jag ska bli hel…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, cytostatika, dropp, hår, utvecklas, veckovis, inlägg, onkolog, återbesök, bevisligen, EPO, Hb, vita blodkroppar, svor, behandling, tabletter, dosett, blodprov, värden, biverkningar, Idegran, benstärkande, död, livet ut, Göteborg, Sahlgrenska, operation, nytt bröst, enbröstad, två bröstad, hel, landa, tankar, glädjeyttringa, hoppa jämfota, fatta

Jag jublar

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min ”kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den ”käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små ”kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, panduro, paket, post, organ, metastaser, kompisar, diagnos, bok, böcker, barnböcker, sjuk, cancer, grådaskig, positiv, kallelse, återbesök, tabletter, cytostatika, onkolog, rädsla, ångest, dans, tango, klor, julafton, Panduro, stort A, kräkas, magsjuka, vidrigt, illamående, mer och mer, G A

Sovedag

Vissa dagar har jag vad jag kallar ”sovedag”.. Det är dagar då jag är tröttare än vanligt.. och det är inte så konstigt om man tänker på vad sjukvården stoppar i mig…

För att inte prata om det jag får stoppa i mig här hemma.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen… Morfinet gör att jag blir trött.. cytostatikan gör att jag blir trött.. och då är det inte konstigt att jag har de här sovedagarna..

Jag kan utan större problem sitta och somna framför datorn.. jag drömmer mycket tydliga drömmar.. och kommer någon in och frågar mig något så kommer ofta ett mycket konstigt svar.. eller så frågar jag något konstigt för jag har ju just blivit väckt från en dröm där det hände konstiga saker…

Den älskade maken har ibland tyckt att det har varit lite obehagligt när jag blir mer sovande än vaken.. men jag har lugnat honom om att det är så och det får han helt klart acceptera.. och får han konstiga frågor eller konstiga svar.. så får han fråga igen eller så får han fråga vad jag menar när jag är lite mer vaken och lite mer med…

Att kunna sitta och sova har jag aldrig kunnat innan.. men nu kan jag.. och visst kunde jag också ibland kunna känna att det var lite läskigt.. men nu har jag lärt mig och jag gillar faktiskt att kunna göra så.. en liten nap bara så där… tyvärr blir det så att det blir inte en liten nap utan ett helt pärlband av små napar.. fast sist gick jag och la mig och sov i 1½ timme.. och det tänker jag göra nästa gång jag börjar få de där små naparna.. för nu vet maken.. och jag vet..

Dessutom vet jag hur jag ska göra i fortsättningen.. för så fort jag börjar känna att jag får de här så ska jag gå och lägga mig och sova en timme eller så länge som kan behövas.. för jag blir inte helt sovande.. och min kropp kräver ju nästan att jag ska göra de här som naparna.. annars hade jag inte fortsatt att små sova vid datorn… så det ska bli intressant att se hur det blir nästa gång jag får en sovedag…

Jag ska också räkna hur länge det är mellan varje sovedag.. alltså.. hur många dagar som det går emellan de där sovedagarna.. om det finns ett mönster i det… för det kan faktiskt hjälpa mig.. att jag sover lite längre just de dagarna… om jag inte har behandling inbokat… eller någon undersökning… för de är viktigare.. för jag kan sova under det att droppet går.. om jag inte har besök… och jag kan sova i taxin dit och hem… för det tar i alla fall ca 40 minuter med taxi till sjukhuset…

Det har alltså hänt att jag har suttit och bloggat och somnat.. så fint framför datorn.. och så har jag drömt något.. och det måste jag skriva ner.. för det ska in i mitt inlägg.. och så läser jag som tur är inlägget.. för då visar det sig att det jag tycker att jag ska skriva inte alls passar in i just det inlägget.. utan det får bli ett helt nytt blogginlägg… lite konstigt det där med mina drömmar… just nu kan jag inte ge ett konkret exempel.. men jag ska försöka få till ett när jag har nästa sovedag…

Nu väntar facebook på mig.. om ni vill veta vem jag är där… maila.. eller leta själva…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, sovedag, trött, mediciner, cytostatika, morfin, blogg, inlägg, datorm, somna, gott, drömma, konstigt, behandling, undersökning, taxi, sova gott, kropp, nap, maken, acceptera, vara med, sovandes, frågor och svar, säng